Jag är så trött på alkoholnormen

Jag är inte nykterist, det är väl bäst att jag börjar med att säga det. Jag tycker att det är gott att ta ett glas vin ibland. Men jag märker att det blir allt mer sällan och att det allt oftare stannar vid just ett glas. Jag blir mer och mer mån om att ta hand om mig själv och min kropp. Och min bedömning är att alkohol inte är särskilt bra för mig.

Jag är inte intresserad av att döma någon som väljer att dricka oftare eller mer än jag; det är inte vad det här inlägget handlar om. Däremot är jag så trött på alkoholnormen som finns i vårt samhälle. Det ska drickas i så många sammanhang, och då är normen är att man just ska dricka, inte att man får dricka om man vill.

Jag vill befinna mig i sammanhang där människor kan välja bort att dricka – vid ett visst tillfälle eller permanent – utan att behöva förklara sig. Men så ser det inte ut i dag. Jag har varit på efter jobbet-aktiviteter på vardagskvällar där kolleger har försökt övertyga mig om att jag måste ta ett glas vin till. Jag har varit på en restaurang (visserligen inte i Sverige) där kyparen hade allvarliga problem med att acceptera min beställning på vatten till maten – för det passade ju så bra med ett glas vin till den rätten. När jag beställde vatten till maten på en möhippa fick jag genast frågor från det övriga sällskapet om jag inte dricker alkohol och i så fall varför. Och då kanske jag ska tillägga att det var på lunchen.

De nästan enda tillfällena som det är okej att inte dricka är om man kör bil, är gravid eller tar mediciner som inte går att kombinera med alkohol. Ett par av de här sakerna kan vara sådant som man inte har lust att prata med sin omgivning om, och så är vi där igen. Man måste hitta på en ursäkt. Jag kör inte bil, så jag kan inte använda den ursäkten, och ärligt talat: jag ska väl inte behöva komma med en ursäkt för att jag väljer att ta hand om kroppen?

Nu är jag snart 40 år och är förmodligen bättre på att stå emot grupptrycket än vad jag var när jag var 20, men jag vill verkligen inte att unga vuxna ska skolas in i en kultur där det är närmast tvingande att dricka. Och förresten har jag även träffat gäng med 50-plusare där det inte är okej att säga nej till en öl.

Vill du veta mer om att dricka mindre? Då kan jag rekommendera en bok som jag har varit redaktör för: Promille – drick smartare av Anna Sjöström, alias Promilletanten. Det är en bok för den som dricker för mycket eller har en anhörig som gör det – eller som bara vill veta mer.

Det jag önskar mig är alltså ett samhälle där var och en får fatta sina egna beslut om sin egen alkoholkonsumtion. Hur kan vi uppnå det?

Egenutgivare: var noga med kvaliteten!

Något som många verkar vara överens om – och jag kan bara hålla med – är att man som egenutgivare behöver vara extra noga med kvaliteten i alla delar av bokproduktionen.

Det finns fortfarande människor som tycker att egenutgivna böcker är sämre än böcker utgivna på traditionella förlag. Låt dem inte få rätt! Visa dem att en egenutgiven bok kan vara lika professionell som en bok utgiven på ett traditionellt förlag. På så sätt bidrar du till att förbättra egenutgivares rykte. Det är bra för egenutgivare i stort, för försäljningen av din bok och för ditt personliga varumärke som författare.

Några saker att tänka på för dig som vill ge ut en bok med hög kvalitet:

  • Se till att berättelsen håller. Ta hjälp av en lektör eller låt några kloka personer i ditt nätverk läsa manuset och säga om det är en bok eller inte. I just det här fallet duger det inte att fråga de vänner som alltid peppar och säger att det du gör är bra – även om de är guld värda i många andra sammanhang.
  • Ha ett professionellt bokomslag. Om du inte själv är formgivare eller har talang och kunskap inom området så behöver du anlita någon som gör omslaget. Har du begränsad budget får du vara kreativ. Kan du erbjuda dina egna tjänster till en formgivare i gengäld mot att hen formger ditt omslag? Kan du anlita en formgivarstudent som gör det billigt, kanske som en del av sin utbildning?
  • Gör en snygg inlaga. Vet du inte själv hur man gör så kan du lära dig, men det kan vara en stor fördel att be en formgivare att göra en mall – eller titta på det färdiga resultatet och påpeka om det är något du behöver ändra på. Har du budgeten så kan du låta en formgivare sätta inlagan.
  • Låt en redaktör omarbeta texten. Att betala en redaktör kan vara en stor kostnad, men ofta är det nödvändigt. Kanske särskilt om du skriver skönlitteratur behöver du en utomstående som ger detaljerad återkoppling på texten. Man blir alltid blind för sin egen text. Har du begränsad budget, se punkten om omslagsformgivare ovan.
  • Anlita en korrekturläsare. Texten behöver korrekturläsas av en professionell korrekturläsare, och även om du skulle råka vara korrekturläsare själv så kan du inte korrekturläsa din egen text. Se till att det är den slutliga texten, alltså den formgivna inlagan, som blir korrekturläst. Det smiter lätt in fel i de sista stadierna av redigeringen och formgivningen.

Glömde jag något nu? Vad mer är viktigt för att ge ut en bok som håller hög kvalitet?

Hej måndag

Under hösten ägnar jag mina författarfredagar åt sälj, PR, och marknadsföring för Akrobaten. Och i vanlig ordning är jag frustrerad över att en dag i veckan är för lite. Precis efter boksläppet gick nästan all tid till att paketera och skicka ut böcker och fakturor. Och jo, jag har en distributionslösning – Förlagssystem – för att inte lägga så mycket tid på det. Men det här var beställningar direkt till mig, oftast från personer i mitt nätverk som ville köpa boken signerad. Nu är det inte så mycket sådant jobb, men det känns fortfarande som om jag bara har skrapat lite på ytan på allt jag har tänkt göra sälj- och marknadsföringsmässigt.

Den här veckan är jag fullknökad med jobb, inklusive en konferens som jag ska gå på på fredag. Så det blir inget Akrobatenjobb. Ska se om jag kan kompensera med några extra timmar nästa vecka i stället.

Men det är roliga jobb som jag ska göra i veckan, så jag känner mig peppad. Hej måndag, nu kör vi!

Bodil Malmsten: Så gör jag

I somras läste jag Bodil Malmstens Så gör jag – konsten att skriva. Jag har alltid gillat Bodil Malmsten när hon skriver lite mer kåserande men jag har aldrig riktigt fastnat för hennes romaner. Och det är så jag läser den här boken också: jag njuter av den kåserande stilen snarare än ser den som en skrivhandbok.

Men visst delar Bodil Malmsten med sig av många goda råd.

Vad sägs om det här?

Efter den första boken måste den som skriver akta sig noga för att inte skriva samma bok en gång till; det vill säga variera sitt tema så det inte märks att det är samma bok.

Eller det här?

Utropstecknet är ett tecken på att meningen är misslyckad; att utropstecknet behövs betyder att meningen inte är tillräckligt uttrycksfull i sig själv.

Det finns också gott om övningsuppgifter i boken – många av dem både spännande och annorlunda. Jag gillar till exempel den här:

Arbetsuppgift:

Använd Thomas Bernhard-metoden – överdriv, dramatisera, ta i.
Överdriv situationen, personerna, saker och ting.
Värdera, polarisera.
Var inte ljum, inte mittemellan – var galen, besatt av. Bli vansinnig på.
Ogilla inte – hata.
Låt det värsta personen i texten kan tänka sig hända. Och se till att det är den värsta personen som det händer.
Eller det bästa, det är ytterligheterna som ska kommas åt.
Ett stup är en avgrund, inte en trappa ner.
Hela boken behöver inte överdrivas, det räcker med att ta ut ett stycke där överdriften lyfter det skrivna, gör det urblekta färgstarkt, kontrastrikt, lyser upp, gör en tankegång tydlig och i bästa fall rolig.
I bästa fall.
Det finns inga garantier.

Några av bokens kapitel innehåller frågor och svar, och jag bara måste ge er några citat ur dem:

Fungerar skrivandet som terapi?

Nej.
Och om det är något som världen inte behöver är det en terapibok till.
Terapi är terapi, skrivande är skrivande, gå i terapi men blanda inte in det i skrivandet.
För mig är skrivandet motsatsen till terapi.
Jag kanske skriver för att förtränga sådant som jag skulle behöva ta itu med i mitt liv, men i stället tar itu med i det skrivna.

Kan du skriva när du mår dåligt?

Jo. Annars blev det inte mycket skrivet. Och jag skulle må mer dåligt om jag inte skrev.

Vad är det snabbaste du har skrivit en bok på?

Det har jag inte.
Inte än.

Den som har tagit längst tid?

Varje bok. Det har ju tagit hela mitt liv att komma fram till den.

Om det inte har framgått så gillar jag den här boken framför allt för att den är rolig. Jag läste den snabbt och utan att göra några övningar, men jag skulle absolut kunna tänka mig att gå tillbaka till den och verkligen gå in för att läsa mig saker och inte bara låta mig roas.

Micael Dahlén: allt hänger samman

I går var jag på en föreläsning med Micael Dahlén anordnad av Medborgarskolan. Ämnet var Allt hänger samman. Föreläsningen kändes mer som en stå upp-show än en föreläsning – jag skrattade mer än jag lärde mig saker. Men det är jag mycket nöjd med!

Några saker som jag tog med mig:

  • Allt som jag har gjort hittills har lett till att jag är precis här precis just nu. Hela mitt liv har varit en förberedelse inför just det här som jag gör just nu. När som helst kan jag göra precis vad som helst och därmed börja gå i en helt ny riktning.
  • Efter sju år finns inte en enda cell kvar i kroppen av den människa som man var för sju år sedan. Vad jag än gör för dumheter nu så finns det inte kvar om sju år. (Här protesterar delar av mig och säger att jag har ju minnen och erfarenheter som är äldre än så. Jag bär med mig saker som har hänt från hela mitt liv och jag är en produkt av allt det. Men okej, det är en ganska befriande tanke att allt är nytt om sju år.)
  • Så många beslut som vi fattar i livet baseras på ”Vad ska folk tycka?” Men egentligen är alla är så upptagna av att tänka på vad alla andra tycker att ingen hinner tycka något om någon annan :-) Det här har jag för övrigt varit inne på tidigare i inlägget Vad ska folk säga?
  • Micaels Dahléns bästa karriärråd: sluta jobba! Med det menar han att vi ska sluta gå till något som vi betraktar som ett jobb och sitta av tiden för att sedan gå därifrån och göra det som vi egentligen vill göra. Varför ägna en enda dag åt något som bara är ett jobb? Det finns två sätt att sluta med det: 1. Sluta betrakta det som ett jobb. Gör det för att du vill göra det. 2. Sluta jobba och gör det du vill göra i stället.
  • En given dag så måste du inte göra någonting. Prova att låta bli att göra något som du tror att du måste göra i dag. Världen går inte under! Du behöver inte vara just här just nu. Om jag börjar göra något helt annat så kanske något helt annat händer. Du kan bli precis vad du vill. Du kan göra vad som helst.

Micael Dahlén är ekonomiprofessor på Handelshögskolan i Stockholm. Just nu har han tagit tjänstledigt i ett år för att bara göra sådant som han vill. Han har en ny bok ute som heter Livet på mars. Först nu när jag kollar upp den inser jag att det är en roman. Hans första. Spännande!

Jag har tidigare läst och gillat hans bok Nextopia, som handlar om förväntningssamhället och att man aldrig är så lycklig som när man går och väntar på något bra som ska hända. Jag har också skrivit ett inlägg om hans sommarprat 2010.

Bästa signering på bokmässan 2014

Jag glömde ju en punkt på min bästa-lista för bokmässan:

Bästa signering: Fredrik Backman i Partners in stories monter. Jag köade i säkert 20 minuter för att köpa ett signerat ex av Britt-Marie var här, men det var det värt! Det var liksom inte bara en kråka i en bok, utan en hel happening. Monterpersonalen gick runt och delade ut godis och Britt-Marie-knappar. Och så var det kul att möta Fredrik Backman i verkligheten – jag har läst hans grymt roliga blogg en del. Dessutom fick alla som ville fota sig ihop med författaren i en fotoautomat. Roligt.

Det bästa var ändå att jag fick en wors ritad i boken. Den signerade boken var till min make, och han hade specifikt bett om en wors. Vet du inte vad en wors är? Läs för sjutton Min mormor hälsar och säger förlåt! Och förstås En man som heter Ove, men där förekommer inga worsar.

Maken blev glad för worsen, och nu väntar jag på att han ska läsa ut Britt-Marie så att jag kan kasta mig över den.

 

Uppdatering: På allmän begäran (nåja, på begäran från Ingrid O) kommer här en bild på worsen:

wpid-2014-10-02-17.00.04.jpg.jpeg

Och på ingen alls begäran utan mer som bonus så får ni även bilden på Fredrik Backman och mig från fotoautomaten:

wpid-20141002_165446.jpg

Min bokmässa 2014

Så här har jag sett ut de senaste dagarna:

wpid-2014-09-27-17.39.15.jpg.jpeg

Som en levande reklampelare alltså :-) Det kändes lite fånigt men alla jag pratade med var peppiga och jag tror att fler kommer ihåg mig och min bok än de skulle ha gjort om jag inte hade haft den här t-shirten. (De här t-shirtarna, kanske jag ska säga; jag hade 3 t-shirtar, en för varje dag på mässan.)

Min roll på mässan i år var bara besökarens. Jag stod alltså inte i någon monter eller så, utan gick runt på mässan, sprang på seminarier och handlade böcker. Jo, faktiskt. För första gången handlade jag böcker på bokmässan. Och det kändes verkligen lyxigt att jag bara kunde roa mig – även om jag förstås nätverkade som en tok och fick en hel del nya idéer och kunskap.

Akrobaten står i Egenutgivarnas monter. Och där kommer den att stå i morgon också, så om du vill köpa ett ex under söndagen går det bra, även om jag är på väg hem från Göteborg nu. A03:50 är monternumret.

Vad var bäst på bokmässan 2014 – hela listan

Här kommer min ytterst subjektiva lista över vad som var bäst på bokmässan:

Bästa föreläsare: Marcus Priftis, som pratade om sin bok Det otäcka könet. Jag har träffat Marcus tidigare men jag visste inte att han var en så bra talare. Marcus pratar om mansrollen, och för den som behöver en föreläsare på temat genus eller jämställdhet kan jag verkligen rekommendera honom.

Bästa bokköp: Det otäcka könet av Marcus Priftis. Se ovan. Det känns som en oerhört viktig bok.

Bästa mingel: Hoi förlags mingel på fredagen. Alla var där. Flera nya bekantskaper, och så det vanliga trevliga författargänget. (Och när ska jag egentligen lära mig att ta mingelbilder?)

Bästa beslut: Att inte hänga på Park. Jag gillar ju inte att hänga i barer om nätterna. Fast eftersom alla är där och det är kul att mingla så brukar jag ändå vara där. Men missa de flesta, eftersom jag går hem när klockan börjar närma sig midnatt och de flesta inte ens har kommit dit än. I år var jag hemma och sov i stället. Så värt!

Bästa köp: Seminariekort med Författarförbundets rabatt. Så lyxigt att få gå på alla seminarier! Seminariekort är annars långt över min budget.

Bästa häng: i publiken framför Kockteatern. Jag lyssnade bland annat på Erica Palmcrantz Aziz. Hon har en ny raw food-bok ute – Mitt nya raw food-kök – som jag tyvärr inte köpte den här gången men som jag planerar att lägga vantarna på vid tillfälle.

Bästa litterära genre: tantasy. Alltså fantasy med tanter i huvudrollerna :-) Jag blev förstås toksugen på att skriva en sådan bok. Det var Sara Bergmark Elfgren som använde det i ett högst intressant seminarium med titeln Flickbilden i fantasy, som hon höll tillsammans med Mats Strandberg och Maria Turtschaninoff.

Jag blev kär i: Sara Lövestam – eller det var jag väl redan innan, men nu när jag har sett henne prata live också så blev jag ännu mer begistrad. Hon är sjukt rolig, smart och påläst. Och snygg, men sådana ytligheter bryr vi oss inte om, eller hur? Ni har väl läst Grejen med verb? Och fatta att jag har två (2) olästa romaner av henne i min bokhög hemma. Den totala lyckan.

Uppdatering: Jag glömde ju att skriva om den bästa signeringen, så det fick bli ett separat inlägg.

Recensioner av Akrobaten

Jag har inte hunnit med så mycket PR-arbete som jag skulle vilja men Akrobaten har i alla fall fått några recensioner. Här är Yohannah Leidefors recension av Akrobaten, som hon skrev redan i somras.

Hon skriver bland annat:

Den har ett jämt och bra flyt i språket vilket gör berättelsen lätt att förstå utan att för den delen blir tråkig. Det växlas ibland mellan då- och nutid på ett skickligt sätt.

Karaktärernas personligheter engagerar och gör en nyfiken till att få veta mer.

Och så den här recensionen av Agneta M Lindh:

Det är barnen i AKROBATEN, som gör starkast intryck på mig, och det blir påtagligt att den lilla vardagen kan skaka om lika mycket, som världens kaos…

Jenny Forsberg visar insikt i tonåringens tänkande kring de val som står framför dem, i den inre dialogen och den språkliga tonen. Hon hittar deras vardagsspråk, och nerven som får dig att vilja veta hur det ska gå för dem. Egentligen.

Jag märker att det berör mig mer att få positiv återkoppling på Akrobaten än på mina tidigare böcker, som ju är fackböcker. Det var inget jag hade tänkt på i förväg, men det känns logiskt. Fackböckerna är mer jobb medan en roman är mer personlig. Jag gissar att det betyder att jag även kommer att ta åt mig mer av en negativ recension av Akrobaten. Det återstår att se.

Det var även flera som skrev om boksläppet på sina bloggar. Kristina Svensson skriver ”Det var nog en av de mysigaste bokreleaser jag varit på.” Så kul! Mysiga Rost på Söder i Stockholm lämpade sig verkligen för boksläpp!

Pernilla Alm skriver också fint om boksläppet och behärskar till skillnad från mig konsten att mingelblogga.

Pernilla har för övrigt just släppt boken Läxfritt – för en likvärdig skola. Missa inte den om du är det minsta intresserad av ämnet. Boken har redan skapat stor debatt och Pernilla pratar förstås på bokmässan.

Bokmässan ja. Jag sitter på tåget till Göteborg just nu och kommer att vara kvar på mässan till lördag eftermiddag. Eventuellt får jag till ett par blogginlägg under tiden. Annars återkommer jag med rapporter i efterhand.

Om du är på bokmässan så passa gärna på att köpa Akrobaten till mässpris i Egenutgivarnas monter A03:50.

Den här veckan är det bokmässa

Det här är inte en vanlig vecka; det är bokmässeveckan! Bokmässan i Göteborg är årets händelse i bokbranschen.

Akrobaten är på plats på mässan. Boken finns att köpa i Egenutgivarnas monter A03:50 till mässpris. Själv kommer jag inte att stå där, men om du vill ha din bok signerad så kommer jag gärna dit och signerar den! Jag kommer att vara på bokmässan från torsdag eftermiddag till lördag eftermiddag. Om du vill bestämma träff vid Egenutgivarnas monter så hör av dig! Till exempel genom att sms:a mig på 073-9196642.

Vad ska jag göra på mässan då? Jag har faktiskt inga särskilda åtaganden, utan jag ska nätverka – alla är ju där. Och så tänkte jag lära mig en massa nytt. För första gången har jag seminariekort. Det är dyyyrt annars, men den som är med i Författarförbundet får köpa det med superrabatt. Och eftersom jag är med där nu, så har jag köpt det.

Och så blir det en massa mingel förstås. Ja, det ingår väl i nätverkandet. Ska du till mässan? Vad ska du göra där?

Boksignering på Arninge golfklubb

image

I går signerade jag böcker på Arninge golfklubb. Damsektionen hade tävling med efterföljande prisutdelning. Akrobaten var ett av priserna man kunde vinna, och i samband med det fick jag chansen att berätta lite om boken för tävlingsdeltagarna. Roligt!

Golfklubben ligger i Täby, där boken utspelar sig, och intresset var stort för en roman där man kan känna igen sig i miljöerna. Så jag fick några böcker sålda och är mycket nöjd med dagen.

Pin It on Pinterest