Kategori: marknadsföring och PR

Boksignering i Näsbypark i dag

I dag är det Näsbyparksdagen, vilket innebär massor av aktiviteter i Näsbyparks centrum. Roslagsbanan kör med veterantågen, och Näsbyparks bokhandel ordnar författarsigneringar på perrongen.

Där stod jag och signerade böcker i sällskap med Viveca Sten och Dag Sebastian Ahlander. Celebert sällskap minsann!

image

Viveca Sten signerade sin nya fina kokbok Skärgårdssommar – matbok från havsbandet och dessutom sin senaste deckare I maktens skugga. Hon har hunnit släppa inte mindre än sju deckare sedan 2008. Imponerande! Och jag som bara har hunnit läsa de två första.

Dag Sebastian Ahlander signerade sin nya bok Tänkebok för glada gubbar, en fortsättning på storsäljaren Handbok för glada gubbar. Han delade generöst ut goda råd för hur man kan leva ett mer positivt liv, och om böckerna är bara hälften så kloka som författaren själv så är de mycket läsvärda.

Senare fick jag sällskap på perrongen av herrarna Roslund & Thunberg, som signerade sin nya bok Björndansen. Den handlar om MIlitärligan, en liga som rånade banker, och som bestod av inga mindre än Stefan Thunbergs bröder. Mycket nyfiken blev jag! Är det någon som har läst den redan? Kommentera gärna!

Hisspitch för Akrobaten

Varje författare med självaktning har självklart en hisspitch för var och en av sina böcker. Hisspitch? Vad är nu det? Jo, det är den korta presentationen som man använder när man hamnar i samma hiss som någon, och så har man bara hissfärden på sig att sälja in sin bok. Typ trettio sekunder eller så.

Hisspitchen för Akrobaten ser just nu ut så här:

En medelålders mytoman skryter gärna om sitt lyckliga familjeliv och sina skötsamma barn, men egentligen vill hans fru skiljas och tonårsbarnen är helstruliga och passar inte alls in i den fina bild som han målar upp.

Sara Lövestam skriver inspirerande om hisspitchar i det här blogginlägget, fast utan att kalla det så. Hon skriver att hon ”Reducerar min bok till en person och en intrig.” Och så visar hon exempel för var och en av hennes böcker.

Ordet hisspitch kommer inte från bokbranschen utan är snarare säljargong. Den som säljer en produkt eller tjänst eller har ett företag har med fördel en hisspitch i bakfickan att plocka fram närhelst det passar. Har du en hisspitch? För en bok eller något annat? Skriv gärna den i kommentarsfältet!

PS. Du har väl läst Sara Lövestams böcker? Själv har jag än så länge bara läst Udda och I havet finns så många stora fiskar, men de var något av det bästa jag har läst de senaste åren. Jag planerar att läsa resten av hennes böcker i sommar.

Borde jag ha ett separat författarvisitkort?

Ibland upplever jag det som knepigt att ha flera olika varumärken att jobba med. Jag har framför allt två: språkkonsulten Jenny Forsberg på Klartext och författaren Jenny Forsberg, som bloggar här. I praktiken har jag många fler, ibland är jag Gomerabloggaren eller lakritsskribenten eller småföretagarcoachen eller något helt annat, men det är författaren och språkkonsulten som är mina huvudsakliga professionella varumärken.

Idag var jag på trevligt mingel hos nystartade hybridförlaget Lava. Jag träffade en massa nya människor och insåg att jag inte har något författarvisitkort. På mina visitkort står det att jag är språkkonsult och jobbar på Klartext. Webbadressen är också Klartexts. Men när jag är på mingel med andra skrivande människor så är jag ju det som författaren Jenny Forsberg. Om jag då lämnar ut ett visitkort vill jag helst att det ska hänvisa till jennyforsberg.nu, alltså den här sidan, min författarsida.

Samma dilemma har jag ibland i sociala medier. Jag har ett Twitterkonto som författare, @forfattarjenny och ett som språkföretag, @iklartext. Ofta är det tydligt vem av dem jag representerar för närvarande, men ibland, till exempel när jag pratar om någon av mina språkböcker, är jag båda samtidigt. Det är både språkkonsulten och författaren som har skrivit Tydliga texter.

Har du flera varumärken? Hur gör du för att hålla isär dem? Är det ens nödvändigt eller önskvärt att hålla isär dem?

Ta referenser på ditt kommande förlag

Häromdagen skrev jag ett mejl till en person som behövde råd om att skriva kontrakt med ett förlag. Och då slog det mig: man borde naturligtvis se till att ta referenser på ett förlag som man är på väg att gå in i ett samarbete med! På förlagens webbplats hittar man ju information om de författare som redan är utgivna där, eller åtminstone om böckerna som förlaget ger ut och med den informationen går det ju bra att leta reda på författarna.

Mitt tips till dig som har ett förlag på kroken är alltså: Ta kontakt med en eller flera av författarna som redan är utgivna på förlaget. Fråga vad de tycker om samarbetet med förlaget. Är de nöjda? Känner de sig sedda av förlaget? Är de nöjda med hur förlaget jobbar med marknadsföring? Har de fått gehör för sina egna marknadsföringsidéer? Har boken sålt bra? Och andra frågor som är viktiga för dig. Själv har jag inte gjort det här tidigare och jag förstår faktiskt inte varför jag inte kom på det förrän nu.

Har du tagit referenser på ditt förlag? Skulle du kunna tänka dig att göra det?

Hur hinna med att marknadsföra tidigare böcker?

Något som jag tycker är svårt att hinna med när man som jag bara jobbar som författare en dag i veckan, är att jobba med marknadsföring, PR och så vidare för de tidigare böckerna. Jag fick en fråga på Twitter häromveckan om hur det går med Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier och jag har ärligt talat ingen aning. Jag har inte hunnit fokusera på det eftersom jag måste lägga all min författartid just nu på Akrobaten.

För mig har arbetet med varje bok ett antal faser:

  1. skriva synopsis
  2. skriva boken
  3. redigera
  4. produktions- /utgivningsfasen
  5. marknadsföring och PR.

Marknadsförings- och PR-fasen för en bok får kanske två eller tre månader men sedan behöver jag börja på nästa bok. Och ska det bli några böcker skrivna behöver jag ha fokus på den bok som jag skriver på eller redigerar just nu. Det är klart att jag kan göra någon enstaka insats för en tidigare bok, men särskilt mycket tid blir det inte. Och att jobba mer än vad jag redan gör, eller ta mer tid från mitt vanliga jobb som språkkonsult, alltså det som faktiskt betalar hyran, känns inte görbart  just nu. Någon som har ett bättre arbetssätt eller tänk att dela med sig av kring det här?

Idag fick i alla fall min första bok, Tydliga texter, en recension som jag är mycket glad och stolt över. Det är Camilla Eriksson, som bland annat skriver så här på fackboksbloggen De libris:

Jenny Forsberg har skrivit en liten pärla för alla er som inte är bästa vän med Språkrådets ”Svenska skrivregler”. Forsberg skriver om basal kunskap för att skriva bra texter utifrån ett språkligt perspektiv. Det kanske låter torrt, trist och tråkigt. Det är precis tvärtom.

Hurra och tack för det, säger jag!

Ska jag bli alfabetsförfattaren?

Innan jag ville avslöja namnet på Akrobaten här på bloggen så kallade jag den för romanen A, för att den börjar på A och är den första romanen jag tänker komma ut med. Och eftersom jag redan pratade om romanen A så blev nästa roman romanen B. Den har jag ingen titel på än. Men nu funderar jag: tänk om jag skulle döpa romanen B till en ettordstitel som börjar på B. Och då måste förstås romanen efter det heta något som börjar på C och så vidare. Och så kan jag göra mig känd som alfabetsförfattaren. Vore inte det roligt? Och en bra marknadsföringsgrej.

Jag inser förstås att det kan bli lite besvärligt när jag kommer fram till Q och så, men den dagen den sorgen. Förresten är begränsningar bara bra för kreativiteten. Tänk om jag måste låta romanen Q utspela sig i Quebec bara för att kunna döpa romanen till det. Och då behöver jag förstås åka dit på researchresa. Jag som aldrig har varit i Nordamerika – det blir kul! :-)

Baksidestext 1.0 till Akrobaten

Jag sitter och klurar på baksidestext till Akrobaten, och nu vill jag ha din hjälp. Vad tycker du om den här texten?

Akrobaten

”Nu får det vara nog!” skrek Leila, lyfte armarna en bit till för att få extra kraft och kastade potatisgratängen i golvet. Formen sprack på mitten. Det kladdiga innehållet spred sig med en imponerande räckvidd över det spräckliga köksgolvet.

Leilas man Tom sprider gärna bilden av den lyckliga familjen i Täbyvillan, men Leila har tröttnat på hans lögner och bedragaraffärer. Hon vill skiljas. Deras två tonårsbarn Anna och Victor hanterar familjesituationen på helt olika sätt. Anna tar hjälp av sprit, droger och förnedrande fyllesex, medan Victor är mönstereleven i skolan, som inte släpper in föräldrarna i sin värld av mobbning och ondska.

En i taget märker familjemedlemmarna att det är någon som förföljer dem. Men ingen av dem säger något till de andra.

Akrobaten är en psykologisk thriller som sätter familjerelationerna i centrum. Den utspelar sig i Stockholmsförorten Täby, där författaren Jenny Forsberg bor sedan drygt trettio år tillbaka. Jenny Forsberg är också språkkonsult i svenska i sitt eget företag Klartext. Hon har tidigare skrivit tre fackböcker, bland annat storsäljaren Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd. Akrobaten är hennes första roman.

Eftersom jag inte har bestämt format och sådant så vet jag inte hur mycket text det får plats. Kanske behöver jag stryka ner informationen om mig. Finns det mer plats (till exempel om boken har flikar där det kan finnas text på insidan) så vill jag ha med titlarna på mina tre fackböcker. Det som också ska få plats är 2–3 blurbar (alltså citat från personer – helst kända författare – som säger bra saker om boken). Och så en webbadress där man kan hitta mer info om boken och mig.

Vad tycker du om den här baksidestexten? Blir du intresserad? Vill du läsa boken? Är det något annat du behöver veta innan du bestämmer dig för att läsa den? Är det för mycket eller för lite information?

Uppdatering 26 april: Tusen tack alla som har kommit med kloka synpunkter om baksidestexten – både här och på Facebook! Jag har skrivit om lite grann och ska klura på om jag ska skriva om den ytterligare. Jag behöver just nu inte mer återkoppling på just den här versionen av baksidestexten men kanske återkommer jag med en ny version som ni får tycka till om längre fram.

Tre listor för Akrobaten

Författarfredag! Tyvärr har jag kvar några av veckans jobbsaker som jag behöver få gjorda innan jag tar tag i Akrobaten. Så det blir nog snarare författarfredagseftermiddag-och-kväll :-) Men å, vilken lyx det är varje dag som  jag får jobba med Akrobaten!

Just nu har jag tre att göra-listor för Akrobaten:

  • Redigeringslistan. Det är den jag skriver medan jag läser igenom manuset. Och nej, jag har fortfarande inte kommit igenom hela manuset. Förra fredagen blev det inte alls mycket redigering, utan mer fokus på utgivningsbiten. Kanske kommer jag igenom manuset idag?
  • Utgivningsplanen. Där skriver jag upp allt jag ska göra som har med utgivningen att göra. Det tillkom massor av nya saker på den här listan när jag gick igenom alla märklappar som jag hade satt i Förverkliga din bokdröm och gjorde om dem till att göra-punkter.
  • Marknadsföringsplanen. Den har jag inte jobbat så mycket på än. Men jag är ju bra på att spruta ur mig marknadsföringsidéer, och dessutom har jag samlat på mig en hel del erfarenhet i samband med att jag har marknadsfört mina fackböcker. Så det kommer inte att vara några problem att fylla på den här listan. Däremot kanske att hinna göra allt jag vill göra …

Hur viktigt är det att hålla sig inom samma genre?

För mig är det viktigare att bygga författarskap på lång sikt än att sälja den bok som jag är aktuell med just nu. Jag vill att så många som möjligt ska läsa mina böcker. Inte i första hand för att jag ska få in några kronor på varje bok, utan för att de ska bli nyfikna på mitt skrivande och mina böcker och därmed läsa även min nästa bok. Och min nästa. Och min nästa. Och någonstans där i framtiden när jag har tillräckligt många böcker ute och tillräckligt många nyfikna läsare så kommer jag att få in så mycket pengar att det kan bli en betydande del av min inkomst. Det är min plan.

Om man tänker så ska man väl helst bara skriva böcker inom samma genre. Men det gör jag inte. Helt enkelt för att jag inte bara kan tänka affärsmässigt på författandet – det viktigaste är ju att det är roligt att skriva, att jag skriver det som jag bara inte kan låta bli att skriva. Hittills har jag skrivit

  • två språkböcker (Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd, Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier), och det kommer definitivt att bli fler av den varan
  • en företagarhandbok (Den snälla företagaren). Det har jag just nu inga planer på att skriva flera, men det var riktigt kul att skriva den och jag har fått mycket beröm för den. Dessutom vill jag gärna ha en anledning att samarbeta med TUK Förlag igen, så det är inte alls omöjligt att det blir fler böcker i den här genren längre fram.
  • en psykologisk thriller. Den är ju inte ute än. Men ut ska den! Vi får se om det blir fler efter det. Varför inte?
  • en katastrofroman. Den är bara på utkaststadiet och kräver mycket mer arbete innan den kan bli utgiven. Men jag har idéer till fler romaner i den här genren. Och jäklar vad sugen jag är på att skriva dem!

Vad tror du? Hur viktigt är det att hålla sig inom en och samma genre och man vill bygga ett långsiktigt författarskap? (Och ja, det är förstås en fråga som kan besvaras ur många olika vinklar: läsarnas, förlagens/marknadens, författarens etc.)

Varför går det trögt med PR-arbetet?

Det går faktiskt rätt trögt med PR-arbetet för Blogga, tvittra och fejsbucka. Med trögt menar jag att jag inte får lika mycket respons som jag har fått för mina tidigare böcker. Tydliga texter blev rätt så omskriven när den släpptes 2008. Och Den snälla företagaren lyckades jag också få en del uppmärksamhet för i medierna.

Jag har jobbat ungefär som jag brukar med PR: mejlat journalister på tidningar som jag tror kan vara intresserade av att skriva om språket i sociala medier.  De som har hört av sig hittills är

Och that’s it.

För ögonblicket har jag inte koll på exakt hur många journalister som jag har kontaktat, men jag har i princip nått slutet av listan på journalister som jag hade tänkt kontakta. Och fler än tre borde väl tycka att det är intressant att skriva om hur man kommunicerar i sociala medier?

Vad kan det bero på att jag inte lyckas lika bra med PR-arbetet som med mina tidigare böcker? Är det redan uttjatat med sociala medier? Har jag helt enkelt haft tur som fått så pass bra respons från journalisterna för mina tidigare böcker? Eller är det något annat jag missar?

Pin It on Pinterest