Akrobaten har semester

Hur går det med Akrobaten? undrar folk i min omgivning – och kanske du också. Jag har inte sagt så mycket om romanen den senaste tiden, och det beror på att det inte händer så mycket med den just nu.

Den författartid jag har haft på sistone gick framför allt åt till jobbet med att flytta bloggen till en ny domän. Och nu är det nog ett par veckor som jag inte har tagit mig någon författartid – den där långa att göra-listan med sådant som jag vill få klart före semestern har fått högre prioritet.

Bokens framsida är i alla fall på gång! Jag har fått se flera förslag och tyckt till om dem. Det är hur kul och spännande som helst att få bestämma hur min boks framsida ska se ut! Nu kommer dock semestrar i vägen, både min egen och formgivarens, så jag kommer tyvärr inte att ha något att visa upp förrän efter sommaren.

Akrobaten har alltså tagit semester. Och det tänker jag också göra snart. Jag jobbar sista veckan den här veckan. Det finns risk att det blir en sjudagarsvecka men sedan ska jag vara så ledig. Så välförtjänt. Så skönt. Så ledig. Sa jag ledig?

Sommar i P1 2013 inleder med tre fullpoängare

Måsskrik, vattenskvalp och sommarregn i all ära men det finns nog inget ljud som så omedelbart försätter mig i sommarstämning som signaturmelodin till Sommar i P1. Och nu har det börjat! Sommaren är här.

Och precis som jag under maj plötsligt hade tid att promenera en timme varje dag så har jag nu tid att lyssna på sommarpratare i en och en halv timme (nästan) varje dag. Jag som aldrig lyssnar på radio annars, och som har tagit mig tid att se på teve typ en gång i månaden det senaste halvåret.

Och jo, jag vet att det numera finns vinterprogram också, och jag förstår att de är precis lika bra, men det känns ändå inte alls lika angeläget att prioritera dem. Det är ju sommarstämningen jag vill åt!

Jonas Gardell om förtrycket av homosexuella

Första sommarpratare ut var Jonas Gardell, som fick mig att både skratta och gråta. Jag har ju hört honom prata om aidsepidemin förut, på bokmässan, och om hur illa de homosexuella betraktades då, för 30 år sedan. Hur man såg ner på dem och tyckte att de fick skylla sig själva som fick aids. Men det berör mig fortfarande. Jag har så svårt att förstå att det för bara några decennier sedan – när jag var liten! – var okej och vanligt att vara så fördomsfull och till och med öppet fientligt inställd mot homosexuella. Det borde betyda att människor i mina föräldrars generation växte upp med att det var normalt att tycka så. Kanske är det inte konstigt att det finns en och annan som har kvar de här mossiga åsikterna. Desto viktigare blir det att vi som har förstått hjälper till att sprida budskapet att all kärlek är bra kärlek.

Jonas Gardells sommarprat får 5 radioapparater av 5.

Maja Ivarsson om sex droger och rock ’n roll

Maja Ivarsson är sångare i The Sounds och har levt ett hårt liv. Hon säger själv att folk ibland säger till henne att hon är en rockkliché. Redan tre minuter in i programmet har jag tåtar i ögonen när hon berättar om sin bästa väns begravning. Och så fortsätter det. Maja Ivarsson berör mig utan att det känns kladdigt eller sliskigt.

Maja Ivarssons sommarprogram får 5 radioapparater av 5.

Liv Strömquist om mens

När jag hör Liv Strömquist i trailern utlova att hon ska prata om mens så tänker jag mig att hon kommer att prata om det i sisådär tre minuter. Men i princip hela hennes sommarprogram handlar faktiskt om mens. Mest intressant tycker jag att det är när hon pratar om att mens är tabu. Att all reklam för mensskydd handlar om att man ska känna sig ”trygg” och ”säker”. Strömquist sätter fingret på vad det egentligen handlar om: tryggheten och säkerheten i att ingen får se att man har mens. För det är tabu. Något som halva befolkningen har en vecka i månaden under stora delar av sitt liv är alltså tabu. Hur knasigt är inte det? Strömquist drar en parallell: tänk om det vore lika mycket tabu att till exempel blöda näsblod.

Liv Strömquists sommarprogram får 5 radioapparater av 5.

Trots att jag länge har tyckt att Liv Strömquist är ett geni har jag faktiskt inte läst någon av hennes serieböcker. Det är dags för det nu! Kanske ska jag börja med Ja till Liv!

Sommar i P1 2013 inleds alltså med tre fullpoängare. Och då hade jag ändå höga förväntningar. Bra jobbat!

Tydliga texter hos Studentlitteratur

Norstedts har sålt sin utgivning av ”kurs- och kvalificerad facklitteratur” till Studentlitteratur. Det fick jag veta genom ett brev häromveckan. Strax därefter fick jag motsvarande brev från Studentlitteratur. Mer information än så hade jag inte. Antagligen rörde det här mina böcker eftersom jag fick breven.

Jag har ju två böcker utgivna hos Norstedts, Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd och Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier.

Efter att ha tagit kontakt med Studentlitteratur och fått tag i min nya förläggare fick jag veta att Tydliga texter numera hör till Studentlitteratur men inte Blogga, tvittra och fejsbucka. Lite konstigt kan jag tycka med tanke på att det är två böcker i samma genre som är skrivna på samma sätt av samma författare.

Än så länge vet jag inte om det är bra eller dåligt att en av mina böcker har bytt förlag. Det återstår att se, helt enkelt. En bra sak är att Studentlitteratur verkar ha bättre möjligheter för mig som enskild författare att gå in och titta på statistiken för mina böcker. Det ser jag fram emot! Det borde alla förlag ha. Särskilt när en bok är ny är man ju som författare nyfiken på försäljningssiffrorna. Och om jag direkt kan stämma av om någon av mina marknadsförings- eller PR-aktiviteter ger utslag på försäljningen kommer min motivation att göra fler liknande aktiviteter att öka. Det tjänar både förlaget och jag på.

Det enda rätta av Susanne Boll

Jag var ju på releasefesten för Susanne Bolls nya bok häromnyss. Nu har jag läst boken – och jag gillade den! Susanne skriver de där böckerna som jag också vill skriva: relationerna står i fokus och ändå är det spännande som tusan.

Det enda rätta beskrivs på Damm förlags webbplats som ”en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet”. Jag funderar lite på den formuleringen. Tänk om den skrämmer bort män som gillar att läsa om relationer? Personligen uppfattar jag  inte alls boken som att man behöver vara kvinna för att läsa och gilla den. Den handlar om människor mitt i livet, vilket borde vara intressant för båda könen.

det-enda-ratta-2013

Vi får följa tre kvinnor – en psykolog, en läkare och en förskollärare – i deras vardag med både jobb och familjeliv. Huvudpersonernas vardag vänds upp och ner på olika sätt och de hanterar det på helt olika sätt. Och det är inte alltid det är kloka sätt, kan jag avslöja.

Jag gillar det här sättet att skriva: när man får följa olika perspektiv och kanske inte vet hur eller om de olika huvudpersonernas liv hänger ihop – eller hur deras vägar kommer att korsas. Precis som i Susannes förra bok Morgongåvan är berättelsen ganska vardaglig till en början (på ett bra sätt) men blir mer och mer spännande. En perfekt bok för en dag i hängmattan i sommar.

Vad skulle du göra om du hade 25 timmar över?

Maj är en av mina favoritmånader. Det är då allt händer. I naturen menar jag.

Ibland känns det också som om det är då allt händer i resten av livet, särskilt jobbmässigt – maj är ofta en hektisk jobbmånad för mig. Vissa år har jag liksom inte hunnit med att uppleva våren. Precis när det är som vackrast ute så sitter jag klistrad framför datorn. Plötsligt tittar jag upp en dag och märker att syrenerna har blommat ut och det är midsommar. Jag har missat våren! Helt fel prioritering ju.

Därför gjorde jag en omprioritering i år. Jag bestämde mig för att promenera en timme om dagen i maj. Tanken var inte att det skulle vara en power walk som ersatte den vanliga träningen, utan en bonus. En lugn tur med syfte att uppleva våren. Och det har jag gjort. Jag såg träden få knoppar och slå ut. Jag hittade tussilago, vitsippor och blåsippor. Jag fascinerades av den intensiva grönskan och stack näsan i syrenbuskarna. Jag var med när det hände. Jag upplevde våren. Och som jag är nöjd med den prioriteringen!

Maj har 31 dagar. En dag promenerade jag inte (men hade en transportcykeltur, så jag fick uppleva lite vår den dagen också), tre dagar blev det en kortare tur, kanske 30– 40 minuter. Och vid några få tillfällen bytte jag morgonyogan eller den vanliga träningen mot promenaden. Men säg att det var 25 timmar extra som jag ägnade åt att promenera. 25 timmar! Var kom de ifrån?? Jag prioriterar min tid hårt – det finns alltid mer vill, borde och måste än det finns tid. Men uppenbarligen var det så att om något är tillräckligt viktigt – till exempel våren – så har jag 25 timmar över till den på en månad. Det är en viktig insikt för mig. Om jag vill prioritera upp något en period, till exempel skriva en bok, så skulle jag kunna ägna 25 timmar extra i månaden till det.

Vad skulle du göra om du hade 25 timmar över varje månad? Kan du se till att få det?

Färdigredigerat – för den här gången

Så där ja! Nu är Akrobaten-manuset färdigredigerat!

För den här gången. Undrar hur många gånger tidigare jag har sagt så om just det här manuset. Eller, vid närmare eftertanke, eftersom filen med det här manuset heter Akrobaten 7.0 så tror jag att jag har svaret på den frågan :-) Det vore lite roligt att plåga er med skriva en historik över alla turer med det här manuset. Jag återkommer eventuellt i frågan.

Men nu får jag alltså en paus i redigeringen. Det ska blir skönt. Du som också skriver vet att man blir rätt trött på sitt manus i slutet av varje redigeringsomgång. Och kanske i början också om det är – låt mig dra till med en siffra helt ur det blå – åttonde gången som man redigerar samma manus.

Jag har skickat manuset till redaktören och han kommer att läsa det över sommaren. Jag kommer att ta semester – både från mitt vanliga jobb och från författandet – under sommaren, och så blir det en ny redigeringsomgång framåt slutet av augusti. Och sedan är det bara att ge ut boken. Ehum. Bara.

Så vad ska jag göra på mina författardagar nu fram till semestern? Jag har flera marknadsföringssaker som jag behöver ta tag i redan nu. Just nu behöver jag kolla med omslagsformgivaren om hon är på gång med framsidan. Och så har jag förstås tusen saker att ta reda på och fatta beslut om när det gäller produktionen och utgivningen av boken. Så jag sitter inte sysslolös ;-)

Manusredigering pågår

För några veckor sedan hade jag en redigerings-att-göra-lista som var 11 sidor lång. Nu har jag en halv sida kvar. ”Vad bra, du är ju i princip färdig!”, tänker du nu. Men nej, jag har förstås skjutit upp de jobbigaste och svåraste sakerna till sist :-o

På listan just nu står det:

  • Stryk sjukhusscenen. Titta i mitt gamla synopsis vad den här scenen hade för syfte. Kontrollera att det gäller fortfarande. Plocka ut den information ur scenen som behöver finnas kvar i boken. Klura på om jag behöver skriva en ny scen i stället för den här eller om jag kan få in informationen som behövs någon annanstans.
  • Gå igenom scenen med mötet mellan Leila och Susanna och utveckla den. Vad känner Leila? Vad tänker hon? Vad upplever hon? Hur kan jag ge läsarna mer i den här scenen?
  • Läs kritiken som jag har fått av [förläggare] om slutet. Hon vill veta mer om flera saker. Jag vill snarare hålla några av sakerna öppna. Vad av kritiken håller jag med om?
  • Gå igenom Annas och Victors språk [alltså tonåringarna i boken] en gång till lite snabbt och kolla att de inte låter håglösa utan att det märks att de är smarta och har humor. (Den här punkten är inspirerad av en bokrecension i DN som jag blev tipsad om men som jag tyvärr inte har hittat på nätet.)

Och så är det en punkt till som jag skulle vilja göra, men som jag misstänker att jag inte kommer att hinna:

  • Läs igenom hela manuset från början till slut när jag har gjort allt i den här listan innan jag skickar till redaktören.

Och det är väl inte hela världen om jag inte hinner läsa igenom manuset igen. Det blir ju fler tillfällen att läsa det senare. I morgon ska det vara klart. Jag har idag och imorgon på mig. *redigerar*

Hur hinna med att marknadsföra tidigare böcker?

Något som jag tycker är svårt att hinna med när man som jag bara jobbar som författare en dag i veckan, är att jobba med marknadsföring, PR och så vidare för de tidigare böckerna. Jag fick en fråga på Twitter häromveckan om hur det går med Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier och jag har ärligt talat ingen aning. Jag har inte hunnit fokusera på det eftersom jag måste lägga all min författartid just nu på Akrobaten.

För mig har arbetet med varje bok ett antal faser:

  1. skriva synopsis
  2. skriva boken
  3. redigera
  4. produktions- /utgivningsfasen
  5. marknadsföring och PR.

Marknadsförings- och PR-fasen för en bok får kanske två eller tre månader men sedan behöver jag börja på nästa bok. Och ska det bli några böcker skrivna behöver jag ha fokus på den bok som jag skriver på eller redigerar just nu. Det är klart att jag kan göra någon enstaka insats för en tidigare bok, men särskilt mycket tid blir det inte. Och att jobba mer än vad jag redan gör, eller ta mer tid från mitt vanliga jobb som språkkonsult, alltså det som faktiskt betalar hyran, känns inte görbart  just nu. Någon som har ett bättre arbetssätt eller tänk att dela med sig av kring det här?

Idag fick i alla fall min första bok, Tydliga texter, en recension som jag är mycket glad och stolt över. Det är Camilla Eriksson, som bland annat skriver så här på fackboksbloggen De libris:

Jenny Forsberg har skrivit en liten pärla för alla er som inte är bästa vän med Språkrådets ”Svenska skrivregler”. Forsberg skriver om basal kunskap för att skriva bra texter utifrån ett språkligt perspektiv. Det kanske låter torrt, trist och tråkigt. Det är precis tvärtom.

Hurra och tack för det, säger jag!

Ann Ljungbergs skrivmingel 15 maj 2013

Förra veckan var jag på skrivmingel anordnat av Ann Ljungberg. Ann är lektör, författarcoach och skrivkursarrangör och bor på en båt som oftast befinner sig i krokarna av Medelhavet. Men när hon är på besök i Sverige ordnar hon skrivmingel i Stockholm. Det brukar gå till så att Ann intervjuar ett tiotal författare på scen under kvällen. I mingelavgiften ingår även tilltugg av typen bröd, ost, oliver och frukt. Och så mingel förstås – under kvällen var det ett par mingelpauser, och jag passade på att prata med nya och gamla skrivarbekanta.

Förra året var jag en av författarna på scen vid ett tillfälle, och bloggade om det här. Som du förstår är de här kvällarna mycket givande, och så även den här gången. Om du har tillfälle att gå på något av Anns skrivmingel framöver så rekommenderar jag verkligen att du gör det. Det kom massor av klokskaper från scenen under kvällen, och här kommer de tre saker som jag framför allt kommer ihåg:

  • Ann menade att enligt hennes erfarenhet är det de som har mest omkring sig – med heltidsjobb, barn, fritidsintressen och olika engagemang – som blir klara med sina bokprojekt, snarare än de som säger upp sig från jobbet för att skriva på heltid. Mycket intressant, tycker jag, som ibland är avundsjuk på dem som har möjlighet att skriva på heltid. Kanske är det inte ens någon fördel. Med en massa annat omkring sig tvingas man ju använda sin tid på ett effektivt sätt.
  • När jag letar tryckerier ska jag inte glömma att ta in offerter från lokala tryckerier om jag hittar några. Tänk om jag kan hitta ett tryckeri i Täby, där jag bor! Kortare transporter = bra för miljön. Dessutom gillar jag att stödja lokala företag.
  • Anna Gable har skrivit Ghosts, drugs n’ rock n’ roll, som är en rockroman. Hon stod på scenen iförd rockiga kläder. Hon jobbar ihop med en rockgrupp, och ett av bokens försäljningsställen är en musikaffär. Konsekvent marknadsföring som sticker ut. Det inspirerar mig! Jag börjar genast fundera på hur jag kan använda något liknande för Akrobaten eller andra böcker. Läs mer om Annas rockroman på www.zorf.se.

Det här och hundra andra saker funderade jag på när jag gick från minglet. Som du förstår var jag mycket nöjd med kvällen – nytta och nöje i ett, hur fel kan det bli?

Releasefest för Det enda rätta av Susanne Boll

I torsdags var det releasefest för Susanne Bolls nya bok Det enda rätta. Susannes resa är ren och skär  inspiration för egenutgivare. Hon gav ut sin första roman – Morgongåvan, som jag har skrivit om tidigare – på egen hand och fick sedan kontrakt med Damm förlag för den andra boken. Det enda rätta beskrivs som ”en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet”.

Damm kan det där med releasefester och den här hölls i mycket tjusiga lokaler på Södra teatern med fantastisk utsikt. Huvudpersonen Susanne själv står till vänster i den här bilden och är inte så där suddig i verkligheten. (Det börjar verkligen bli dags för mig att köpa en ny telefon.)

IMAG0055

ALLA var där förstås, och det var så himla trevligt att mingla. Författare är verkligen ett minglande folkslag. Kanske behöver vi det som konstrast till alla ensamma timmar framför datorn. Jag gick dock hem larvigt tidigt eftersom jag behövde vara jobbskärpt tidigt nästa dag och eftersom jag är en tant som prioriterar sömnen högt. Jag måste erkänna att jag hade sjukt svårt att slita mig från festen. Och nu när jag läser Simonas blogg inser jag att jag i min vånda över att gå därifrån glömde att ta med mig en goodiebag! Oh the horror! Jag fick i alla fall med mig det viktigaste därifrån: en bok signerad av Susanne. Med tanke på hur spännande jag tyckte att Morgongåvan vad ser jag verkligen fram att läsa den. Faktum är att den fick smita förbi högen (det kan vara högarna, jag kan varken bekräfta eller förneka pluralformen) med olästa böcker och hamna direkt på nattduksbordet (under några tidningar visserligen men ändå). Mycket snart kommer jag alltså att sätta tänderna i Det enda rätta. Stort grattis, Susanne, till den nya boken!

Pin It on Pinterest

Share This