Manusredigering pågår

Nu har jag läst igenom hela manuset. Å, vad kul det var! Som vanligt när jag ska redigera en text som jag har skrivit själv så har jag svårt att frigöra mig från att jag har skrivit exakt den bok som jag själv vill läsa, och att jag alltså tycker att det är en är jättebra bok. Frågan är bara om någon annan tycker det :-)

Tsunamiromanen består av fem olika historier – fem personer eller familjer som råkar ut för tsunamin. Mitt intryck efter att ha läst manuset är att jag blir berörd av fyra av historierna. Den fjärde behöver jag jobba lite mer med. I en av historierna behöver jag dessutom jobba om slutet. Den slutar på rätt sätt rent innehållsmässigt. Alltså det händer ungefär rätt saker, men det är liksom för mycket, så jag behöver tona ner saker och ting lite så att det inte går så fort fram. Ja, det där var ju lagom kryptiskt, men jag kan ju inte avslöja slutet på boken :-)

Medan jag läste ändrade jag inget i själva manuset, utom enstaka korrekturfel. Däremot gulmarkerade jag en del som jag behöver jobba med. Och så gjorde jag en separat lista med saker som jag behöver fixa. När jag hade läst hela manuset gick jag igenom den listan och en annan lista som jag har gjort när jag har läst igenom delar av manuset tidigare. Jag slog ihop listorna till en fet att göra-lista. Så nu har jag att göra ett tag framöver. Min plan innan jag skrev den här listan var att det skulle ta 12 arbetsdagar för mig att göra den här första redigeringen. Nu när jag tittar på att göra-listan känns det spontant som att det kommer att ta längre tid. Men det kanske bara känns så.

Nu är det bara att sätta igång med själv redigeringsarbetet!

I dag börjar jag redigera tsunamiromanen

I dag börjar jag redigera tsunamiromanen. Den som jag har kallat romanen B här på bloggen. Det arbetsnamnet kom sig av att jag kallade Akrobaten för romanen A innan jag ville gå ut med namnet, och då kändes det naturligt att kalla den här för romanen B. Men numera tänker jag på den som tsunamiromanen.

Just nu känner jag mig mycket peppad att få börja jobba med det här manuset! När jag rotar runt bland gamla filer i datorn så tolkar jag det som att jag gjorde synopsis till det här manuset i slutet av 2006 och början av 2007 och att jag sedan skrev manuset under 2007. Åtta år sedan alltså.

Min plan är att börja med att läsa manuset rakt igenom utan att redigera något. Och samtidigt anteckna sådant jag ser i ett separat dokument. Jag tror inte att jag har läst igenom hela manuset någon gång tidigare. Däremot har jag börjat läsa vid några tillfällen, men sedan har det kommit något mellan, typ att jag fick svar från Norstedts att de ville ge ut Tydliga texter, och så behövde jag jobba med den boken före.

Farhågor nu innan jag börjar läsa: jag vet att jag inte har dokumenterat min research tillräckligt. Det innebär att jag inte har koll på vad i manuset som är researchat och vad som är påhittat. Jag kommer alltså att behöva göra en hel del ny research.

En annan farhåga är att jag skriver om ett par platser där jag faktiskt inte ens ha varit. Det är lite av ett no no egentigen, men nu är det så. Det känns inte som att jag kommer att åka till en avlägsen ö i Indonesien det närmaste året (eller någonsin, jag avskyr ju att resa) och en av berättelserna i boken måste liksom utspela sig där. Jag har förstås researchat de här platserna en hel del, men jag litar inte riktigt på att jag har gjort det ordentligt. Så det här är kanske egentligen samma farhåga som den ovan: jag behöver göra en massa research.

Jag har en påbörjad att göra-lista med saker jag ska jobba med i det här manuset, från omgångar när jag har börjat läsa igenom manuset. Men jag ska inte titta på den listan förrän jag har läst hela manuset rakt igenom. Därefter ska jag slå ihop den listan med den lista jag får av den genomläsning jag påbörjar i dag. På så sätt får jag en att göra-lista för redigeringen, som jag självklart kommer att fylla på under arbetets gång. Nu kör vi!

Tio år sedan tsunamin

I dag är det tio år sedan en tsunami som träffade Sydostasien, dödade ofattbart många människor och gjorde ännu fler hemlösa. Om det handlar min nästa roman, den som jag ska börja redigera om någon vecka.

Jag var själv i Sri Lanka när tsunamin kom och klarade mig undan med blotta förskräckelsen. Men oj, vad jag var skakad efteråt. Jag läste allt jag kunde komma över om flodvågskatastrofen och var mycket berörd av de människoöden jag läste om. Dessa människoöden kokade jag ihop till fem (om jag minns rätt) personer eller familjer som drabbas av tsunamin på olika sätt och som man får följa i min kommande bok. Det är alltså fem påhittade historier som har sin grund i de verkliga händelser som jag läste om eller hörde talas om på andra sätt.

En av familjerna bor på Simeulue, den ö som ligger närmast vulkanutbrottet, och som alltså borde ha skördat flest dödsoffer. Men nästan alla öns invånare klarar sig. I nästan hundra år, sedan tsunamin 1907, har de fört kunskapen vidare från generation till generation om den stora vågen som kan komma efter ett vulkanutbrott, och att alla måste ta sig högt upp och bort från havet så fort som möjligt. Det här DN-reportaget handlar om några invånare på just Simeulue, och det skulle kunna vara den familj som jag skriver om.

Jag önskar verkligen att min bok var ute nu, för att hedra tioårsminnet av dem som inte finns mer. Men jag hade en annan roman, Akrobaten ni vet, som jag behövde få klart först, så det blev inte så. Om ett drygt år hoppas jag att den här boken ska vara ute.

Dagens signering på Ica Kvantum i Täby centrum

I dag har jag signerat böcker på Ica Kvantum i Täby centrum. Om resultatet ska räknas i sålda böcker så var det en rätt dålig signering. Men det ska det ju inte, som jag skrev häromveckan.

Några av vinsterna med dagens signering var i stället:

  • Jag lärde känna två nya författarkolleger: Peter Lillthors, som signerade sin spänningsroman Sällskapet, och Henrika Carlström Romberg med AIK-barnboken Berättelsen om hur Gnagis hittade hem.
  • Mötet med läsare och potentiella läsare är alltid spännande.
  • Att signera böcker i en stor mataffär var en ny erfarenhet för mig. Förhoppningsvis lärde jag mig något om hur det fungerar så att jag kan ha idéer om placering, tider och så vidare nästa gång jag ska boka in en sådan signering.
  • Uppdatering: Jag glömde ju: Signeringen blev en anledning för Ica att ta in Akrobaten, och de sålde ett antal böcker före signeringen, och nu står boken kvar där, så det finns en chans att den säljer mer efteråt också.

image

På bilden syns jag och mina två nyfunna författarkolleger.

Något som är lite roligt när man är ute och signerar är att det är så många som säger ”Jahaaa, är det du som har skrivit boken.” De kopplar inte först att det faktiskt är författaren som de pratar med, utan de tänker att den som säljer boken snarare är butikspersonal.

Det hänger förstås ihop med bilden som många har av författare att det är personer som bara sitter hemma och skriver, och aldrig är ute och säljer eller möter en publik. Den bilden stämmer som bekant inte överens med hur de flesta författare i dag arbetar. Och förresten var det även en Ica-kund som jag pratade i dag med som uttryckte förvåning över att jag kunde vara så inåtvänd att jag klarade att sitta hemma och skriva en hel bok. Och så fick jag förklara att en författare behöver vara både den personen och den sociala som kan vara ute och sälja boken.

Så där ja! Nu är årets sista signering avklarad, och därmed årets sista arbetsdag. I morgon bär det av söderut för ett tag. Jag har semester över jul och nyår och sedan jobbar jag på La Gomera under hela januari. Mer om det på Gomerabloggen.

 

Dagens signering: Bokhandeln i Arninge

I dag har jag stått utanför Bokhandeln i Arninge och signerat Akrobaten.

image

Bredvid mig syns en annan Täbyförfattare: PO Nilsson, som också var på plats och signerade. Och hans dotterson, som hade skrivit en egen barnbok, som var prydligt utskriven och hophäftad och som han sålde för 20 kronor. Både entreprenör och författare i unga år alltså. Han kommer att gå långt!

Det blev en bra signering. Det passerade inte riktigt så mycket folk som jag hade förväntat mig en lördag i december, men jag sålde en del böcker ändå.

Fast nu är jag helt slut! Det tar på krafterna att vara ute och signera. Jag ser fram emot en lugn kväll i soffan.

Pigg igen

För den som undrar efter mitt tröttinlägg förra veckan så kan jag berätta att jag är piggare nu. Jag började ta d-vitamintabletter samma dag som jag skrev det inlägget, och sedan dess har jag inte alls varit så där trött. Tröttheten var så djup att hela tillvaron liksom bara kändes jobbig, och att ha ett socialt liv var inte att tala om. Men så fort jag började äta d-vitamin så blev allt bra. Var det verkligen så enkelt?

Jag tror inte att det var placebo heller – det var verkligen inte så att jag var helt övertygad om att ”bara jag får d-vitamin så blir allt bra”. Det var mer så att ”jag testar väl den här grejen, och om inte det funkar så testar jag något annat”.

Om tio dagar är jag i solen. Jag flyttar kontoret till kanarieön La Gomera igen under januari, precis som de föregående tre vintrarna. Innan dess ska jag ha semester också, även det i solen – på El Hierro, som också är en kanarieö. Jag kommer att skriva om vad jag har för mig på Gomerabloggen.

Men först är det en del jobb kvar, bland annat två Akrobaten-signeringar. En av dem är i morgon. Jag signerar utanför Bokhandeln i Arninge i Täby i morgon klockan 13.  Välkommen dit om du har vägarna förbi!

Fint inlägg om Akrobaten på bokcirkel.se

Titta vilket fint blogginlägg om Akrobaten :-)

Bokcirkel.se: Tankar kring Akrobaten

Joanna Björkqvist, som har skrivit inlägget, gillar bokens titel och gör en rejäl analys av hur titeln passar boken på olika sätt. Verkligen kul att läsa!

Och så det här härliga citatet:

Lögnaren Tom är en intressant figur och han är den i romanen som är mest skruvad, även om han är trovärdigt skildrad. De andra personerna känns väldigt jordnära och verkliga, så att läsa om dem blir lite som att hälsa på hos en familj och ta del av deras vardag. Författaren känner sina karaktärer och nu får även vi lära känna dem.

Joanna har några invändningar också, och de är kloka och genomtänkta. Kolla gärna in inlägget på länken ovan!

Fin recension av Akrobaten hos Bokraden

Har ni sett vilken fin recension Akrobaten fick hos Bokraden?

Jag är bara tvungen att dela med mig av ett par skrytcitat. Det här:

Det här är Jennys debutroman och hon har verkligen lyckas träffa mitt i prick i sina beskrivningar av känslor och familjedramatik och alla dessa lögner.

 

och det här:

Jag trodde faktiskt inte att det här skulle vara en bok för mig och jag blev glatt överraskad hur jag ville läsa mer om karaktärerna hur mycket känslor som for genom en när man läste om olika saker som hände och vad som sas och gjordes. Själva storyn känns så nutida och verklighetstrogen att man inte hade varit förvånad om Jenny egentligen satt och skrev om grannfamiljen.

Ordet nutida känns lite extra kul, eftersom jag skrev det ursprungliga manuset till Akrobaten för tio år sedan. I de sista redigeringsomgångarna upptäckte jag ständigt saker som jag behövde ändra på just för att det hade gått tio år sedan jag skrev boken; den tekniska utvecklingen gjorde att några saker kändes gamla till exempel. Men det verkar alltså som om jag lyckades rensa bort allt sådant. Puh!

Och så får Akrobaten betyget 4 av 5. Å, vad glad jag blir! :-)

 

Lyckad signering i Näsbyparks bokhandel i dag

Det blev en lyckad signering i Näsbyparks bokhandel i dag. En jämn ström av människor besökte butiken. De flesta var nyfikna på mig och Akrobaten och jag hann prata med många.

Jag gillar ju verkligen den här bokhandeln. Den är liten och gemytlig och personalen är så trevlig. Och jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket böcker de kan klämma in på så liten yta.

På bilden syns jag i sällskap med bokhandelns Elisabeth Mittag-Leffler.

20141129_125702

Pin It on Pinterest