Kategori: andras böcker

Berg har inga rötter uppfyller mina förväntningar

Jag hade höga förväntningar på Manne Fagerlinds debutroman Berg har inga rötter. Det jag hade hört var 1) att den skulle vara bra och 2) att den skulle vara känslomässigt jobbig att läsa.

Boken handlar om Lasse, som just har gått i pension och sitter hemma och skriver en deckare. Men han får Alzheimers, och skrivandet går inte så bra – han kommer ju aldrig ihåg vad han har skrivit tidigare.

Den första av mina förväntningar infrias; boken är verkligen bra. Däremot inte den andra – jag uppfattar den inte som särskilt jobbig att läsa. Jag blir berörd av Lasses öde men jag har ändå en bra känsla i magen; jag blir aldrig så där illa till mods som man kan bli av att läsa en bok där det går dåligt för huvudpersonen.

Det jag gillar allra bäst med Berg har inga rötter är hur Lasses bild av verkligheten ändras. Hela historien berättas ur Lasses perspektiv, och som läsare kan jag inte vara säker på om jag någonsin får den verkliga bilden eller om allt är förvrängt i Lasses hjärna. I början berättar han en historia på ett sätt; i slutet har han format om den så att den passar hans verklighetsuppfattning. Det är skickligt gjort, och det lämnar en hel del frågor obesvarade. Vad hände egentligen?

Faktum är att jag själv försöker mig på något liknande i romanen A. En av huvudpersonerna är mytoman, och hans bild av verkligheten stämmer sällan med andra människors uppfattning. Romanen A står förresten först i kön av projekt att ta tag i härnäst. Om det inte händer något oväntat kommer jag efter sommaren att ta de första stegen i riktning mot att ge ut den på egen hand.

Har du fler tips på böcker om någon som inte har samma verklighetsuppfattning som sin omgivning?

Ny bok från Hanne-Vibeke Holst

Jag tittar på säsongsavslutningen av Babel och får reda på att en av mina favoritförfattare, Hanne-Vibeke Holst, är aktuell med en ny bok: Förlåtelsen. I Sverige är hon kanske mest känd för trilogin Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret, som även har blivit teveserier på SVT.

Den nya boken handlar om en kvinna som är operachef i Berlin. Det är en generationsroman om lögner. Holst menar att om det finns en lögn eller hemlighet i en generation så ger det stora konsekvenser i nästa generation. Hon säger att alla vet att man inte får ljuga men ändå gör vi det. Och lögnerna är inte nedbrytbara; de kommer alltid tillbaka. En dag händer det något som gör att de kommer ut och då blir det katastrof i hela släkten.

Jag har läst de flesta av Hanne-Vibeke Holsts tidigare böcker och kommer definitivt att läsa den här också. Den enligt mig bästa av hennes böcker, Louise-trilogien, har av någon anledning inte översatts till svenska. Men läs den på danska vettja – det är inte så svårt som du tror!

Lär dig snickra din egen likkista

Med hänvisning till en artikel i Huffington Post (länk borttagen pga trasig) skriver DN i dag om knasiga självhjälpsböcker (länk borttagen pga trasig). Du kan till exempel lära dig att snickra din egen likkista, sticka med hundhår, bajsa i skogen, göra dina egna sexleksaker eller dricka obegränsat utan att det påverkar hälsan :-) Jag kan tänka mig att journalisten på Huffington Post som gjorde sammanställningen av de här böckerna hade en ganska rolig dag på jobbet.

Som författare blir jag förstås lite extra nyfiken på boken ”How To Write A How To Write Book”.

Men jag undrar lite: varför kallar DN böckerna för guideböcker? En guidebok är väl en reshandbok?

Har du läst några knasiga självhjälpsböcker?

Jonas Hassen Khemiri skriver något om paranoia

Jonas Hassen Khemiri är gäst i senaste Babel. Jag gillade verkligen Ett öga rött och tycker att Khemiri är en mycket intressant författare.  De senaste åren har han främst skrivit teaterpjäser, och jag får erkänna att jag inte har koll på dem. Teater är inte riktigt min gren.

Jessica Gedin ställer frågan varför han har övergett den läsande publiken för teatern. Då avslöjar Khemiri att han har skrivit något bokliknande (Han är luddig på den här punkten men säger att det är något ganska kort, så jag gissar på en novell.) som antagligen kommer i höst. En historia om paranoia är det, säger Khemiri. Jag väntar med spänning!

Carl-Johan Vallgrens nya bok är en eländesroman

Senaste Babel gästas av Carl-Johan Vallgren, som har en ny roman på gång: Havsmannen.

Jag var nyfiken på den – innan jag såg programmet. Jag vill minnas att jag älskade Den vidunderliga kärlekens historia, men att jag aldrig orkade ta mig igenom Kunzelmann & Kunzelmann. Men efter att ha sett intervjun är jag faktiskt helt avskräckt. Programledaren Jessika Gedin säger att först är boken hemsk och sedan blir allting bara värre. Hon pratar om en orgie i våld mot barn, och nej, jag har faktiskt inte alls lust att läsa den.

Carl-Johan Vallgren kallar den en misery-roman. Finns det något vedertaget begrepp på svenska? Eller kan vi säga eländesroman? Hur som helst känner jag inte alls för att läsa en sådan. Jag vill läsa något jag blir glad av. Några tips?

Morgongåvan av Susanne Boll

Jag har varit nyfiken på Susanne Bolls bok Morgongåvan sedan jag lärde känna henne på en bokreleasefest i våras. I höstas fick jag boken i min hand men det var först nu i vinter den seglade upp överst i högen med böcker att läsa. Och oj, vad spännande den var!

Boken är skriven ur flera olika personers perspektiv – berättarperspektivet skiftar mellan de olika kapitlen. Jag skriver själv gärna på det sättet och gillar böcker som är skrivna så.  Dessutom är relationerna i fokus. Hmm … det är de ju i det jag själv skriver också – vi skriver uppenbarligen ganska lika du och jag, Susanne. Och jag vill gärna att mina böcker ska vara lika spännande som Morgongåvan, men jag är inte säker på att jag är där än.

I början av boken kändes den ganska enkel och vardaglig, vilket inte behöver vara något negativt, jag gillar enkelt. Men en bit in i boken sög den tag i mig totalt. Sista tredjedelen av boken läste jag nog bara varannan sida – jag var tvungen att få reda på hur det skulle gå. På en gång.

Spänningen höll i sig hela vägen  och boken bjöd på ett par snygga vändningar mot slutet. Susanne är dessutom egenutgivare. Som ni vet är jag  sugen på att själv sälla mig till den skaran, så det är alltid kul med egenutgivna böcker som är bra.

Jag har ju redan avslöjat att jag känner Susanne, så du får själv avgöra hur partisk du tror att jag är ;-) Jag tycker i alla fall definitivt att du ska läsa Morgongåvan om du gillar spänning!

Konsten att döda – så skriver du en kriminalroman

Sören Bondeson har skrivit en handbok som heter Konsten att döda – så skriver du en kriminalroman. Boken är tydligt indelad i kapitel som handlar om perspektiv, scener, dialog och så vidare. Den är konkret och innehåller dessutom gott om exempel ur böcker av tre kända deckarförfattare: Jens Lapidus, Åsa Larsson och Tove Klackenberg, alla tre tidigare elever till Sören. Jag kan verkligen rekommendera den här boken till dig som skriver eller vill skriva deckare. Men faktiskt också till alla andra som skriver skönlitteratur, i alla fall om du inte har något emot deckare.

När jag gick en skrivarkurs på Skrivarakademin i Stockholm för ett antal år sedan hade jag Sören som lärare. Han lärde mig massor. Sören kommunicerar och ger textkritik på ett tydligt och rakt rätt utan några barmhärtiga krusiduller. Dessutom har han bestämda åsikter och hög integritet. Han är en skrivlärare som det nog är lätt att tycka illa om. Och lätt att gilla. Jag gillade. Kursen som jag gick hette något i stil med ”Att skriva romaner och noveller”, men i dag är hans specialitet främst deckarkurser.

Sören Bondeson skriver även deckare själv förstås. Jag minns att jag läste åtminstone en av dem i samband med att jag gör kurs för honom, och att jag gillade den. Dessutom står han för den lite oväntade kombinationen deckare plus poesi och gör det så bra att han är nominerad till augustpriset i år för sin senaste diktsamling En m3 jord. Jag som läser alldeles för lite poesi (läs: ingen alls) ska definitivt se till att lägga vantarna på den vid tillfälle.

Vilka andra författare vet du som blandar genrer på ett kanske oväntat sätt?

4 timmars arbetsvecka

En av de böcker som jag läste på semester var 4 timmars arbetsvecka av Timothy Ferriss. Jo, jag vet att du antagligen är hopplöst trött på självhjälpsböcker av den här typen, men jag tycker att den här var klart läsvärd.

Förenklat kan man säga att boken består av tre typer av råd:

1. Hur man kan effektivisera sitt eget arbete.

2. Hur man kan skaffa assistenter från ett land där arbetskraften är billig som gör det mesta av ens arbete.

3. Hur man kan skaffa passiva inkomster genom att till exempel sälja produkter i en webbshop så att man inte är beroende av att sälja sin egen tid för att få in pengar.

Den första delen av boken, som handlar om hur man kan effektivisera sitt arbete, ska jag definitivt återkomma till. Ferriss kommer med en hel del smarta råd, till exempel att man ska koncentrera sig på det som man av naturen är bra på och se till att bli ännu bättre på det, i stället för att lägga tid på att försöka bli halvbra på det som man är dålig på. Han tipsar också om att öva sig på konsten att inte avsluta. För visst har du också läst en bok ända till slutet trots att du inte gillade den, bara för att efteråt undra varför du slösade bort din tid på den? Numera gör jag sällan det faktiskt. Det finns så många andra bra böcker som väntar på att bli lästa.

De delar av boken som handlade om att låta assistenter i Indien jobba åt en medan man själv är och tränar eller softar i skuggan under en palm var roliga att läsa men känns orealistiska att applicera på mitt jobb eller liv (för enligt Ferriss kan man gärna låta assistenterna sköta stora delar av ens privatliv också). Och ärligt talat tror jag inte att det är ett sådant liv jag vill ha.

Delarna som handlar om att skaffa sig passiva inkomster känns på ett sätt lockande. Det är ju på sätt och vis det som jag försöker göra med mina böcker. Fast skriva böcker har den stora nackdelen att om man inte lyckas få till en Stieg Larsson-succé så tar det oftast myyyycket mer tid att skriva boken än vad det ger pengar i slutänden. Men tanken på att ha några fler produkter som tickar in lite slantar regelbundet … ja, det låter inte helt fel. Frågan är om det är värt att lägga den mängd tid och energi som krävs innan man är i det där läget när pengarna tickar in. Jag har tänkt tanken förut och nu har jag anledning att fundera på det igen. För med den här boken har jag en hel del verktyg att använda i så fall.

Har du några passiva inkomster? Skulle du vilja ha det? Hur skulle du göra i så fall?

Ett deckartips

Ahh … det var skönt med semester, men nu är jag tillbaka med full kraft! 

Under semestern hann jag läsa mer böcker än vanligt och en som jag särskilt gillade var Håkan Nessers Människa utan hund. Jag är sedan tidigare såld på Håkan Nessers språk och kanske ännu mer på hans humor – jag skrattade högt många gånger under läsningen. Dessutom gillar jag deckare som inte beter sig som konventionella deckare. Den första tredjedelen av Människa utan hund skulle kunna vara en vanlig roman, och det är först på sidan 184 som kriminalinpektören gör entré i historien och deckarintrigen tar form på allvar.

Så, nu har jag gett dig ett boktips. Nu vill jag ha tips av dig: kan du rekommendera någon annan bra deckare som inte följer standardformulär 1A för kriminalromaner (alltså som inte inleds med ett mord och där man sedan genom hela boken får följa en eller ett par poliser som letar efter mördaren)?

Lyckans verktyg

Lyckoforskning ligger i tiden – härligt va?  Min kommande bok Den snälla företagaren kommer att innehålla ett kapitel som heter ”Var snäll mot dig själv”. Att ta hand om sig själv och må bra tycker jag är en förutsättning för att man i längden ska orka driva företag. En klok vän som läste kapitlet häromveckan tipsade mig att läsa boken Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky för att få lite mer information och inspiration. Så det gör jag nu. Och oj, vad bra den är! Självhjälpsböcker av den här typen har ju annars en förmåga att handla ganska mycket om tyckande. Författaren rekommenderar eller tipsar om hur man kan göra för att, i det här fallet, bli lycklig. Men på den här punkten sticker Lyckans verktyg ut. Den är nämligen helt och hållet förankrad i den vetenskapliga forskningen. Allt, och då menar jag allt, som står i boken är vetenskapligt belagt. Och ändå är boken inte det minsta tråkig att läsa, tvärtom!

Kärnan i boken är att det är lätt att tro att ”Om jag bara var lite rikare/friskare/snyggare eller bara hade lite fler kläder/bilar/vänner, då skulle jag vara lycklig. ” Men faktum är att de yttre omständigheterna bara utgör cirka 10 procent av vår lycka. Till ungefär 50 procent beror lyckan på våra medfödda egenskaper. Då återstår 40 procent som vi kan påverka själva genom olika strategier. I Lyckans verktyg får du lära dig tolv sådana strategier. Boken innehåller även tester där du kan testa hur lycklig du är och vilka av strategierna som passar bäst  för just dig. Som du redan har förstått så är det här en bok som jag rekommenderar.

I samma anda som Lyckans verktyg är även Lyckobloggen (länken borttagen pga fungerar inte), som jag blev tipsad om häromdagen. Där skriver ett gäng lyckoforskare intressant om de senaste rönen. Kanske har du fler tips på var vi kan få reda på mer om lycka och lyckoforskning?

Pin It on Pinterest