Blogg | Ett fritt liv

Tillbaka i ett vintrigt Sverige

Nu är jag tillbaka i Sverige. Det är snö i Stockholm; det gillar jag inte.

Två dagar tog det att komma hem från La Gomera. Dessutom har jag ägnat två dagar den här veckan åt att typ sortera papper och få ordning på allt som hade blivit liggande medan jag var borta. Och så har jag suttit hos en kund och jobbat en dag. En ganska hektisk vecka alltså. Men nu är det alldeles snart helg. Skönt!

En av resdagarna fick jag i alla fall till en hel del redigeringstid. Jag har gjort det mesta av researchjobbet och är äntligen igång med redigeringen ordentligt. Det blev en riktigt fokuserad redigeringsdag på flyget. I alla fall tills batterierna tog slut i datorn. Då fick jag å andra sidan lyxen att läsa skönlitteratur i ett par timmar. Inte fel det heller.

Under min vistelse på La Gomera har jag läst mer än jag normalt gör. Och det känns kul! Jag har äntligen skaffat ett konto på Goodreads också, och lagt upp mina böcker där. Det ser så fånigt ut när ingen har betygssatt – jag har ju nyligen lagt upp dem. Finns du på Goodreads? Har du läst Akrobaten – eller någon annan av mina böcker? Om du har lust att ta några minuter och sätta ett betyg på boken där så skulle jag bli glad :-)

Jag ska få till bättre rutiner för att blogga här igen. Jag får erkänna att jag prioriterade ner den här bloggen under januari för att i stället blogga mer på Gomerabloggen och rawfoodsidan (länk borttagen pga lagt ner den bloggen). Men nu är det dags att bli mer regelbunden igen. Ungefär två inlägg i veckan är ambitionen.

Klar med researchen – i stora drag

Nu är jag vid den punkten i redigeringen där jag tänkte att jag skulle vara när jag började i början på januari. Eller i alla fall efter att jag hade lagt ett par dagar på att läsa igenom hela manuset. Nu har jag gjort den där researchen som fattades. Jag kommer fortfarande att behöva googla detaljer, men jag tror att jag har de stora dragen klara för mig. Nu kan jag börja redigera ordentligt.

Min plan var att hinna igenom nästan hela den första redigeringsomgången under januari. När jag pratar om en första redigeringsomgång menar jag den redigering som jag gör på egen hand utan att blanda in någon annan som läser och hjälper mig att se vad jag behöver göra. Men där är jag alltså inte. Om jag håller min vanliga arbetstakt och bara jobbar med det här på fredagar så kommer jag snarare att behöva hålla på fram till påsk med den första redigeringen. Det känns inte helt bra. Jag ska se om jag kan planera om på något sätt och få in mer romanredigering i schemat framöver.

Skulle dock behöva jobba lite med Akrobatensälj också. Jag jobbade ju med det på fredagar under hösten, men nu har jag släppt det helt sedan jul. Delvis för att jag inte har varit i Sverige under den här perioden, vilket försvårar säljarbetet.

Nästa vecka åker jag hem till vintern. Jag känner mig inte helt positiv till det. Nåja, snart är det vår :-)

Introvert – den tysta revolutionen

Linus Jonkmans bok Introvert – den tysta revolutionen har stått på min läslista sedan den kom ut.

Det är bara de senaste åren som jag har insett att jag är en introvert person. Tidigare såg jag mig nog som ambivert, utan att jag kunde det ordet, alltså som en person som är ungefär lika mycket introvert och extrovert. De flesta av oss, ungefär 70 procent av jordens befolkning, har lite av båda i oss, och i slutet av Linus Jonkmans bok finns ett test där du kan ta reda på hur mycket du själv har av de introverta och extroverta bitarna. Själv var jag en bra bit in på den introverta skalan, men inte ända ut i kanten.

Vad kännetecknar egentligen en introvert och en extrovert person? Linus Jonkman sammanfattar det så här:

Introverta människor behöver ensamhet, extroverta behöver sällskap.

En bra och enkel sammanfattning.

Min inställning innan jag började läsa boken, och även nu efteråt, är att jag är stolt över att vara introvert. Eller, som jag läser i boken:

Det finns en skönhet i att kunna identifiera sig som introvert istället för att gå runt och fundera på ifall det är något fel på mig.

En fjärdedel ungefär av alla människor är till största delen introverta – vi är alltså i minoritet. Att jag är introvert är något som jag har stor nytta av, och som jag absolut inte vill vara utan. Och jag har förstås till stor del min introverta läggning att tacka för att jag gillar att sitta i min ensamhet och skriva böcker. Jag skulle gissa att introversion är överrepresenterat hos författare. Men i boken blir jag uppmärksammad på att idealet i vårt samhälle är att vara extrovert, att introvert är ett missförstått begrepp och att många skäms över att få en introvert stämpel.

För mig som är introvert bjuder den här boken på stor igenkänning, och även många skratt. Linus Jonkman bjuder frikostigt på exempel från sin egen introverta tillvaro, och det blir särskilt roligt när han berättar om krockarna som ibland uppstår mellan honom och hans extroverta fru.

Det här är några egenskaper och situationer som jag kände igen mig i – några av dem har jag aldrig funderat på att de beror på att jag är introvert:

Jag avskyr att resa.
Jag avskyr grupparbeten.
Jag tycker att det är svårt att kallprata.
Jag har hyperfokus, det vill säga att jag snöar in totalt på det jag håller på med. (Min man brukar kalla mig fokushäxa.)
Jag har ingen som helst medelålderskris (Jag fyller 40 om en dryg månad och ser verkligen fram emot det.)
Jag kan inte prestera kloka svar snabbt och på rak arm, utan behöver ta med mig frågan till min kammare och sätta mig och klura en stund. Eller en vecka. Sedan kan jag komma med klokskaper.
Jag är bättre på att kommunicera i text än i tal.
Jag älskar sociala medier.

Att vara introvert betyder inte att hata människor eller att man inte kan vara social. men efter en social aktivitet behöver vi introverta ladda batterierna genom att vara ensamma. För min del betyder det till exempel att i en period med flera signeringar, som jag hade nu i december, så behöver jag all ensamtid jag kan få däremellan.

Dessutom ligger det tydligen i generna om en person är introvert eller extrovert. Och den som under en längre tid går emot sin läggning, till exempel genom att ha en arbetssituation som inte passar läggningen, kan få sänkt immunförsvar och sömnproblem och har ökad risk för att bli utbränd. Ett citat ur boken som handlar om det:

När den introverta revolutionen infaller är kontorslandskap det första som avskaffas.

Det här med att vara introvert, och de missförstånd som kan uppstå när introverta och extroverta kommunicerar, är definitivt något som jag tänker återkomma till.

Som du redan har förstått så rekommenderar jag den här boken starkt för dig som också är eller tror dig vara introvert. Eller för dig som bara är nyfiken. Boken finns dessutom i pocket, så vad väntar du på? :-)

Hur tänkte jag?

Undrar hur jag resonerade för åtta år sedan när jag skrev manuset till tsunamiromanen. Den är absolut inte färdigresearchad. Jag upptäcker hela tiden saker som jag inte har kollat upp ordentligt, och saker som är rent felaktiga. Som jag minns det var det betydligt svårare att göra research på den tiden, i och med att informationen inte var lika lättillgänglig som i dag med alla sociala medier och att till exempel Wikipedia har utvecklats så mycket sedan dess. Så kanske var jag bara lat.

Men tänkte jag att jag skulle komplettera med mer research i samband med redigeringen, eller hade jag tänkt att manuset skulle duga i det skick det är nu? Om jag tänkte att det skulle duga så var jag helt ute och cyklade – innehållet duger definitivt inte i sitt nuvarande skick.

Just nu går jag igenom manuset från början till slut och stannar till när jag kommer till något som jag behöver kolla upp och göra mer research om. Än så länge har jag kommit till sidan 35, och då har jag hållit på i flera dagar. Det går alltså låååångsamt.

Det där med att jag planerade tolv dagar för att redigera manuset kan nog fortfarande stämma, men då är det tolv dagar efter att jag först har gjort klart all research. Jag undrar hur lång tid det kan ta? Kanske också tolv dagar? Just nu jobbar jag något mer än en dag i veckan med det här, men normalt har jag ju bara fredagarna tillgängliga. Tolv dagars extra jobb innebär alltså tre månader extra för boken. Suck. Man borde inte vara författare när man är en person som vill få saker ur händerna snabbt.

Men det är klart att det är kul att äntligen få redigera det här manuset! Och att jag får berätta de här personernas historier. För även om det är en påhittad roman så är den starkt verklighetsbaserad, och mycket av det som händer i boken hände även på riktigt.

Redigering, fast mest research

Redigeringsdag, men jag fastnade i researchträsket. En av historierna jag skriver i tsunamiromanen utspelar sig på den indonesiska ön Simeulue. Det har hänt mycket sedan jag skrev det här manuset för åtta år sedan. Då hade jag rätt svårt att alls hitta information om den här delen av världen, vill jag minnas. Jag googlade men fick inte fram något bra. Jag var på biblioteket och letade efter böcker om Indonesien.

Nu kan jag följa Simeulue-bor på Instagram. Och de har Facebookkonton precis som alla vi andra. Det roliga är att folk jag ser på Facebook som är från Simeulue heter samma saker som de påhittade personerna i min roman. Uppenbarligen lyckades jag göra lite research i alla fall då när jag skrev manuset – jag fick till namn från rätt del av världen i alla fall :-)

Jag känner mig inte alls nöjd med min insats den här veckan. Det känns som att jag inte har fått något gjort alls. Men det beror förstås på att jag har gjort sådant som det är svårt att se några resultat av. Jag har läst igenom hela manuset och jag har gjort research. Inget av det går att räkna i antal skrivna ord eller redigerade sidor. Dessutom har jag ju satt mig in i materialet igen – det behövs när det har vilat så länge. Så jag ska nog vara nöjd egentligen. Ja, så säger vi. Bra jobbat, Jenny! Nu är det helg.

Jag är på La Gomera, och bloggar om det på Gomerabloggen. I morgon ska jag ut och vandra. Det ska bli sol hela dagen och förhoppningsvis inte alltför starka vindar.

Manusredigering pågår

Nu har jag läst igenom hela manuset. Å, vad kul det var! Som vanligt när jag ska redigera en text som jag har skrivit själv så har jag svårt att frigöra mig från att jag har skrivit exakt den bok som jag själv vill läsa, och att jag alltså tycker att det är en är jättebra bok. Frågan är bara om någon annan tycker det :-)

Tsunamiromanen består av fem olika historier – fem personer eller familjer som råkar ut för tsunamin. Mitt intryck efter att ha läst manuset är att jag blir berörd av fyra av historierna. Den fjärde behöver jag jobba lite mer med. I en av historierna behöver jag dessutom jobba om slutet. Den slutar på rätt sätt rent innehållsmässigt. Alltså det händer ungefär rätt saker, men det är liksom för mycket, så jag behöver tona ner saker och ting lite så att det inte går så fort fram. Ja, det där var ju lagom kryptiskt, men jag kan ju inte avslöja slutet på boken :-)

Medan jag läste ändrade jag inget i själva manuset, utom enstaka korrekturfel. Däremot gulmarkerade jag en del som jag behöver jobba med. Och så gjorde jag en separat lista med saker som jag behöver fixa. När jag hade läst hela manuset gick jag igenom den listan och en annan lista som jag har gjort när jag har läst igenom delar av manuset tidigare. Jag slog ihop listorna till en fet att göra-lista. Så nu har jag att göra ett tag framöver. Min plan innan jag skrev den här listan var att det skulle ta 12 arbetsdagar för mig att göra den här första redigeringen. Nu när jag tittar på att göra-listan känns det spontant som att det kommer att ta längre tid. Men det kanske bara känns så.

Nu är det bara att sätta igång med själv redigeringsarbetet!

I dag börjar jag redigera tsunamiromanen

I dag börjar jag redigera tsunamiromanen. Den som jag har kallat romanen B här på bloggen. Det arbetsnamnet kom sig av att jag kallade Akrobaten för romanen A innan jag ville gå ut med namnet, och då kändes det naturligt att kalla den här för romanen B. Men numera tänker jag på den som tsunamiromanen.

Just nu känner jag mig mycket peppad att få börja jobba med det här manuset! När jag rotar runt bland gamla filer i datorn så tolkar jag det som att jag gjorde synopsis till det här manuset i slutet av 2006 och början av 2007 och att jag sedan skrev manuset under 2007. Åtta år sedan alltså.

Min plan är att börja med att läsa manuset rakt igenom utan att redigera något. Och samtidigt anteckna sådant jag ser i ett separat dokument. Jag tror inte att jag har läst igenom hela manuset någon gång tidigare. Däremot har jag börjat läsa vid några tillfällen, men sedan har det kommit något mellan, typ att jag fick svar från Norstedts att de ville ge ut Tydliga texter, och så behövde jag jobba med den boken före.

Farhågor nu innan jag börjar läsa: jag vet att jag inte har dokumenterat min research tillräckligt. Det innebär att jag inte har koll på vad i manuset som är researchat och vad som är påhittat. Jag kommer alltså att behöva göra en hel del ny research.

En annan farhåga är att jag skriver om ett par platser där jag faktiskt inte ens ha varit. Det är lite av ett no no egentigen, men nu är det så. Det känns inte som att jag kommer att åka till en avlägsen ö i Indonesien det närmaste året (eller någonsin, jag avskyr ju att resa) och en av berättelserna i boken måste liksom utspela sig där. Jag har förstås researchat de här platserna en hel del, men jag litar inte riktigt på att jag har gjort det ordentligt. Så det här är kanske egentligen samma farhåga som den ovan: jag behöver göra en massa research.

Jag har en påbörjad att göra-lista med saker jag ska jobba med i det här manuset, från omgångar när jag har börjat läsa igenom manuset. Men jag ska inte titta på den listan förrän jag har läst hela manuset rakt igenom. Därefter ska jag slå ihop den listan med den lista jag får av den genomläsning jag påbörjar i dag. På så sätt får jag en att göra-lista för redigeringen, som jag självklart kommer att fylla på under arbetets gång. Nu kör vi!

Semestrar mig

Vad jag gör?

Har semester veckan ut.
Har varit på El Hierro en vecka.
Har förflyttat mig till Valle Gran Rey på La Gomera, där jag kommer att hålla till den närmaste månaden. Bloggar om både det och El Hierro på Gomerabloggen.
Gör en raw food-detox. Bloggar om det på rawfoodsidan (länk borttagen pga jag har lagt ner den bloggen).
Laddar för att börja redigera min nästa roman nästa vecka. Det kommer jag att berätta mer om här förstås.

Hoppas att du också har haft det skönt över helgerna!

Tio år sedan tsunamin

I dag är det tio år sedan en tsunami som träffade Sydostasien, dödade ofattbart många människor och gjorde ännu fler hemlösa. Om det handlar min nästa roman, den som jag ska börja redigera om någon vecka.

Jag var själv i Sri Lanka när tsunamin kom och klarade mig undan med blotta förskräckelsen. Men oj, vad jag var skakad efteråt. Jag läste allt jag kunde komma över om flodvågskatastrofen och var mycket berörd av de människoöden jag läste om. Dessa människoöden kokade jag ihop till fem (om jag minns rätt) personer eller familjer som drabbas av tsunamin på olika sätt och som man får följa i min kommande bok. Det är alltså fem påhittade historier som har sin grund i de verkliga händelser som jag läste om eller hörde talas om på andra sätt.

En av familjerna bor på Simeulue, den ö som ligger närmast vulkanutbrottet, och som alltså borde ha skördat flest dödsoffer. Men nästan alla öns invånare klarar sig. I nästan hundra år, sedan tsunamin 1907, har de fört kunskapen vidare från generation till generation om den stora vågen som kan komma efter ett vulkanutbrott, och att alla måste ta sig högt upp och bort från havet så fort som möjligt. Det här DN-reportaget handlar om några invånare på just Simeulue, och det skulle kunna vara den familj som jag skriver om.

Jag önskar verkligen att min bok var ute nu, för att hedra tioårsminnet av dem som inte finns mer. Men jag hade en annan roman, Akrobaten ni vet, som jag behövde få klart först, så det blev inte så. Om ett drygt år hoppas jag att den här boken ska vara ute.

Dagens signering på Ica Kvantum i Täby centrum

I dag har jag signerat böcker på Ica Kvantum i Täby centrum. Om resultatet ska räknas i sålda böcker så var det en rätt dålig signering. Men det ska det ju inte, som jag skrev häromveckan.

Några av vinsterna med dagens signering var i stället:

Jag lärde känna två nya författarkolleger: Peter Lillthors, som signerade sin spänningsroman Sällskapet, och Henrika Carlström Romberg med AIK-barnboken Berättelsen om hur Gnagis hittade hem.
Mötet med läsare och potentiella läsare är alltid spännande.
Att signera böcker i en stor mataffär var en ny erfarenhet för mig. Förhoppningsvis lärde jag mig något om hur det fungerar så att jag kan ha idéer om placering, tider och så vidare nästa gång jag ska boka in en sådan signering.
Uppdatering: Jag glömde ju: Signeringen blev en anledning för Ica att ta in Akrobaten, och de sålde ett antal böcker före signeringen, och nu står boken kvar där, så det finns en chans att den säljer mer efteråt också.

På bilden syns jag och mina två nyfunna författarkolleger.

Något som är lite roligt när man är ute och signerar är att det är så många som säger ”Jahaaa, är det du som har skrivit boken.” De kopplar inte först att det faktiskt är författaren som de pratar med, utan de tänker att den som säljer boken snarare är butikspersonal.

Det hänger förstås ihop med bilden som många har av författare att det är personer som bara sitter hemma och skriver, och aldrig är ute och säljer eller möter en publik. Den bilden stämmer som bekant inte överens med hur de flesta författare i dag arbetar. Och förresten var det även en Ica-kund som jag pratade i dag med som uttryckte förvåning över att jag kunde vara så inåtvänd att jag klarade att sitta hemma och skriva en hel bok. Och så fick jag förklara att en författare behöver vara både den personen och den sociala som kan vara ute och sälja boken.

Så där ja! Nu är årets sista signering avklarad, och därmed årets sista arbetsdag. I morgon bär det av söderut för ett tag. Jag har semester över jul och nyår och sedan jobbar jag på La Gomera under hela januari. Mer om det på Gomerabloggen.

Pin It on Pinterest