Blogg | Ett fritt liv

Jag har kommit över krönet

Å, vilken bra redigeringsdag jag har haft idag! Jag har varit så trött på att redigera den här texten, men nu har jag kommit över krönet och ser bara nerförsbacken ner. Jag kom av mig rejält med redigeringen under semestern. Nästa gång ska jag se om det går att göra en tidsplan där sommaren passar in som en naturlig paus i stället för att hamna mitt i en redigeringsperiod. Jag borde helt enkelt ha gått igenom manuset med redaktören efter semestern i stället för någon månad före semestern och sedan avbryta arbetet.

Några (fre)dagars redigering till och sedan ska jag skicka manuset till redaktören igen. Min förhoppning är att hon bara ska hitta småsaker den här gången, som jag fixar till på några dagar. Och sedan är det ”bara” själva bokproduktionen kvar. Min ambition är att få ut boken under våren.

Eller så berodde dagens redigeringsflyt bara på att Lars Winnerbäck har släppt en ny singel. Jag har haft den på repeat hela dagen. Jag som normalt inte alls kan jobba och lyssna på musik samtidigt. Det finns tydligen undantag till allt :-)

Lyssnar du på musik när du skriver – eller jobbar med annat?

Säg nej för tusan!

Har du tänkt på hur en del verkar ha svårt att säga nej? I stället för att säga ”Nej, jag kan tyvärr inte träffa dig i helgen för jag behöver vara hemma och ta det lugnt.” så säger de ”Vi kan väl höras i helgen och se hur vi gör.” Och så hör de inte av sig.

I min roll som konsult råkar jag också ut för det ofta. Jag får en förfrågan från en kund som behöver hjälp med att språkgranska en text, eller vad det nu kan vara. Jag lämnar ett kostnadsförslag och avsätter tid i min almanacka för att göra jobbet. Tiden går och jag får inget svar. Jag mejlar och frågar när de kommer att fatta ett beslut om språkgranskningen, men jag får fortfarande inget svar. Och så sitter jag där och väntar och vågar kanske inte ta på mig något annat jobb, eftersom jag har lovat den här potentiella kunden att vara tillgänglig. Vad tror de kommer att hända om de hör av sig och säger ”Vi har bestämt oss för att anlita någon annan/inte göra det här just nu.”? Jag har inga problem med att ta ett nej. Men jag har stora problem med att sitta och vänta på ett besked som inte kommer.

Har du varit på en dejt med någon som du tyckte var trevlig, men som du inte klickade med? Tror du att det är snällt mot den här personen att undvika hen tills hen slutar höra av sig? Fel, fel, fel (som Brasse skulle ha sagt). Så länge du inte har sagt att du inte vill träffas igen låter du den andra personen liksom hänga i luften utan att veta hur det ska bli. Respekt är att på ett snällt sätt tala om att du tycker att hen är trevlig men att du inte tror att just ni två passar ihop. Den andra blir kanske besviken men kan gå vidare utan att ödsla mer energi på dig.

Att säga ett tydligt nej handlar om att respektera den man kommunicerar med. Jag vill och förväntar mig att min omgivning respekterar mig, min tid, mina känslor eller vad det nu kan vara.

Personer som inte lämnar klara besked är energitjuvar. Bli inte en sådan. Att ge ett rakt och tydligt besked, oavsett om det handlar om jobb, vänner, kärlek eller något annat är att visa respekt för din omgivning. Så säg nej för tusan!

PS Om du gillar snällhet: Du har väl inte glömt att jag har skrivit en bok om det? Det är en småföretagarhandbok som heter Den snälla företagaren.

Semesterns bästa böcker

Under sommarsemestern läste jag mer än vanligt. En härlig sak med semesterläsning är att när jag tänker tillbaka på böckerna jag läste, så vet jag också var jag befann mig när jag läste dem. På klippan, på tåget, i sängen, på terrassen i hyrt hus. De flesta böckerna jag läste var bra, men de här tre sticker ut lite extra ur högen:

Vi var alltid beredda. Annika Koldenius. Så mycket sorg, smärta och oro, och ändå kunde jag inte låta bli att sträckläsa den.
Stjärnklart. Lars Wilderäng. En katastrofroman som förtjänar ett eget blogginlägg. Comin’ up soon.
Investeringsboken – din guide till ekonomiskt oberoende. Anders Ström. Många som känner mig vet att jag har lidit av en svårartad ekonomifobi i hela mitt vuxna liv – jag tror att den grundades på de opedagogiska ekonomilektionerna på gymnasiet. Men det senaste halvåret har det här med att få pengar att växa seglat upp som ett mycket oväntat intresse hos mig. Investeringsboken är en både intressant och pedagogisk bok om just detta.

Så där ja, nu har jag gett mina bästa boktips från sommaren. Vilket är ditt bästa boktips i höst?

En fin recension av Akrobaten

Jag har fått en så fin Facebookrecension av Johannes Vivers, som köpte Akrobaten av mig när vi träffades på Författarkliniken för någon månad sedan. Hurra! :-)

Jag har just läst ut Akrobaten, skriven av Jenny Forsberg.

Vi kommer rakt in i värmen (och kylan) hos en på ytan vanlig kärnfamilj i Täby. Mamman flyr sin kärlekslösa verklighet med hjälp av smäktande erotiska böcker, och pappan flyr från både samhällets regler och moral genom att fiffla med allt som fifflas kan och genom att ha flera förhållanden parallellt. Dottern flyr sig själv in i drogernas och festens värld, och sonen vill mest springa ifrån hela tonårstiden, bortsett från gymnastiken som han älskar, vilket manifesteras i hans personliga skyddsföremål – en liten akrobat.

Eftersom Jenny är språkkonsult förväntade jag mig ett bra och tajt språk, och de förväntningarna infriades med besked. Meningarna är korta och effektiva. Gestaltningen är genomtänkt enligt formeln ”rätt detaljer i stället för många”.

Den enda negativa kritik jag har är att jag skulle vilja få en hint om upplösningen av sonens stora dilemma i slutet av boken. Där kände jag mig lite frustrerad.

Överlag är Akrobaten en mycket fin debutroman. Den passar för såväl ungdomar som vuxna, och det ska bli spännande att se vad Jenny Forsberg kommer med härnäst.

Blir man korkad på semestern?

När jag gick i skolan lärde jag mig att under sommarlovet så blir man lite mindre smart än annars, eftersom man inte använder hjärnan till att lära sig saker på samma sätt som under terminerna. (Jo, ni förstår, när den här tanten var ung så satt inte vi barn och spelade strategiska dataspel hela sommarlovet och blev smarta som tusan och lärde oss prata flytande engelska redan på lågstadiet. Vi lekte i skogen och sandlådan och använde inte hjärnan på samma sätt som resten av året. Okej?)

Så tänker jag att det är fortfarande med min hjärna. Man skulle kunna säga att mitt mål med sommarsemestern är att gå ner i varv så mycket att jag blir dum i huvudet. Och det lyckades jag verkligen med i somras. Jag minns någon vecka där i mitten av semestern när jag hamnade i en diskussion som jag knappt kunde följa med i eftersom jag kände mig så seg i skallen. Det här med att man blir korkad på semestern är alltså i min värld 1. ett välkänt faktum 2. en bra grej – en återhämtning som fyller en viktig funktion och hjälper mig att vara alert resten av året.

Men så pratade jag med en vän om det här och hen tyckte att det lät märkligt att man skulle bli dum i huvudet av att vila. Det fick mig att i min tur börja ifrågasätta det här. Inbillar jag mig bara att jag blir dum i huvudet när jag går ner i varv riktigt ordentligt? Tror jag att det är så för att jag hörde det när jag gick i skolan och så är det en (van)föreställning som jag bär med mig sedan dess? För gudarna ska veta att det inte är allt som jag lärde mig när jag gick i skolan som fortfarande gäller i dag ;-)

Vilken är din upplevelse av det här? Blir du smartare eller dummare på semestern? (Och då menar jag inte efteråt utan under tiden, medan du verkligen är nervarvad.)

Jag inför en ny torsdagsvana

Jag har en känsla av att hela världen är på bokmässan, så risken för att ingen läser detta inlägg är överhängande. Själv sitter jag och redigerar manus. Den här veckan hade jag avsatt extra tid för det. Min plan var att få ihop några timmar under torsdagseftermiddagen/kvällen, det vanliga redigeringspasset i dag fredag och så ett par timmar i morgon lördag. Detta för att få till en kontinuitet och komma in i arbetet ordentligt i stället för att ha en lång startsträcka på fredagen.

Med torsdagspasset gick det så där. Jag fipplade med annat och började inte förrän på kvällen. Och då var jag trött. Både generellt och på att redigera mitt manus. Det blev inte mycket gjort. När jag vaknade i morse kände jag mig usel för att jag inte hade använt min författartid på bästa sätt.

Men så började jag dagens redigering, och då hade jag plötsligt nytta av det där redigeringspasset igår när det kändes som att jag inte fick något gjort. Jag hade en kortare startsträcka än jag normalt har på fredagar, och jag har haft en bra redigeringsdag hittills. Det här påminner mig återigen om att jag behöver bättre kontinuitet. Min omedelbara åtgärd blir att planera för redigering varje torsdagskväll de närmaste veckorna. Det behöver inte handla om någon lång stund. Har jag inte tid kan jag tänka mig att bara titta på redigerings-att-göra-listan och kasta en blick på den scen som jag ska börja jobba med på fredagen. Om jag kommer in i manuset och redigeringstänket på torsdagskvällen så kommer jag att kunna använda författarfredagen mer effektivt. Hoppas jag. Så nu sätter jag ett återkommande larm varje torsdag som säger ”redigera manus”.

Och så fortsätter jag att göra just det. Ha en skön helg!

Bästa sommarpratarna 2015

Jag har lyssnat på alla sommarprogram 2015. Jag kan faktiskt bara minnas ett enda som jag stängde av innan jag hade lyssnat klart, annars lyssnade jag till slutet på alla. Så mycket klokskaper! Som vanligt var det några som jag aldrig hade hört talas om som visade sig ha otroligt spännande eller tankeväckande saker att säga. Jag är så glad att jag lyssnade på alla. Nu är det alltså dags att göra en lista. Som vanligt måste jag göra en brasklapp om att många många fler än de som hamnar i min favoritlista är väl värda att lyssna på.

De bästa sommarprogrammen 2015 enligt mig

Först var det två som verkligen stack ut:

Johan Rockström. Professor i miljövetenskap som pratade om att ta hand om den enda planet vi har att bo på. Jag måste faktiskt lyssna en gång till för att det var så bra.
Annika Norlin. Hon är kanske mer känd under sina artistnamn Säkert! och Hello saferide, och en av mina absoluta favoriter sedan tidigare. Hon pratade om hormoner. Sjukt intressant! Dessutom avslöjade hon att hon har mycket mer att säga i ämnet. När kommer hormonpodden med Annika Norlin?

Resten av listan över de bästa sommarpratarna 2015, utan inbördes ordning:

David Batra. Komiker som pratade om mobbning ur mobbarens synvinkel.
Terese Cristiansson. Utrikeskorrespondent med hemska och viktiga historier i bagaget.
Anna Mannheimer och Peter Apelgren. Komikerpar som fick mig att skratta och skratta och skratta.
Kjell Enhager. Ledarskapskonsult med många smarta råd. Inget för dig som är allergisk mot självhjälpsgenren dock.
Hédi Fried. Överlevare från Auschwitz. Så viktig historia. Så ofattbar historia. Så ofattbart att rasismen kan växa sig så stor i en värld där det fortfarande finns människor kvar som har upplevt Förintelsen.
Sverker Olofsson. Programledare och journalist, som gav en inblick bakom kulisserna på Plus, som pratade om mediernas Stockholmsfixering och som gjorde alltihop med ett rejält mått humor.
Karl-Petter Thorwaldsson. LO-ordförande som använde berättelsen om sin egen och sin familj som ett medel för att prata om viktiga samhällsfrågor.
Karin Volo. Ledarskapskonsult som berättade om mardrömmen när hon tillbringade flera år i fängelse i USA på grund av sin exman.
Zara Larsson. Artist med potential att förändra världen.
Alexander Ekman. Dansare och koreograf som pratade om att leka. Ett nog så viktigt ämne.
Magnus Nilsson. Kock som pratade om mat. Ett av mina favoritämnen :-)
Maria Strømme. Professor i nanoteknologi, som berättade vilka fantastiska saker man kan göra med nanoteknik. Vad sägs till exempel om att få läkemedel att hitta rätt ställe i kroppen, att skapa effektivare solceller eller att hjälpa kroppen att skapa nya celler? Det här programmet måste jag också lyssna på en gång till.

Det här var alltså mina favoriter i Sommar i P1 2015. Vilka var dina?

Ingen bokmässa för mig i år

Jag har bestämt mig för att stå över bokmässan i år. Jag har inget egentligt ärende dit. Det hade jag inte förra året heller, men då var jag där ändå. Utan ärende kan det kanske vara lagom att åka vartannat år, tänker jag.

Med ärende menar jag att jag har en monter att stå i eller någon programpunkt som jag ansvarar för på något sätt. Annars åker jag bara dit och minglar, nätverkar, blir inspirerad och lär mig saker på seminarier – och har trevligt. Det är förstås inte fel det heller, men det kostar en del. I tid och pengar, men framför allt i energi. För mig som är en introvert person tar det otroligt mycket på krafterna att vara så social med så många människor på så kort tid. Något år har jag knappt orkat med några sociala aktiviteter under resten av hösten.

Dessutom känner jag mig redan ganska tömd på energi efter alla boksläpp de senaste veckorna. Om jag tänker åka till bokmässan nästa år måste jag kanske tacka nej till ännu fler releasefester under boksläppssäsongen. Tål att tänkas på.

Så det känns mest skönt att jag inte åker till mässan i år. Men det är klart att när jag ser allas planer och tackar nej till alla Facebookinbjudningar till montermingel så är det ändå en smula vemodigt. Nåja, det kommer ju en ny bokmässa nästa år. Dessutom planerar jag att få in lite extra manusredigeringstid i slutet av nästa vecka i stället. Precis vad jag behöver.

Akrobaten framkallar känslor

Akrobaten har fått en recension hos Zellys bokblogg, som gör mig glad. Något av det allra roligaste med att vara författare tycker jag är när mina böcker framkallar känslor hos läsarna. Jag vill att de ska bli glada, arga, ledsna eller upprörda. Så här skriver Zelly om en av bokens huvudpersoner Tom:

Den här karln fick mig så oerhört frustrerad, jag ville bara ta honom och skaka om honom eller ge honom en riktigt ordentlig käftsmäll.

Zelly skriver att Akrobaten är en bok som passar både tonåringar och vuxna. Det värmer i författarhjärtat – min känsla är annars att den inte har nått ut till så många tonåringar som jag skulle vilja.

Tack Zelly för ett fint blogginlägg! :-)

Tätt mellan boksläppen i september

Vad jag gör? Springer på boksläpp mest, känns det som :-) September är en helt galen månad i bokbranschen eftersom alla vill släppa sina böcker före bokmässan. Det är roligt förstås. Och för en introvert person som jag själv så tar det även en hel del energi. En kompis frågade när vi ska träffas, och jag var tvungen att säga att min sociala kvot är fullbokad för närvarande. Och då har jag ändå tackat nej till flera releaser som jag har varit inbjuden till.

Och så redigerar jag tsunamimanuset förstås. Jag beklagade mig lite för en författarkollega som jag träffade nyligen om att jag är så långsam på att redigera. Hen berättade att hen numera bara tar emot ändringar som görs med Words Spåra ändringar-funktion. Och att hen i princip accepterar alla ändringsförslag från redaktören rakt av utan att titta på dem. Jag misstänker att hen överdriver en smula, men det ligger säkert ett stort mått sanning i det hen säger. Snacka om avsaknad av kontrollbehov!

Hen berättade att det hade hänt att hen öppnat den färdiga boken, sett en formulering och tänkt att ”Så där skulle aldrig jag skriva”. Alltså, jag tycker att det här är så roligt :-) Kanske mest att det kan vara så olika. För mig är det superviktigt att jag kan stå för texten i mina böcker.

Med det sagt överger jag bloggen för att fortsätta redigeringen. Ha en skön helg!

De bästa sommarprogrammen 2015 enligt mig

Pin It on Pinterest