Kategori: inspiration

Skrivandet sitter både i hjärnan och i kroppen

I senaste Babel pratar programledaren Daniel Sjölin med författaren Siri Hustvedt. Sjölin berättar om när han var i kreativt flöde medan han skrev en roman och att han blev frustrerad över att fingrarna inte kunde  skriva lika fort som hjärnan skapade. Så han köpte ett dikteringsprogram så att han i stället skulle kunna prata in sin roman. Men se det fungerade inte alls; Sjölin kunde inte få ur sig ett enda ord. ”Det verkade som om min förmåga att skriva satt i händerna”, säger han.

Siri Hustvedt berättar att det här kallas proprioceptiv kunskap och är en slags motorisk-sensorisk kunskap. Med andra ord: skrivandet sitter inte bara i hjärnan utan också i kroppen. Om man har lärt sig att skriva via tangenterna så skulle det alltså innebära att man inte kan hitta sin skrivförmåga på något annat sätt. Visst är det spännande!

Jag känner igen mig i det. Men jag  vill lägga till att man också kan lära kroppen nya sätt att skapa. För det är så, förstår ni barn, att när tant var liten så hade inte alla människor dator hemma, utan då skrev man på papper med  penna ;-) Så mina tidiga alster – dikter, noveller och annat som jag skrev i tonåren – skrev jag alltså på det sättet. Även om jag inte hade ord för det så var jag medveten om att mitt skapande till stor del satt i kroppen. Jag upplevde det som att inspirationen på något sätt fanns i handskriften, och tanken på att skriva en dikt på skrivmaskin eller dator var mig helt främmande.

Sedan gick det ett antal år när jag inte skrev något på allvar, och när jag kom ut på andra sidan och började skriva romaner så hade datorn redan blivit mitt arbetsredskap, så då var det självklart att använda den. Lite synd, kan jag tycka nu, att jag liksom missade övergången mellan arbetsredskapen. Vad hade det gjort med mitt skrivande att gå över från papper och penna till dator? Men jag menar alltså att om jag var tvungen att – eller bara tillräckligt motiverad att – skriva på något annat sätt än med tangentbordet så skulle jag lära mig det. Förmodligen skulle jag ha en usel skrivperiod i övergången mellan arbetsredskapen, men när jag väl behärskade det nya redskapet så skulle kroppen skaffa sig ny proprioceptiv kunskap och jag skulle lära mig att skriva lika bra på det sättet. Eller vad tror du? Har du några erfarenheter om att byta skrivverktyg eller skaparverktyg, till exempel från penna till dator? Vad gjorde det med ditt skapande?

Deckarnovelltävling

Men alltså hu vad jag bloggar glest just nu; det är lite mycket jobb och sådant för närvarande. Jag såg i alla fall att bokförlaget Semic ordnar en deckarnovelltävling (länk borttagen pga gammal), och oj, vad sugen jag blev på att skriva ett bidrag. Det var på tok för länge sedan jag skrev något skönlitterärt  – de där fackböckerna har en förmåga att komma emellan :-) Dessutom kan man vinna 50 000 kronor och det skulle inte göra ont någonstans.

Skriv en roman på en månad

Vart jag än vänder mig just nu pratas det om NaNoWriMo. Det står för National Novel Writing Month och infaller i november varje år. I korthet går det ut på att skriva en roman på 50 000 ord på en månad. Det kallas för en tävling men det finns inga priser eller krav på kvalitet eller så, utan poängen är att om du skriver en roman på 50 000 ord så vinner du … att ha skrivit en roman på 50 000 ord. Eller i alla fall ett råmanus som du sedan kan jobba vidare med.

Idén är förstås utmärkt för dig som behöver en kom-igång-spark i baken eller vill satsa extra på skrivandet under en månad. Dessutom verkar det vara en rolig grej – jag ser i de sociala medier där jag hänger att de som är med diskuterar tävlingen med varandra.

Är du med i år? Jag är det inte. Att skriva så där snabbt passar inte mig. Jag har visserligen aldrig varit med i NaNoWriMo, men romanen A skrev jag på tre månader, vilket ju också är kort tid. Då hade jag gjort ett detaljerat synopsis innan, och efteråt redigerade jag manuset i olika omgångar under flera år, och eftersom den fortfarande inte är publicerad blir det säkert ytterligare lite redigering på den så småningom. Men jag trivs bättre i synopsis- och skrivstadierna än i redigeringsstadiet av en roman, så jag drar hellre ut på skrivfasen och kommer ut ur den med ett manus som är något mer bearbetat – även om det fortfarande krävs en hel del arbete efteråt.

Hur gör du? Skriver fort och redigerar länge eller tvärtom – eller har du något helt annat arbetssätt? Har du varit med i NaNoWriMo någon gång, eller är du sugen på att vara det? Det är inte försent att hänga på i år; det har bara gått tre dagar av november.

Lyckans verktyg

Lyckoforskning ligger i tiden – härligt va?  Min kommande bok Den snälla företagaren kommer att innehålla ett kapitel som heter ”Var snäll mot dig själv”. Att ta hand om sig själv och må bra tycker jag är en förutsättning för att man i längden ska orka driva företag. En klok vän som läste kapitlet häromveckan tipsade mig att läsa boken Lyckans verktyg av Sonja Lyubomirsky för att få lite mer information och inspiration. Så det gör jag nu. Och oj, vad bra den är! Självhjälpsböcker av den här typen har ju annars en förmåga att handla ganska mycket om tyckande. Författaren rekommenderar eller tipsar om hur man kan göra för att, i det här fallet, bli lycklig. Men på den här punkten sticker Lyckans verktyg ut. Den är nämligen helt och hållet förankrad i den vetenskapliga forskningen. Allt, och då menar jag allt, som står i boken är vetenskapligt belagt. Och ändå är boken inte det minsta tråkig att läsa, tvärtom!

Kärnan i boken är att det är lätt att tro att ”Om jag bara var lite rikare/friskare/snyggare eller bara hade lite fler kläder/bilar/vänner, då skulle jag vara lycklig. ” Men faktum är att de yttre omständigheterna bara utgör cirka 10 procent av vår lycka. Till ungefär 50 procent beror lyckan på våra medfödda egenskaper. Då återstår 40 procent som vi kan påverka själva genom olika strategier. I Lyckans verktyg får du lära dig tolv sådana strategier. Boken innehåller även tester där du kan testa hur lycklig du är och vilka av strategierna som passar bäst  för just dig. Som du redan har förstått så är det här en bok som jag rekommenderar.

I samma anda som Lyckans verktyg är även Lyckobloggen (länken borttagen pga fungerar inte), som jag blev tipsad om häromdagen. Där skriver ett gäng lyckoforskare intressant om de senaste rönen. Kanske har du fler tips på var vi kan få reda på mer om lycka och lyckoforskning?

Bok-tupperware

I senaste Babel sändes ett reportage om litterär tupperware. Författaren Björn af Kleen erbjuder sig att komma hem till någon som ordnar en middag för ett gäng intresserade. Han tar med sig en kasse med sin senaste bok, berättar lite under lättsamma former vid middagsbordet, och så finns det gott om utrymme för frågor och diskussion. Själva författarbesöket kostar inget men författaren hoppas förstås att många av middagsgästerna köper hans bok under kvällen. Visst låter det trevligt!

Jag skulle absolut kunna tänka mig att jobba med tupperware-försäljning. Har du någon erfarenhet av det här? Vet du fler författare som gör det här? Kanske har du rentav varit på en litterär tupperware-kväll?

Hur länge vill du jobba?

Jag läser i DN att fler och fler väljer att fortsätta jobba efter 65 (länk borttagen pga trasig). Det låter bra, tycker jag. Bra att vi fortfarande är så pigga att vi orkar jobba. De som jag känner som är i 65-årsåldern ligger inte på latsidan, oavsett om de jobbar eller inte. Och så är det förstås bra för Sveriges ekonomi att vi jobbar längre. Själv har jag 30 år kvar till 65, och det blir garanterat jobb åtminstone ett par år till efter det, för jag tror att pensionsåldern i Sverige kommer att vara högre då.

Men sedan då? Kommer jag att fortsätta jobba även när jag inte behöver? Det beror förstås lite på vad jag gör då. Jag lär ju inte sluta skriva bara för att jag uppnår en viss ålder.  Snarare är det då om inte förr som jag har ordentligt med tid för att skriva – när jag inte längre behöver jobba ihop till hyran. Det vill säga om har lyckats tjäna ihop till någon pension till dess, vi får väl se. Men firmans uppdrag då, skulle jag sluta med dem? Nej, jag gissar att jag snarare kommer att välja kräset bland dem. De roliga uppdragen vill jag så klart fortsätta med. Men de tråkiga lämnar jag över till någon annan.

Alltså: jag skriver mest och tar något uppdrag då och då. Och så vill jag vara mer ledig än nu. Åtminstone tre dagars helg varje vecka. Vid det laget kommer jag ju också att få in pengar regelbundet från alla böcker som jag har skrivit (förstå hur många böcker jag hinner skriva på 30 år!) Tillsammans med de roliga uppdragen och (den förmodligen usla) pensionen så borde jag väl få ihop det jag behöver. Visst låter det som en härligt bortskämd tillvaro?

Hur länge vill du jobba?

Tänk att ha alla svaren

När jag tittade på förra veckans Babel (den 16 september alltså, ja, jag vet, jag ligger efter med bloggandet) fick jag en ny idol: Lars Gustafsson. Han har skrivit 80 böcker, som fyllde en hel skottkärra i Babelstudion, och jag måste tyvärr erkänna att jag inte har läst en enda. Än.

Under programmets gång visade det sig att Lars Gustafsson hade svaret på precis allt. Därför tog Daniel Sjölin fram en liten blå låda som innehöll kort med De Stora Frågorna på. Han plockade ett antal kort och fick klokskaper till svar. Så här lät det:

– Finns det liv i yttre rymden?
– Absolut. Om en sak är fysikaliskt möjlig, till exempel gungstolar, så har den redan förverkligats.

– Vad är meningen med livet?
– Livet har ingen mening, du måste själv skapa den.

– Vad händer efter döden?
– Absolut ingenting.

– Vad är kärlek?
– Igenkännande.

Svaren kom blixtsnabbt och tvärsäkert. Visst verkar det skönt att vara den som sitter inne med alla svaren?

Tidigare i programmet fick Lars Gustafsson frågan varför han skriver. Han svarade: ”Jag skriver för att livet blir så förfärligt tråkigt om man inte skriver.” Jag tror att jag ska brodera en tavla med det underbara svaret och sätta upp i min skrivarlya. Eller nä visst nä, jag kan inte brodera – det där med handarbete har aldrig varit min grej. Och inte har jag någon skrivarlya heller. Men ni fattar.

Vad svarar du på frågan om varför du skriver?

Bekämpa bästsäljarismen med varannan vatten

Jag antar att ni inte läser det här förrän möjligtvis långt senare. Nu är ni ju på bokmässan. Av olika skäl prioriterade jag inte att åka dit – i år heller. Och det börjar faktiskt bli lite pinsamt att kalla sig författare men aldrig ha varit på bokmässan. Men nästa år, då ska jag dit!

Något som är bra med bokmässan för oss bokomaner som inte är på plats är att böcker får mer utrymme i medierna än vanligt. Läs gärna den här DN-artikeln om bästsäljarismen (länk borttagen pga trasig), ett bra ord för  en dålig företeelse. Tydligen är det så i bokbranschen att 10 procent av böckerna står för 90 procent av intäkterna. Det gör förstås att det fåtal debutanter som lyckas bli utgivna har svårt att sälja sina böcker. ”En debutant som sålde 2 000 exemplar för fem år sedan säljer i dag bara 1 000 exemplar”, säger Jonas Axelsson, litterär chef på Albert Bonniers förlag, i artikeln.

Det här är väl ändå en trist utveckling. Jag tror på mångfald, i det här sammanhanget som i så många andra. Betyder det att vi borde bojkotta Camilla Läckberg och bara läsa debutanter, gärna smala sådana? Nja, man behöver kanske inte vara så kategorisk. Många av bästsäljarna är förstås riktigt bra – det är ju därför de är bästsäljare – och varför gå miste om den läsupplevelsen? Men vi kanske kan blanda? Läsa en debutant, eller åtminstone okänd författare, för varje topplistebok. Lite som ”varannan vatten” när man är på krogen. Och framför allt bli medveten om att det faktiskt finns en massa andra bra böcker där ute, inte bara läsa det som finns på Pressbyrån för att det är enklast. Så får det bli. Hänger du på?

Publicerat den
Kategoriserat som inspiration

Skriv dig frisk!

Veckans avsnitt av alltid lika eminenta Babel tar bland annat upp terapeutiskt skrivande: Kan man skriva sig frisk? Forskningen visar att man kan det. Det här är några positiva effekter man har sett av att människor får skriva ner sin situation:

  • bättre studieresultat
  • lättare att få arbete
  • minskad sjukfrånvaro
  • bättre levervärden och lungkapacitet
  • förälskelser varar längre.

Dessutom får man samma terapeutiska effekt om man hittar på historier som när man skriver om sin egen situation. Goda nyheter för alla författare alltså.

Den mest läkande texten ska tydligen vara den som är strukturerad och sammanhängande. Det låter utmärkt tycker jag, som är en mycket strukturerad författare som kan jobba i månader med ett synopsis innan jag väl börjar skriva. Och dessutom föredrar jag att skriva romaner framför kortare berättelser. Fast hmm … hur ska jag tolka det här egentligen? Som att jag skriver strukturerat för att jag har ett stort terapibehov? Eller som att jag är helad, lycklig och läkt eftersom jag ägnar mig åt strukturerat skrivande? Kanske är det en kombination; det behöver ju inte finnas någon motsättning.

Marianne Sällström, författare och lärare i terapeutiskt skrivande, menar i programmet att det terapeutiska skrivandet fungerar på två sätt. För det första ger själva skrivandet en läkande effekt. För det andra kan den som skriver upptäcka sådant som hon eller han inte var medveten om innan.

Är du också nyfiken på att skriva dig frisk? På Falkens författarskola (där jag själv håller distanskursen Nå ut med ditt budskap)  kan du gå distanskursen Skriva för läkedom. Kursen hålls av min kursledarkollega Maud Deckmar, som har gett ut tre böcker om livet med en son med autism och utvecklingsstörning.

Jag skickar bloggutmärkelsen vidare

Jag har blivit uppmärksammad på författarbloggen Bokplantan. Tusen tack för det! :-)

Det verkar som om det engelska ordet award är det allmänt förekommande begreppet för den här företeelsen. Jag förstår inte varför man inte använder ett svenskt ord när man skriver om det på svenska. Bloggpris? Bloggutmärkelse? Ja det senare får det bli.

Så här ser reglerna ut för bloggutmärkelsen:
Du som vinner utmärkelsen ska kopiera in bilden i din blogg, för att visa att du har fått den. Tacka och länka tillbaka till den du fick utmärkelsen av. Skriv sju intressanta saker om dig själv och ge sedan utmärkelsen till sju andra bloggare.  (Skriv till dem att de har fått utmärkelsen).

Okej, sju saker om mig själv. Fast alla kanske inte är så himla intressanta :-)

  1. Jag avskyr kyla och mörker och när jag blir stor ska jag bo i ett varmt land åtminstone delar av vintrarna.
  2. Jag planerar att försörja mig som författare från och med år 2021.
  3. Min favoritbok är Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma.
  4. Några av mina favoritförfattare är Karin Alvtegen, Arne Dahl, Kerstin Ekman och PC Jersild.
  5. Om jag hade obegränsat med tid skulle jag fika och se på teve mer.
  6. Jag skulle vilja kunna prata danska.
  7. Jag är bra på att läsa texter upp och ner.

Hur 17 ska jag välja sju av alla bra bloggar jag läser? Här kommer i alla fall sju utmärkta bloggar som jag vill ge utmärkelsen till. De tre första är författarbloggar, sedan kommer en språkblogg och så tre helt andra bloggar:

Pin It on Pinterest