Blogg

Dagen då jag fick 8155 nya punkter på att-göra-listan

I går hade jag möte med redaktören Anders, som har läst Akrobaten-manuset. Det var otroligt roligt! Tänk att få sitta och prata i ett par timmar om mitt manus med någon som har läst det och har en massa kloka saker att säga om det! Anders gav kritik på ett sätt som jag själv brukar rekommendera:

  1. säga vad som är bra
  2. säga vad som behöver förbättras
  3. säga något bra igen.

Det positiva

Vilken kick jag fick av att höra bra saker om manuset! Jag fick bland annat beröm för:

  • personporträtten av ungdomarna i boken
  • mina dialoger
  • gestaltningen.

Det kändes extra kul att få positiv kritik för dialogerna eftersom jag har jobbat mycket med dem på sistone, och eftersom jag tycker att det är ganska svårt att skriva dialog och få den att bli naturlig.

Det negativa

Och så det negativa då. Jag var lite nervös att att Anders skulle komma med stora och jobbiga förslag som innebär att jag måste skriva om mycket. Och det var framför allt en stor sak som dök upp. Anders fråga är: Ska det här verkligen vara en ren psykologisk thriller? Frågan känns jobbig eftersom jag har brottats med den vid flera tillfällen under Akrobatens historia och bestämt mig för att det ska vara det. Därför har jag försökt förstärka de dragen – och uppenbarligen inte lyckats helt med det. Så det är en fråga jag måste brottas med. Och när jag har brottats färdigt måste jag omarbeta så att det blir mer eller mindre thrillrigt. Det här känns ganska svårt och jobbigt.

Förutom det hade Anders antecknat ungefär 40 000 miljarder småsaker i manuset. Nåja, några är för all del lite större, men de flesta handlar om formuleringar och borde inte vara så svåra att ändra.

Jag kan ha överdrivit en liten smula när jag säger 40 000 miljarder, men när jag tittar på en sida i början av manuset, sidan 3 för att vara exakt, så räknar jag till 35 markeringar från Anders. Trettiofem!! Manuset är 233 sidor, så om det är 35 markeringar på varje sida innebär det 8155 saker att ta ställning till och eventuellt ändra. Åtta. Tusen. Det ser ut som om jag har att göra med det här manuset en stund till alltså :-)

Inget hafsigt råmanus

Då måste jag påpeka att jag har redigerat det här manuset sedan 2005 (ja, inte oavbrutet då, det kom visst några fackböcker mellan och så), det här är sjunde versionen av manuset, två lektörer har läst det på vägen plus några av mina vänner och jag har tagit hänsyn till den kritik som jag har fått av de få förläggare som faktiskt har gett återkoppling i samband med refuseringar. Dessutom är jag knappast någon nybörjare på att producera text – det är mitt jobb att göra det, även om mitt jobb som språkkonsult oftast handlar om texter av helt andra slag. Min poäng här är att man har stor nytta av en redaktör även om man har redigerat på egen hand, är en erfaren skribent och har ett genomarbetat manus.

Med det sagt så kände jag mig ändå mycket peppad när jag kom från det här mötet. Jag är sugen på att sätta igång och redigera igen. Oj, vad bra det kommer att bli till slut! :-)

Hur bli peppad på skrivardagar?

Jag jobbar ju oftast bara med mina böcker på fredagar. Ibland när jag är i skrivfasen av en bok så händer följande: Jag tänker på boken hela veckan och bara längtar tills det blir fredag. Och så när fredagen äntligen kommer så har jag ingen lust alls. Jag prokrastinerar som en tok och kommer inte igång med skrivandet förrän sent på eftermiddagen. Då, när jag äntligen får, är det så svårt att hitta energi och disciplin att skriva.

Självklart är det inte alltid så här, då skulle jag ju inte få några böcker skrivna. Men det är tillräckligt ofta för att vara ett störande moment i min skrivprocess.

Det känns som ungefär samma syndrom som alla som säger att de ska börja träna eller äta nyttigt ”på måndag”, ”efter semestern” eller ”efter nyår”. De vill verkligen – och tror verkligen att de ska börja träna på måndag. Och så blir det måndag, och då börjar ju den där nya serien på fyran och oj, vad soffan ser mjuk och skön ut.

Är det en sådan person jag är?

Vad är det för mekanismer som ligger bakom den här osynken i motivationen? Och framför allt: Har du något knep för att vara peppad på att skriva även när skrivardagen kommer – inte bara när den är på betryggande avstånd?

De fem bästa böckerna jag läste sommaren 2013

Strax före semestern gick jag till biblioteket och lånade en stor hög med böcker. Det här var, utan inbördes ordning, de bästa böckerna i högen:

  • Priset man betalar – Lionel Shriver (Författaren som har skrivit den eminenta Vi måste prata om Kevin. Jag har läst flera av hennes böcker, kanske alla som finns översatta till svenska, och jag har hittills inte blivit besviken.)
  • Skriv din bok och sälj den – Dag Öhrlund (Den är värd ett separat inlägg, låt mig återkomma med det.)
  • Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag – Sara Ohlsson (Vilken debut! Har hon kommit med något mer?)
  • Lathund för låtskrivare – Eva Hillered (Tyvärr verkar den vara slutsåld, men man kan alltså hitta den på biblioteket. Massor av tips och klokskaper även för den som inte skriver låtar utan böcker. Det känns som om jag skulle kunna skriva 20 blogginlägg med inspiration från den här boken. Jag återkommer med ett par åtminstone.)
  • Mindfulness i vardagen – Ola Schenström (Bra bok om medveten närvaro, särskilt för dig som nyligen börjat intressera dig för ämnet. Men jag tycker att den innehåller bra övningar, genomgångar och påminnelser även om man redan är igång med att meditera och träna på mindfulness i vardagen.)

Bästa sommarpratarna 2013

En av mina favorittraditioner under sommaren är att lyssna på Sommar i P1. I år har jag faktiskt lyckats lyssna på alla. Jag tycker att det finns en poäng med att inte bara lyssna på dem jag redan vet att jag gillar, utan att även ge dem jag inte känner till sedan tidigare en chans – för att inte tala om dem jag känner mig lite skeptisk till.

Bästa sommarpratarna 2013 – hela listan

Så vilka var bäst? Här kommer, utan någon inbördes rangordning, min högst subjektiva lista över 2013 års bästa sommarpratare:

Jonas Gardell – Jag tröttnar aldrig på att höra honom berätta historien som han även har skrivit om i Torka aldrig tårar utan handskar. Jag har faktiskt inte läst böckerna. Teveserien med samma namn som gick i höstas berörde mig mycket men minskade tyvärr mitt sug efter att läsa böckerna eftersom jag liksom redan vet hur det går. (Fast jag gissar att det är ett feltänk – böckerna är säkert ännu bättre än teveserien. Eller?)

Maja Ivarsson, sångare i The Sounds, berättar om sitt hårda rockliv utan att bli klyschig.

Liv Strömquist fick mig att springa till bibblan för att låna flera av hennes serieböcker. Oj, vad bra, roliga och elaka de var! Läs, läs läs! Börja till exempel med Ja till Liv! eller Einsteins fru.

Kristian Gidlund berättar om sin obotliga magcancer och om att veta att man snart ska dö. Gidlund skriver även bloggen I kroppen min och har skrivit boken I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början.

Martha Ehlin, lyssnarnas sommarvärd, pratar om att vänta på – och genomgå – en transplantation av fem viktiga organ samtidigt.

Özz Nûjen, tar upp viktiga samhällsfrågor och ställer frågan Varför?

Maria Sveland, lyckas även hon väva in de viktiga samhällsfrågorna i historier som fastnar.

Malik Bendjelloul, som har gjort den fantastiska filmen Searching for Sugar Man, visar igen hur bra han är på att berätta en historia.

Många fler av årets sommarpratare är bra. Så mitt tips är som vanligt att lyssna på allihop – eller i alla fall så många du har tid och lust med. Erik Haag får agera bubblare. Han pratar om vildsvin och att vara full på jobbet.

Jag fick ett tips om att Sociala nyheter listar vilka sommarprogram som delas mest på Facebook och Twitter, och det stämmer ganska bra överens med min lista här.

Jag har noterat att det är mycket sjukdom och död i årets sommarprogram. Mer än tidigare inbillar jag mig. Undrar vad det beror på? Ligger det i tiden att prata om sådant offentligt? Varför i så fall? Har du någon teori?

Och så undrar jag förstås: Vilken är din favorit bland årets sommarpratare?

Jag är tillbaka!

Jag erkänner: jag har inte varit någon vidare bloggare under sommaren. Eller okej, det är lika bra att vara ärlig; jag gillar ju ärlighet: Jag har varit en usel bloggare under sommaren. Så där ja. Nu har vi klarat av det jobbiga momentet.

Jag har haft en lat och skön semester. Jag har inte jobbat, jag har inte skrivit och jag har uppenbarligen inte bloggat. Så vad har jag haft för mig i sommar egentligen? Jag har bland annat

  • lånat en hög med böcker (närmare bestämt 22 stycken) på biblioteket och läst dem (eller i alla fall 20 av dem, fast 6 av dem var serieböcker så de var snabblästa). Jag återkommer snarast och tipsar om de böcker jag gillade mest. 
  • återhämtat mig från en hektisk jobbperiod
  • köpt en ny telefon, därmed äntligen blivit ägare till en mobil som är kompatibel med Instagram, startat ett Instagramkonto (Tjoho! Ett till ställe att hänga på i sociala medier, preciiiis vad jag behövde ;-) forsbergjenny heter jag på Instagram om du vill följa mig där.)
  • varit på Yoga Celebration på den fantastiska kursgården Mundekulla i Småland
  • hängt på och badat från klippor i Stockholms skärgård
  • plockat tolv liter blåbär
  • byggt muskler med hjälp av täta turer till gymmet
  • lyssnat på Sommar i P1 (Jag återkommer med ett inlägg om vilka sommarpratare jag tyckte var bäst.)
  • myst framför brasan i en hyrd stuga i skogen
  • samlat kraft och gjort planer för det närmaste året.

I morgon börjar jag jobba igen. Jag har planerat nya rutiner för hur jag ska få till bloggandet, så ha förtröstan – jag kommer att blogga oftare än vad jag har gjort den senaste tiden.

Jag hoppas att ni har haft en lika skön sommar!

Håll motivationen uppe – tips från tidningen Skriva

I senaste numret av Tidningen Skriva (jul/aug 2013) finns en artikel av Linnea Molander som heter ”Författarens semesterkit” med ett eminent avsnitt om att hålla motivationen uppe när man skriver. Sammanfattningsvis så står det så här i texten:

  • Ta reda på ditt syfte. Varför vill du skriva den där boken egentligen? Påminn dig själv om ditt syfte varje dag.
  • Skapa motivation. ”Motivation är inget som ramlar ner i huvudet på den som väntar tillräckligt tålmodigt utan något du skapar själv. Inspiration kommer av resultat, inte tvärtom!” Det här är ju en av mina käpphästar efter att jag väntade på inspirationen i något decennium innan jag fattade att det bara var att börja skriva.
  • Inspirationsboosta. Vad gör dig tillräckligt inspirerad Plocka fram allt du kan komma på som påminner dig om din författardröm.
  • Fånga känslan. Skriver du bäst när du är glad, arg eller deppig? Försök framkalla rätt känslor med till exempel musik, film eller din fantasi.
  • Acceptera motståndet. Ibland är det jobbigt. Notera att det är jobbigt eller tråkigt men låt inte det hindra dig från att faktiskt skriva.

Själv blir jag faktiskt väldigt inspirerad av att läsa tidningen Skriva.

Plantera slutet i början av berättelsen

”Plantera slutet någonstans bland berättelsens första tusen ord.” Tipset kommer ur sommarnumret av tidningen Skriva, som fortsätter: ”Du måste inte planera detta från början – faktum är att det är mycket enklare om du väntar tills du skrivit första utkastet. Sedan går du helt enkelt igenom ditt slut, väjer ut en talande mening eller tankegång och ympar in den direkt i historiens början.”

Det här låter som ett enkelt knep som bidrar till djup i historien. Jag har inte provat det tidigare vad jag kan komma på men jag vill definitivt prova det nu.

När jag läser tidningen Skriva så blir jag alltid otroligt inspirerad och vill plocka upp massor av knep och tekniker. Men det är ju inte alltid det passar i tiden att använda knepen på en gång. Och så är risken att jag har glömt bort dem nästa gång det är läge. Hur gör du för att komma ihåg alla de där skrivknepen som du blir tipsad om men inte använder på en gång?

Katarina Gospic – hjärnforskare med rätt att fatta beslut

Katarina Gospic är hjärnforskare, läkare, fysiolog, fil dr i medicin, författare och företagare. (Och hur gammal sa hon att hon var? 29 kanske?) I alla fall sa hon en massa spännande saker i sitt sommarprogram. En intressant sak hon sa: att vara expert på något hänger ihop med kreativitet. Att vara expert på något är en förutsättning för att vara kreativ menar hon. Hon tar exemplet att det är lättare att skriva ett fantastiskt musikstycke om man har hört massor av andra musikstycken förut än om man bara har hört Blinka lilla stjärna.

Det låter ju logiskt. Ibland träffar jag på någon som skriver böcker men som inte läser böcker. Men jag tror inte att jag har träffat någon sådan person som det faktiskt har gått bra för. Rätta mig gärna om jag har fel här! Vet du någon framgångsrik författare som inte läser böcker?

Gospic pratade även en del om att fatta beslut. Faktum är att hon har skrivit en bok om det, Välj rätt – en guide till bra beslut, som till och med finns i pocket. Visst låter den intressant! Har du läst den? Skriv gärna en kommentar här om vad du tyckte – jag är nyfiken! Gospic menar att hjärnan är programmerad att fatta de beslut som ger omedelbar tillfredsställelse – inte de beslut som är bra på sikt. Hon tar som exempel att det är lättare att fatta beslutet att äta chokladmuffins, som ger omedelbar tillfredsställelse, än att börja träna, som ger resultat på sikt. Jag gör en direkt koppling till skrivandet. Det är lättare att fatta beslutet att sätta sig framför teven än att ägna kvällen åt att skriva ett nytt kapitel i boken. Är det det här som är nyckeln till varför man brukar säga ”människan är av naturen lat”?

Gospic berättade också att hjärnan är programmerad att vara rädd för det okända. Det hade vi nytta av för 40 000 år sedan, men i dag fyller till exempel främlingsfientlighet ingen funktion utan det blir bättre med mångfald och variation.

Lyssna på Katarina Gospics sommarprogram om du är intresserad av hjärnan! Förhoppningsvis får du, som jag, några nya insikter och perspektiv.

Ta referenser på ditt kommande förlag

Häromdagen skrev jag ett mejl till en person som behövde råd om att skriva kontrakt med ett förlag. Och då slog det mig: man borde naturligtvis se till att ta referenser på ett förlag som man är på väg att gå in i ett samarbete med! På förlagens webbplats hittar man ju information om de författare som redan är utgivna där, eller åtminstone om böckerna som förlaget ger ut och med den informationen går det ju bra att leta reda på författarna.

Mitt tips till dig som har ett förlag på kroken är alltså: Ta kontakt med en eller flera av författarna som redan är utgivna på förlaget. Fråga vad de tycker om samarbetet med förlaget. Är de nöjda? Känner de sig sedda av förlaget? Är de nöjda med hur förlaget jobbar med marknadsföring? Har de fått gehör för sina egna marknadsföringsidéer? Har boken sålt bra? Och andra frågor som är viktiga för dig. Själv har jag inte gjort det här tidigare och jag förstår faktiskt inte varför jag inte kom på det förrän nu.

Har du tagit referenser på ditt förlag? Skulle du kunna tänka dig att göra det?

Semester!

Äntligen är det dags för semester. Som jag har förtjänat den! Jag jobbar förhoppningsvis sista dagen idag, lördag. Eller så är det några saker på att göra-listan som jag inte hinner klart i dag. I så fall blir det några timmars jobb i morgon också. Men det är nära nu!

I vanliga fall är jag bra på att hålla helgerna fria från jobb, men på sistone har det gått riktigt uselt. Den där långa att göra-listan som jag alltid har kan jag oftast bara ignorera och tänka att det jag inte hinner med den här veckan tar jag nästa vecka. Men när semestern närmade sig så kunde jag inte ignorera den längre.

Sommaren är för mig den tiden då jag sätter upp mål för det närmaste året, funderar över strategier, drar slutsatser och bestämmer mig för vart jag är på väg nu. Att då komma tillbaka till förra årets att göra-lista efter semestern skulle inte kännas bra. Alltså behövde jag beta av den. Och eftersom jag inte hann det på vardagarna så fick jag ta helgerna.

I grunden finns så klart ett annat problem: jag vill göra mer saker än jag har tid till och därför innehåller att göra-listan mer saker än jag rimligtvis hinner med. Och då blir det så här. En fråga är hur jag ska undvika att få sådana här perioder under året. En annan fråga är om det är okej att ha sådana här perioder och sedan vila ut på semestern och till hösten återgå till den normala tillvaron med lediga helger. Det och lite till ska jag fundera på under sommaren. Men först ska jag ägna några veckor åt att gå ner i varv och stanna där :-)

Bloggen då? Hmm … jag gillar att inte vara så uppkopplad under semestern. Men något inlägg i veckan i snitt skulle jag tro att det blir ändå. Och det är väl ungefär vad jag har lyckats prestera på sistone, så allt blir som vanligt här alltså ;-) Hoppas att ni också har det skönt och ledigt under sommaren!

Pin It on Pinterest

Share This