Kategori: skrivande, skrivprocessen och kreativitet

Pseudonym som marknadsföringsknep

Jag har äntligen läst Lars Keplers Hypnotisören – en riktig bladvändare som jag kan rekommendera om du inte redan har läst den. Läsningen fick mig att reflektera kring pseudonymer. Jag minns vilket ståhej det var kring boken när den släpptes: Vem var det egentligen som stod bakom boken? Den recenserades i de stora svenska dagstidningarna. Och det var inte bara i Sverige intresset var stort. Danska Berlingske tidende hade en teori om att det var John Ajvide Lindqvist som stod bakom boken. Boken sålde stort och gjorde skäl för det feta förskottet som författarna fick (nio miljoner enligt Aftonbladet). Och till slut kom avslöjandet: det var paret Alexander och Alexandra Ahndoril som stod bakom pseudonymen.

Jaha? Vilket antiklimax! Kanske är det bara jag som är litterärt obildad, men jag hade aldrig hört talas om dem tidigare. Och om jag är obildad så är vi säkert fler som är det.

Så kanske är det så här man ska göra? Ge ut en spänningsroman under pseudonym och se till att skapa en rejäl hajp kring det. Frågan är om man måste ha ett stort förlag i ryggen för att genomföra en sådan här grej (Hypnotisören är utgiven av Bonniers) eller om man skulle kunna komma en bit på väg på egen hand, eller kanske med hjälp av en PR-konsult? För även om det är en spännande bok så menar jag att det var pseudonym-hajpen, och inte själva boken, som gjorde att den sålde så mycket. Vad tror du? Har du fler exempel – gärna från de senaste åren – på en bok som har sålt mer på grund av en pseudonym-hajp?

Ska det vara med eller utan ramar?

”Jag skriver inte så som jag har tänkt att skriva, jag skriver så som jag tänker när jag skriver.” Orden är ett citat från Beate Grimsrud  i senaste Babel, men det skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av mitt bloggande. När jag skriver ett blogginlägg har jag oftast ingen direkt plan för hur det ska bli. Jag har en ungefärlig uppfattning om vad jag tror att det kommer att bli, men det blir för det mesta något helt annat. Och det gör inget. Kanske är det till och med en viktig anledning till att jag bloggar; jag vill känna mig fri att skriva det som faller mig in, utan några särskilda ramar.

Därmed inte sagt att ramar är dåliga. Tvärtom vill jag å det bestämdaste hävda motsatsen; jag som är strukturfascist skriver gärna utifrån en given synopsis eller en fast ram. Oavsett om jag skriver skönlitteratur eller facklitteratur så lägger jag mycket krut på att skriva synopsis. För en roman kan jag till och med lägga mer tid på att skriva synopsis än på att skriva själva boken.

Då blir bloggen lite av ett andningshål, en skrivandets sommaräng där jag kan springa barfota en stund innan det är dags att sätta sig vid skrivbordet igen och jobba vidare på boken som jag för närvarande håller på med. För mig finns det alltså utrymme för – och behov av – att skriva både med och utan ramar, men det är med hjälp av ramarna som mina böcker kommer till.  Hur skriver eller jobbar du – med eller utan ramar?

Skriver du på någon ny bok?

Skriver du på någon ny bok nu? Den frågan får jag titt som tätt, nu när Den snälla företagaren är färdig och publicerad. Svaret är nej, och frågan ger mig alltid – mot bättre vetande – lite dåligt samvete. Som författare vill jag hela tiden ha en ny bok på gång, det är liksom en del av min författaridentitet. Det är som om det bara är genom att skriva på en ny bok som jag kan uppfylla mitt mål att vara författare.

Men så är det naturligtvis inte. Just nu befinner jag mig i marknadsföringsfasen för Den snälla företagaren – en fas som är minst lika viktig för en författare som själva skrivandet. Marknadsföringen innebär bland annat att jag försöker få boken att synas så mycket som möjligt i sociala medier – på Facebook och Twitter och bloggar, till exempel. Jag jobbar också på att få tidningar att skriva om boken. Och så kommer vi att ha en releasefest för boken, den 28 april i Stockholm. Bjud in dig och kom dit, vettja!

Men nu har jag varit i marknadsföringsfasen i flera månader, så det börjar bli dags att ta tag i ett nytt – eller kanske ett nygammalt – projekt. Jag ska bara bestämma mig för vad det är som står på tur nu.

Begränsningar kan öka kreativiteten

Ni har väl inte missat att SVT:s eminenta litteraturprogram Babel har startat för säsongen? Se det på torsdagskvällar eller på SVT Play.

Det inslag från förra veckans program (Eller var det förrförra? Min tid verkar susa fram i ljusets hastighet för närvarande) som väckte störst intresse hos mig var det som handlade om Malte Persson. Han har skrivit boken Underjorden, som är en samling sonetter från Stockholms tunnelbana. Jag menar, går det att inte bli nyfiken på en sådan bok? Men det som främst får igång mina tankar med det här inslaget är påminnelsen om att begränsningar kan leda till ökad kreativitet. Jag har säkert bloggat om det här tidigare – det är i alla fall något som jag (kanske du också?) behöver bli påmind om då och då. Om jag ungefärciterar Malte Persson så uttrycker han det som att den stränga formen tvingar ens tankar att ta andra former än vad den annars skulle göra. Den tvingar en att tänka annorlunda mot vanligt, att tänka friare. Den bundna formen blir en befrielse från ens jag.

Har du något exempel på ett tillfälle när en frivillig eller ofrivillig begränsning ledde till något bra i ditt skrivande eller skapande? Eller har du några tips på begränsningar eller ramar som kan öka kreativiteten?

Bloggturnéns sista stopp: Malin Johansson

På bloggturnéns sista dag hälsar jag på hos Malin Johansson, eller Malin the Writer (länk borttagen pga trasig). Malin bloggar om böcker och bokskrivande och till sommaren kommer hennes roman ”Kär lek?”, som man kan beställa redan nu. Dessutom har Malin lovat att recensera Den snälla företagaren inom någon vecka. Nervöst!

Häng på till Malin i dag så får du bland annat veta hur skrivprocessen såg ut för Den snälla företagaren. Och så är det förstås sista chansen i dag att få bloggturnérabatt på boken. Beställ den direkt hos TUK i dag med koden BLOGG, så får du köpa den 20 procent billigare.

Tusen tack till alla snälla bloggare som har tagit emot mig på turnén! Det har varit både kul och jobbigt att vara på bloggturné. Jag kommer att återkomma med lite mer reflektioner om turnén i något senare inlägg. Är det något särskilt du undrar om bloggturnén så ställ gärna frågan här i kommentarerna så ska jag försöka svara på den.

Bloggturnén besöker Ann Ljungberg

I dag hälsar jag på hos Ann Ljungberg på bloggturnén. Ann är författarcoach och lektör (en lektör är någon som läser till exempel ett romanmanus och ger kontruktiv återkoppling och tips och råd) och det är hon som har lärt mig hur man gör en bloggturné – tack Ann för den inspirationen! Dessutom är hon nog den enskilda person som har lärt mig mest om att skriva romaner. Jag anlitade nämligen Ann som lektör första gången jag gjorde ett romanskrivarförsök, och den kunskapen jag fick med mig då är guld värd i dag.  I dag händer det att jag själv tar uppdrag som lektör, och då hör jag alltid Anns röst i bakhuvudet och så vet jag precis vilka råd jag ska ge till den hugade författaren.

Ann Ljungberg håller skrivarkurser på spännande platser som Sevilla, London och Barcelona och distanskurser  i allt möjligt som författare kan behöva veta, till exempel hur man ger ut sin bok på egen hand. Ann säger nej till svensk vinterkyla och bor på en segelbåt som oftast brukar hålla till någonstans runt Medelhavet. Det gör henne till en viktig förebild för mig i att var och en kan skapa den tillvaro som hon eller han vill ha.

Häng på till Anns blogg så får du bland annat mitt svar på frågan om jag fick några nya fackboksidéer när jag skrev Den snälla företagaren. Under hela bloggturnén (till och med den 23 mars) får du 20 procent på boken om du beställer direkt från TUK. Uppge koden BLOGG för att få rabatten.

Bloggturnén hos Multimanus

I dag för bloggturnén mig till Johanna Wistrand och hennes företag Multimanus. Johanna är bland annat författarcoach, redaktör och spökskrivare. På bloggen snokar hon upp och berättar om precis allt som är intressant att veta för oss författare och författarwannabes – missa inte att titta in där då och då om du hör till den målgruppen!

Följ med mig till Johanna får du se vad jag svarar på hennes kloka frågor om att skriva och marknadsföra böcker. Och så får du veta vad man ska tänka på om man vill sälja in en fackbok till ett förlag.

Under hela bloggturnén (till och med den 23 mars) får du 20 procent på boken om du beställer den direkt från TUK. Uppge koden BLOGG för att få din rabatt.

Den snälla företagaren på bloggturné 7–23 mars

På måndag ger jag mig ut på bloggturné med Den snälla företagaren. Och du må tro att jag har hittat snälla och smarta bloggare att besöka! Bloggturnén går till så att varje vardag under turnéperioden besöker jag en blogg och svarar på frågor om boken, om snällt företagande och om bokskrivande. Du som inte har läst boken än får svar på allt du undrar om boken. Och du som redan har läst boken kan passa på att kika in bakom kulisserna.

Så här ser turnéplanen ut:

7 mars: Hon den där http://palindromet.blogspot.com/

8 mars: Grenfeldt http://grenfeldt.com/

9 mars: Glimrande glimtar http://glimrandeglimtar.blogspot.com/

10 mars: Bokplantan http://bokplantan.wordpress.com/

11 mars: Säljledning och kvalificerad försäljning http://sophie-bromster.blogspot.com/

14 mars: Multimanus: http://enbokblirtill.blogspot.com/

15 mars: Ann Ljungberg www.annljungberg.se

16 mars: Mediababe http://mediababeblogg.blogspot.com/ (länk borttagen pga trasig) 

17 mars: Ord och inga visor http://www.ordochingavisor.se/ (länk borttagen pga trasig)

18 mars: Feminize.biz http://www.facebook.com/Feminize.biz  (borttagen länk pga inaktuell)

21 mars: Smartma (borttagen länk pga inaktuell)

22 mars: Ordinerat http://ordinerat.se (länk borttagen pga trasig)

23 mars: Malin the writer http://malinthewriter.wordpress.com/

Här på bloggen kommer jag varje dag att berätta vilken som är bloggen för dagen och lite information om den. Men gå gärna in och tjuvkika på bloggarna redan nu! På Twitter kan du följa bloggturnén under fyrkantstaggen #snällaturnén. Välkommen att följa med på turné!

Stäng av den inre kritikern

Något av det bästa när jag befinner mig i ett kreativt flöde är att jag då har stängt av den inre kritikern helt och hållet. Den inre hejaklacken är dock på plats. Den tjoar och tjimmar och talar glatt om för mig hur bra det blir och hur bra jag är. Det betyder att medan jag håller på och skapar något så tycker jag alltid att just det är det bästa som någonsin gjorts. Ingen dum egotripp va?

Jag har inte medvetet letat efter avstängningsknappen för den inre kritikern – den brukar stänga av sig automatiskt. Men förutom att det ger mig en härlig upplevelse så tycker jag att det är ett riktigt bra sätt att arbeta kreativt. Det tillåter mig att skapa utan att behöva hindras av att jag tycker att det blir dåligt. I ett senare skede behöver jag förstås vara kritisk för att kunna redigera det jag har gjort, men det är ett senare problem.

Hur gör du? Är du kritisk mot ditt eget arbete? I så fall kan jag verkligen rekommendera dig att prova att stänga av kritikern. Peppa dig själv att du är bäst och att det du gör blir fantastiskt! Så där ja – nu är det bara att börja skapa.

Är du en påbörjare eller en avslutare?

Avslutar du det du påbörjar? De senaste dagarna har jag i flera olika sammanhang stött på den frågan – i nyhetsbrev jag prenumererar på eller liknande – och medföljande tips på hur man kan göra för att avsluta saker. Jag har förstått att det här är ett problem för många. Jag tänker särskilt på en kompis som ständigt har nya projekt på gång och som bland annat är en oerhört talangfull romanförfattare. Men jag tvivlar på att han någonsin kommer att skriva en hel roman. Han tröttnar nämligen någonstans halvvägs, eftersom han kommer på att han i stället ska starta ett nytt företag, börja odla blåbär eller flytta till Italien och plugga italienska.

Själv har jag inte det minsta nytta av de här tipsen på hur man ska avsluta sådant man påbörjar. Jag har nämligen det diametralt motsatta problemet: jag kan inte släppa något när jag väl har påbörjat det. Det är ofta en bra egenskap. Mina böcker blir alltid färdigskrivna och jag får massor av saker gjorda. Men i bland är det inte alls bra. När jag väl påbörjar något är det som om den kritiska delen i hjärnan stängs av, och så fortsätter jag med det jag håller på med även om saker och ting förändras och det inte längre är någon bra anledning att slutföra det. Det gör att jag ibland ägnar timmar av min arbetstid – eller min fritid – åt något som inte längre är relevant. Först när jag är färdig och har prickat av den punkten på att göra-listan så inser jag att det inte alls var rätt sak att ägna tid åt. Och då är det så dags.

Vilken typ är du – en påbörjare eller en avslutare? Och har du något tips till mig om hur jag kan höja blicken när jag är mitt i en arbetsuppgift, så att jag kan stämma av om det fortfarande är rätt sak att lägga tid på?

Pin It on Pinterest