Styckad och ostyckad tid

Under semestern läste jag om Bodil Jönssons Tio tankar om tid. Det är en bok som jag gärna återkommer till med jämna mellanrum – det vore bra att läsa den en gång om året, men den här gången hade det gått längre tid än så. Det är i den här boken som Bodil Jönsson myntar begreppet ställtid, alltså den tid som det tar att ställa om mellan olika aktiviteter – tid som man behöver ta med i beräkningen när man planerar.

Men det var inte det jag skulle prata om. Varje gång jag läser Tio tankar om tid så tar jag med mig något nytt ur den. Det kan vara något som jag inte har varit medveten om tidigare eller något som är aktuellt i mitt liv just nu. Den här gången plockade jag med mig begreppen styckad och ostyckad tid.

Styckad tid är all tid som är schemalagd på något sätt. Den ostyckade tiden är tid där du inte har något planerat och inga tider att passa. Som sommarlovet när du var liten.

Det här var inget som jag hade satt ord på, men nu när jag har orden så inser jag att jag har ett behov av ostyckad tid. Det är det som är förklaringen till varför jag är så ovillig att träna på en schemalagd tid på helgerna. Det tar emot något fruktansvärt att passa en tid i karatedojon klockan 11 en lördagsförmiddag – samtidigt som jag inte har några problem med att ta en joggingtur samma tid. Joggingturen tar jag för att det, just den lördagen, passade mig att jogga klockan 11. En annan lördag joggar jag klockan 18. Jag behöver ostyckad tid på helgerna.

Det är också det här som gjorde att jag under vissa perioder under sommarens semester inte kände mig så ledig som jag faktiskt var. Jag inrutade dagarna i ett schema där jag ville hinna till gymmet innan jag lyssnade på Sommar i P1 klockan 13. (Jo, jag vet att man kan lyssna när som helst, men det kändes lättast att komma mig för att lyssna om jag hade det som en rutin.) Och sedan hade jag några andra rutinmässiga saker som jag ville få gjorda och först efter det kunde jag gå in i en period av ostyckad tid – när det redan var sent på eftermiddagen. Det kändes för inrutat. Jag är visserligen en schemafascist som mår bra av rutiner och fasta tider, men uppenbarligen har jag också behovet av det motsatta – och det behovet har jag inte riktigt varit medveten om. Förrän nu. Nästa semester ska jag vara mer mån om att få ostyckad tid.

Hur fungerar du? Behöver du ostyckad tid eller vill du gärna ha rutiner och scheman?

Skriv din bok och sälj den – Dag Öhrlund

Under semestern läste jag Skriv din bok och sälj den! av Dag Öhrlund. Vilken skatt!

Skriv din bok och sälj den är proppfull av goda råd. Dessutom förvaltar Öhrlund väl sina journalistiska kunskaper och sin förmåga att berätta en bra historia. Boken kan läsas som en handbok för dig som håller på och skriver en bok eller har en bok ute och ska sälja den. Den kan också läsas som en inspirationsbok för dig som inte har kommit så långt i ditt skrivande men är sugen på att börja.

Dag Öhrlund har själv skrivit en hel hög med böcker. På senare år är han mest känd för de deckare som han skriver ihop med Dan Butler. Själv har jag bara läst Mord.net, som jag vill minnas var den första i deras samarbete. Jag tyckte att den var hur spännande som helst, så man kan fråga sig varför jag inte har läst fler av deras böcker efter det. Jag skriver genast upp det på den långa listan med böcker jag ska läsa.

Dag Öhrlund nämner i boken att han gillar Stephen Kings Att skriva, och det märks! Precis som Stephen King i Att skriva serverar Öhrlund läsaren historier om hur han själv har gjort i olika situationer. Dessutom har han intervjuat en hop andra författare om hur de har gjort. Utmärkt storytelling, helt enkelt! Du som gillade Att skriva ska definitivt läsa Skriv din bok och sälj den.

PS Har du sett att jag har gjort en lista med skrivhandböcker till höger här på bloggen. Skriv din bok och sälj den är förstås med där. Är det någon bok jag har missat som borde vara med där?

Framgång handlar om att vara där

I Eva Hillereds bok Lathund för låtskrivare hittar jag följande citat:

”För att citera Woody Allen:”90 percent of success is showing up.” Så börja med att “vara där”, ge ditt låtskriveri utrymme. Om du passivt väntar på att inspirationen ska infinna sig så kanske det aldrig blir en låt fastän du hade en så bra idé.”

Det här är, som du kanske minns, en av mina käpphästar: Inspiration är (oftast) inget som kommer till dig utan att du gör något. Du måste förtjäna inspirationen. Att ”vara där” tycker jag är en bra beskrivning av hur det funkar. Som jag ser det finns det flera sätt att vara där. Ett är att helt enkelt skriva. Sitt på stolen, ha fingrarna på tangentbordet och skriv ett ord i taget. Även om det känns trögt och oinspirerat. Det går att skriva sig ur en eventuell skrivsvacka.

Ett annat sätt att vara där är att vara framåtlutad. Dels innebär det att du söker dig till sammanhang där idéerna kan finnas, till exempel läser en bok, ser på film eller lyssnar på en föreläsning med en inspirerande författare. Dels innebär det att du har antennerna riktade på det du behöver idéer till – kanske en historia till en kommande roman.

Har du andra sätt att ”vara där”? Berätta gärna i en kommentar!

De fem bästa böckerna jag läste sommaren 2013

Strax före semestern gick jag till biblioteket och lånade en stor hög med böcker. Det här var, utan inbördes ordning, de bästa böckerna i högen:

  • Priset man betalar – Lionel Shriver (Författaren som har skrivit den eminenta Vi måste prata om Kevin. Jag har läst flera av hennes böcker, kanske alla som finns översatta till svenska, och jag har hittills inte blivit besviken.)
  • Skriv din bok och sälj den – Dag Öhrlund (Den är värd ett separat inlägg, låt mig återkomma med det.)
  • Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag – Sara Ohlsson (Vilken debut! Har hon kommit med något mer?)
  • Lathund för låtskrivare – Eva Hillered (Tyvärr verkar den vara slutsåld, men man kan alltså hitta den på biblioteket. Massor av tips och klokskaper även för den som inte skriver låtar utan böcker. Det känns som om jag skulle kunna skriva 20 blogginlägg med inspiration från den här boken. Jag återkommer med ett par åtminstone.)
  • Mindfulness i vardagen – Ola Schenström (Bra bok om medveten närvaro, särskilt för dig som nyligen börjat intressera dig för ämnet. Men jag tycker att den innehåller bra övningar, genomgångar och påminnelser även om man redan är igång med att meditera och träna på mindfulness i vardagen.)

Katarina Gospic – hjärnforskare med rätt att fatta beslut

Katarina Gospic är hjärnforskare, läkare, fysiolog, fil dr i medicin, författare och företagare. (Och hur gammal sa hon att hon var? 29 kanske?) I alla fall sa hon en massa spännande saker i sitt sommarprogram. En intressant sak hon sa: att vara expert på något hänger ihop med kreativitet. Att vara expert på något är en förutsättning för att vara kreativ menar hon. Hon tar exemplet att det är lättare att skriva ett fantastiskt musikstycke om man har hört massor av andra musikstycken förut än om man bara har hört Blinka lilla stjärna.

Det låter ju logiskt. Ibland träffar jag på någon som skriver böcker men som inte läser böcker. Men jag tror inte att jag har träffat någon sådan person som det faktiskt har gått bra för. Rätta mig gärna om jag har fel här! Vet du någon framgångsrik författare som inte läser böcker?

Gospic pratade även en del om att fatta beslut. Faktum är att hon har skrivit en bok om det, Välj rätt – en guide till bra beslut, som till och med finns i pocket. Visst låter den intressant! Har du läst den? Skriv gärna en kommentar här om vad du tyckte – jag är nyfiken! Gospic menar att hjärnan är programmerad att fatta de beslut som ger omedelbar tillfredsställelse – inte de beslut som är bra på sikt. Hon tar som exempel att det är lättare att fatta beslutet att äta chokladmuffins, som ger omedelbar tillfredsställelse, än att börja träna, som ger resultat på sikt. Jag gör en direkt koppling till skrivandet. Det är lättare att fatta beslutet att sätta sig framför teven än att ägna kvällen åt att skriva ett nytt kapitel i boken. Är det det här som är nyckeln till varför man brukar säga ”människan är av naturen lat”?

Gospic berättade också att hjärnan är programmerad att vara rädd för det okända. Det hade vi nytta av för 40 000 år sedan, men i dag fyller till exempel främlingsfientlighet ingen funktion utan det blir bättre med mångfald och variation.

Lyssna på Katarina Gospics sommarprogram om du är intresserad av hjärnan! Förhoppningsvis får du, som jag, några nya insikter och perspektiv.

Det enda rätta av Susanne Boll

Jag var ju på releasefesten för Susanne Bolls nya bok häromnyss. Nu har jag läst boken – och jag gillade den! Susanne skriver de där böckerna som jag också vill skriva: relationerna står i fokus och ändå är det spännande som tusan.

Det enda rätta beskrivs på Damm förlags webbplats som ”en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet”. Jag funderar lite på den formuleringen. Tänk om den skrämmer bort män som gillar att läsa om relationer? Personligen uppfattar jag  inte alls boken som att man behöver vara kvinna för att läsa och gilla den. Den handlar om människor mitt i livet, vilket borde vara intressant för båda könen.

det-enda-ratta-2013

Vi får följa tre kvinnor – en psykolog, en läkare och en förskollärare – i deras vardag med både jobb och familjeliv. Huvudpersonernas vardag vänds upp och ner på olika sätt och de hanterar det på helt olika sätt. Och det är inte alltid det är kloka sätt, kan jag avslöja.

Jag gillar det här sättet att skriva: när man får följa olika perspektiv och kanske inte vet hur eller om de olika huvudpersonernas liv hänger ihop – eller hur deras vägar kommer att korsas. Precis som i Susannes förra bok Morgongåvan är berättelsen ganska vardaglig till en början (på ett bra sätt) men blir mer och mer spännande. En perfekt bok för en dag i hängmattan i sommar.

Releasefest för Det enda rätta av Susanne Boll

I torsdags var det releasefest för Susanne Bolls nya bok Det enda rätta. Susannes resa är ren och skär  inspiration för egenutgivare. Hon gav ut sin första roman – Morgongåvan, som jag har skrivit om tidigare – på egen hand och fick sedan kontrakt med Damm förlag för den andra boken. Det enda rätta beskrivs som ”en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet”.

Damm kan det där med releasefester och den här hölls i mycket tjusiga lokaler på Södra teatern med fantastisk utsikt. Huvudpersonen Susanne själv står till vänster i den här bilden och är inte så där suddig i verkligheten. (Det börjar verkligen bli dags för mig att köpa en ny telefon.)

IMAG0055

ALLA var där förstås, och det var så himla trevligt att mingla. Författare är verkligen ett minglande folkslag. Kanske behöver vi det som konstrast till alla ensamma timmar framför datorn. Jag gick dock hem larvigt tidigt eftersom jag behövde vara jobbskärpt tidigt nästa dag och eftersom jag är en tant som prioriterar sömnen högt. Jag måste erkänna att jag hade sjukt svårt att slita mig från festen. Och nu när jag läser Simonas blogg inser jag att jag i min vånda över att gå därifrån glömde att ta med mig en goodiebag! Oh the horror! Jag fick i alla fall med mig det viktigaste därifrån: en bok signerad av Susanne. Med tanke på hur spännande jag tyckte att Morgongåvan vad ser jag verkligen fram att läsa den. Faktum är att den fick smita förbi högen (det kan vara högarna, jag kan varken bekräfta eller förneka pluralformen) med olästa böcker och hamna direkt på nattduksbordet (under några tidningar visserligen men ändå). Mycket snart kommer jag alltså att sätta tänderna i Det enda rätta. Stort grattis, Susanne, till den nya boken!

Det går att bli författare redan på gymnasiet

Elin Westerberg skrev en kommentar här på bloggen och undrade om jag ville läsa projektrapporten som hon gjorde på gymnasiet om bokutgivning. Det ville jag förstås. Och oj, vad imponerad jag blev av rapporten! Den är så mycket bättre skriven än många uppsatser som jag har sett på högskolenivå! Den är både strukturerad och ordentligt genomtänkt

För mig som har läst och vet en del om egenutgivning var det inte så väldigt mycket ny information, men ett par tips plockade jag upp. Rapporten tar upp både att bli utgiven av ett förlag och att ge ut sin bok själv, och den ger även en hel del marknadsföringstips. Elin Westerberg utgår i rapporten från sitt eget egenutgivningsprojekt – en sagobok som hon till slut gav ut hos Recito.

Själv kan jag inte låta bli att fundera på hur långt jag hade kommit nu om jag hade satsat  på författandet redan på gymnasiet. Jag ville ju bli författare redan då, men på den tiden hade jag inte alls fattat att det handlar om hårt arbete. Jag gick mer och väntade på att Den Stora Inspirationen skulle dyka upp. Jo, tjena.

Men Elin satsar alltså, och jag är säker på att hon kommer att gå långt. Nu går hon en författarlinje på Sörängens folkhögskola, där hon bland annat skriver en roman tillsammans med sina klasskamrater. Visst låter det kul! Följ bloggen Elins kammare för att få veta mer om hur det går för Elin.

Lyckas med bokutgivning

Jag har läst en till bok om att ge ut böcker: Lyckas med bokutgivning av Lars Rambe, Sölve Dahlgren och Ann Ljungberg.

Lyckas med bokutgivning

Eftersom jag känner författarna har jag känt till den här boken sedan den släpptes 2010 och hela tiden varit sugen på att läsa den. Så det var verkligen på tiden. Men när jag slog upp boken var jag ändå lite avvaktande. Jag hade ju precis läst Förverkliga din bokdröm; tänk om den här boken skulle innehålla precis samma information?  Och jo, det är klart att en del tips och checklistor återkommer. Men å vad mycket nytt jag lärde mig! Och å vad mycket nya idéer jag fick!

Som vanligt satte jag en miljard märklappar i boken och lät sedan varje lapp bli en punkt i någon av mina listor Utgivningsplan och Marknads- och PR-plan.

Författarna till Lyckas med bokutgivning pratar en hel del om något som jag tycker är viktigt: att bygga sitt författarskap. När jag läste boken blev jag påmind om att det tankesättet även bör genomsyra ens sätt att se på marknadsföring. Ett exempel (orden är mina egna men idén kommer från Lyckas med bokutgivning):

Om du gör en aktivitet (en signering, författarföreläsning eller liknande) som knappt säljer en enda bok så kan det ju kännas som om det var en aktivitet som gav dålig utdelning. Och så var det också om målet var att sälja så många böcker som möjligt vid just det tillfället. Om målet i stället var att bygga författarskap vill du skaffa nya läsare snarare än att sälja böcker. Då är frågan: hur många nya läsare gav marknadsföringsaktiviteten? En aktivitet på ett bibliotek kanske inte säljer några böcker men om ett tiotal personer då, eller vid ett senare tillfälle, lånar din bok på biblioteket så har du fått tio nya läsare. Det är guld värt när du sedan släpper din nästa bok.

Så vilken av de två böckerna om egenutgivning rekommenderar jag? Nej, jag kan inte välja. Nu ligger båda på mitt skrivbord och jag kommer att återkomma till dem många gånger de närmaste månaderna.

Fallvatten av Mikael Niemi – en katastrofroman

Du som läser bloggen regelbundet vet att jag har en katastrofroman i byrålådan och att jag planerar att skriva flera. Det gör förstås att jag är intresserad av att läsa andra katastrofromaner. Att Mikael Niemis Fallvatten är en sådan hade jag inte en aning om när jag började läsa den. Jag lånade den som e-bok på bibblan, eftersom jag inte kan ha med mig så mycket böcker för närvarande, och jag hade inte läst baksidestexten eller något annat. Men jag tycker att Mikael Niemis tidigare böcker är grymt bra, så det är klart att jag ville läsa hans senaste.

Det blev alltså en positiv överraskning för mig att det var en katastrofroman. Finns det något mer spännande än människans kamp mot naturen? Boken var precis så spännande som jag vill att en katastrofroman ska vara. Bitvis nästan jobbigt spännande. Den som har anlag för klaustrofobi kan nog få ordentliga mardrömmar efter att ha läst Fallvatten, och en annan scen var så obehaglig att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken och bara andas en stund.

Blev du avskräckt nu? Det var inte meningen. Boken är så bra att den hamnar på min måste-äga-lista, trots att jag redan har läst den. När den kommer i pocket ska den få bo i min bokhylla. Jag ska definitivt läsa om och analysera Fallvatten i mitt framtida arbete med att skriva katastrofromaner.

Om jag var en sådan som gav böcker betyg på min blogg skulle Fallvatten få fem tsunamier av fem. Men det är jag ju inte, så jag nöjer mig med att säga: läs Fallvatten!

Pin It on Pinterest