Blogg

Bekämpa bästsäljarismen med varannan vatten

Jag antar att ni inte läser det här förrän möjligtvis långt senare. Nu är ni ju på bokmässan. Av olika skäl prioriterade jag inte att åka dit – i år heller. Och det börjar faktiskt bli lite pinsamt att kalla sig författare men aldrig ha varit på bokmässan. Men nästa år, då ska jag dit!

Något som är bra med bokmässan för oss bokomaner som inte är på plats är att böcker får mer utrymme i medierna än vanligt. Läs gärna den här DN-artikeln om bästsäljarismen (länk borttagen pga trasig), ett bra ord för  en dålig företeelse. Tydligen är det så i bokbranschen att 10 procent av böckerna står för 90 procent av intäkterna. Det gör förstås att det fåtal debutanter som lyckas bli utgivna har svårt att sälja sina böcker. ”En debutant som sålde 2 000 exemplar för fem år sedan säljer i dag bara 1 000 exemplar”, säger Jonas Axelsson, litterär chef på Albert Bonniers förlag, i artikeln.

Det här är väl ändå en trist utveckling. Jag tror på mångfald, i det här sammanhanget som i så många andra. Betyder det att vi borde bojkotta Camilla Läckberg och bara läsa debutanter, gärna smala sådana? Nja, man behöver kanske inte vara så kategorisk. Många av bästsäljarna är förstås riktigt bra – det är ju därför de är bästsäljare – och varför gå miste om den läsupplevelsen? Men vi kanske kan blanda? Läsa en debutant, eller åtminstone okänd författare, för varje topplistebok. Lite som ”varannan vatten” när man är på krogen. Och framför allt bli medveten om att det faktiskt finns en massa andra bra böcker där ute, inte bara läsa det som finns på Pressbyrån för att det är enklast. Så får det bli. Hänger du på?

Publicerat den
Kategoriserat som inspiration

Vinn artikelsamling om ledarskap!

Som du kanske vet lägger vi upp smakprov ur Den snälla företagaren på bokens webbplats. Där kan du läsa och även kommentera ett antal avsnitt ur boken. Jag vill gärna ha in just dina åsikter och idéer om hur boken kan bli ännu bättre! Just nu kan du dessutom vinna artikelsamlingen TUK-tankar om ledarskap. De tre bästa kommentarerna som kommer in senast den 26 september får varsitt ex av den. Så vad väntar du på? Gå in och kommentera nu!

Om att börja

I dagens SvD finns en rätt lång men mycket läsvärd artikel om den första meningen i böcker. Exemplen kommer främst från gamla klassiker som ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” (Strindbergs Hemsöborna).

Enligt artikelförfattaren Hans-Roland Johnsson har den inledande meningen oftast något av följande syften:

  • bekräfta bokens genretillhörighet eller placera den i tid och rum
  • ge en nyckel som gör att man förstår vad boken handlar om (”Alla barnen, utom en, växte upp” – Peter Pan)
  • leda in läsaren i handlingen så fort som möjligt
  • vara någon slags metatext om själva historien  (”Var skall jag börja min berättelse?” – Sappho’s leap av Erica Jong)
  • introducera huvudpersonen
  • överrumpla läsaren med något drastiskt eller oväntat.

Bredvid själva artikeln finns en sidoartikel (eller vad det nu kan heta på journalistiska) som heter Tio slagkraftiga första meningar. (Jag hittar den inte på nätet, om du hittar den så kommentera gärna med länken så kan jag lägga in den här.) Jag roar mig med att klura på hur många av dem jag hade spikat. ”Mamma dog idag” ur Albert Camus Främlingen hoppas jag verkligen att jag hade tagit; jag har läst den minst tio gånger. Dock mest på franska, så jag kanske hade blivit förvillad av språket. ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” ur Bibeln var ju inte så svår. Frågan är om jag hade kommit på att historien om Gregor Samsa som blir förvandlad till en skalbagge heter Förvandlingen och är skriven av Franz Kafka. Jo, jag tror det. Men det är mer tveksamt om jag hade tänkt på att ”Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs” kommer ur Marcel Pruosts På spaning efter den tid som flytt. Kanske, kanske, kanske hade jag gissat rätt på Iliaden också, men näe, förmodligen inte. Övriga fem hade jag definitivt inte tagit (Kung Ubu av Alfred Jarry (aldrig ens hört talas om), Tolstojs Anna Karenina , Stolthet och fördom av Jane Austen, Loilta av Vladimir Nabokov och Moby Dick av Herman Melville.)

Men det här vore ju en kul tävling! Att ta fram första meningen ur kända böcker och så får man gissa vilken bok det är. Jag skulle nog välja moderna romaner snarare än klassiker. Jag får ordna en sådan tävling vid tillfälle. Kanske där framme i framtiden, när jag kan lotta ut ett ex av den då utgivna romanen A i pris.

Förresten kan jag avslöja att första meningen i den lyder ”Helvete!” Nu blev ni allt nyfikna :-) Om jag ska analysera syftet i denna början enligt SvD-artikeln så handlar den om att leda läsaren in i handlingen och överrumpla med något drastiskt eller oväntat.

Någon som också är inne på det här med börjor är AC Collin, som har skrivit boken 365 börjor – hejdå skrivkramp! – en bok för dig som vill få skrivinspiration.

Har du läst någon bok där du har lagt början på minnet? Eller berätta hur din egen roman börjar!

Skriv dig frisk!

Veckans avsnitt av alltid lika eminenta Babel tar bland annat upp terapeutiskt skrivande: Kan man skriva sig frisk? Forskningen visar att man kan det. Det här är några positiva effekter man har sett av att människor får skriva ner sin situation:

  • bättre studieresultat
  • lättare att få arbete
  • minskad sjukfrånvaro
  • bättre levervärden och lungkapacitet
  • förälskelser varar längre.

Dessutom får man samma terapeutiska effekt om man hittar på historier som när man skriver om sin egen situation. Goda nyheter för alla författare alltså.

Den mest läkande texten ska tydligen vara den som är strukturerad och sammanhängande. Det låter utmärkt tycker jag, som är en mycket strukturerad författare som kan jobba i månader med ett synopsis innan jag väl börjar skriva. Och dessutom föredrar jag att skriva romaner framför kortare berättelser. Fast hmm … hur ska jag tolka det här egentligen? Som att jag skriver strukturerat för att jag har ett stort terapibehov? Eller som att jag är helad, lycklig och läkt eftersom jag ägnar mig åt strukturerat skrivande? Kanske är det en kombination; det behöver ju inte finnas någon motsättning.

Marianne Sällström, författare och lärare i terapeutiskt skrivande, menar i programmet att det terapeutiska skrivandet fungerar på två sätt. För det första ger själva skrivandet en läkande effekt. För det andra kan den som skriver upptäcka sådant som hon eller han inte var medveten om innan.

Är du också nyfiken på att skriva dig frisk? På Falkens författarskola (där jag själv håller distanskursen Nå ut med ditt budskap)  kan du gå distanskursen Skriva för läkedom. Kursen hålls av min kursledarkollega Maud Deckmar, som har gett ut tre böcker om livet med en son med autism och utvecklingsstörning.

Jag skickar bloggutmärkelsen vidare

Jag har blivit uppmärksammad på författarbloggen Bokplantan. Tusen tack för det! :-)

Det verkar som om det engelska ordet award är det allmänt förekommande begreppet för den här företeelsen. Jag förstår inte varför man inte använder ett svenskt ord när man skriver om det på svenska. Bloggpris? Bloggutmärkelse? Ja det senare får det bli.

Så här ser reglerna ut för bloggutmärkelsen:
Du som vinner utmärkelsen ska kopiera in bilden i din blogg, för att visa att du har fått den. Tacka och länka tillbaka till den du fick utmärkelsen av. Skriv sju intressanta saker om dig själv och ge sedan utmärkelsen till sju andra bloggare.  (Skriv till dem att de har fått utmärkelsen).

Okej, sju saker om mig själv. Fast alla kanske inte är så himla intressanta :-)

  1. Jag avskyr kyla och mörker och när jag blir stor ska jag bo i ett varmt land åtminstone delar av vintrarna.
  2. Jag planerar att försörja mig som författare från och med år 2021.
  3. Min favoritbok är Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma.
  4. Några av mina favoritförfattare är Karin Alvtegen, Arne Dahl, Kerstin Ekman och PC Jersild.
  5. Om jag hade obegränsat med tid skulle jag fika och se på teve mer.
  6. Jag skulle vilja kunna prata danska.
  7. Jag är bra på att läsa texter upp och ner.

Hur 17 ska jag välja sju av alla bra bloggar jag läser? Här kommer i alla fall sju utmärkta bloggar som jag vill ge utmärkelsen till. De tre första är författarbloggar, sedan kommer en språkblogg och så tre helt andra bloggar:

Föredrar du realism eller eskapism?

Programledaren Daniel Sjölin inledde säsongens första Babel med orden ”Böcker är bäst på teve”. Och som vanligt var böckerna verkligen bra i Babel. Jag gillade särskilt att Daniel Sjölin försökte skriva in sig själv i någon av Louise Boije af Gennäs kommande böcker. Och att hon verkade köpa förslaget :-)

För jo, Louise Boije af Gennäs är tillbaka med en ny bok (efter runt tio års tystnad). Den nya heter ”Högre än alla himlar” och är den första boken i en trilogi. Är du lika nyfiken som jag?

Dessutom var det ett inslag med två av mina favoritserietecknare, Jan och Maria Berglin, de som ritar ”stornästa figurer i klänningar”, vars vardag man kan följa i Svenska Dagbladet.  Och just vardag verkar det vara väldigt gott om hemma hos Berglins. De beskrev det själva som att vardagslivet är en outtömlig källa till inspiration:

  • Man måste laga mat varenda dag.
  • Disken tar aldrig slut.
  • Tvätten är aldrig upphängd, den är alltid kvarglömt i tvättmaskinen.
  • Släpvagnen är alltid full med saker som ska till återvinningen.
  • Människan blir aldrig fri.

Jag tycker att det är beundrandvärt att ha den här inställningen till vardagen och ändå omvandla den till inspiration.

Man kan ana två huduvspår här: Antingen tar man tjuren vid hornen och skriver/läser realistiska böcker. Eller också söker man sig så långt bort från det som möjligt och ägnar sig åt eskapistiska böcker (eller för den delen film eller musik eller vilken konstform man nu gillar). Själv läser jag båda sorterna, men när jag skriver hamnar jag i det realistiska facket. Vad föredrar du? Realism eller eskapism?

Är det de oärliga som tror att andra är oärliga?

”Min personliga erfarenhet är att människor som tror att alla andra människor är oärliga, oftast är de som är oärligast själva. (Du kommer ändå att blåsa mig, så det är lika bra att jag blåser dig-logiken.)” Citatet kommer från Lena Sundström och är hämtat ur hennes bok Världens lyckligaste folk, som handlar om främlingsfientlighet i Danmark.

Jag har tänkt på att det verkar finnas två sorters människor: de som tror att människor i deras omgivning är goda och vill dem väl och de som tror motsatsen. Själv är jag tillräckligt naiv för att tillhöra den första gruppen. Jag utgår alltid från att folk är snälla och vill mitt bästa. Om jag ska göra affärer, privata eller i jobbet, så tar jag för givet att den jag förhandlar med inte kommer att lura mig. Varför skulle de göra det?

Betyder det att jag även är snäll, god och ärlig mot folk? Jag har inte tänkt på sambandet, men jag uppfattar mig i alla fall inte som en person som medvetet lurar och bedrar.

En person som lurar och bedrar är däremot Tom Cole, en av huvudpersonerna i min psykologiska thriller romanen A. Eftersom jag tycker att sanning och lögn är ett spännande ämne så är det temat för boken. Tom är inte alltid medveten om att han ljuger, men ljuger det gör han. I boken berättar jag om vad lögnerna gör med Tom och hans familj. Boken finns än så länge bara i min byrålåda. Men det vore elakt av mig att undanhålla er den alltför länge till; det börjar bli dags att titta på hur det skulle gå till att ge ut den på egen hand, eftersom inget förlag hittills har insett vilken bra affär det vore att ge ut den.

Vad tror du om Lena Sundströms teori? Genom sig själv känner man andra säger vi ju. Stämmer det in på vårt förhållande till ärlighet?

På torsdag börjar Babel!

Nämen hörni, vad dålig jag är på att blogga i dessa dagar. Främst beror det på att jag har fokus på Den snälla företagaren. Den hade ju semester under sommaren, men nu har jag sparkat igång arbetet med boken ordentligt igen.

Framför allt har jag skrivit kapitlet som jag kallar Dokumentera det du gör. Det blev ett långt kapitel, och större delen av det kom till i fredags. Undrar om det var för att jag lovade mig själv en stor godispåse på kvällen om jag skrev klart kapitlet? Idag har jag suttit på balkongen i solen och redigerat kapitlet och nu är det, liksom två kapitel som jag skrev precis före semestern, på väg till kloka människor i mitt nätverk för tyckande.

Men det jag egentligen skulle skriva var ju att på torsdag börjar äntligen, äntligen den nya säsongen av Babel. Jag längtar! Enligt Babelbloggen (länk borttagen pga inaktuell) ska Louise Boije av Gennäs vara gäst i första avsnittet, och det gör liksom inte saken sämre. Kolla in programmet i SVT2 klockan 20.00 på torsdag.

Årets bästa sommarvärdar

Nu är det dags! Årets Sommar i P1 är slut och jag ska enväldigt utse de bästa sommarvärdarna. Efter en hård kamp kan jag avslöja att topp tre-listan ser ut som följer:

3. Micael Dahlén – medryckande multikreatör som jag framför allt minns för hans galna sätt att utbrista i ett amerikanskklingande hallelujah! var tionde minut eller så under hela programmet

2. Ulf Malmros – bevisar att en bra manusförfattare och regissör har stenkoll på hur man berättar en historia

1. Tina Jansson – för att hon berörde mig mest av alla (och det vill inte säga lite i årets sommarskörd)

En liten reservation är på plats: Jag har inte lyssnat på alla sommarprogrammen. Tolv av programmen har jag missat helt, två hörde jag bara delar av. Och tre var så tråkiga att jag inte orkade lyssna färdigt.

Men eftersom de tre på topplistan var långt ifrån alla som jag gillade så känner jag att jag måste nämna några till som var riktigt, riktigt bra: Ulf Danielsson, Johanna Koljonen, Birgitta Stenberg, Josephine Bornebusch och Niklas Rådström.

Man kan fortfarande lyssna på sommarprogrammen i nästan en månad till. Och nu vet du ju vilka du ska prioritera, så se till att fånga det sista av sommaren nu!

Vem tyckte du var bäst, förresten? Och varför?

Sommars efterhandskonstruktioner

Ni som följer bloggen vet att jag gillar Sommar i P1. Men en sak stör mig: flera (för att inte säga många) av sommarpratarna har tagit upp exempel från barndomen för att visa att de minsann visste redan i koltåldern att de skulle syssla med den kreativa verksamhet som de idag försörjer sig på och är kända för. Sångaren höll konserter för sin mamma redan när han var fyra, skådespelaren var en stjärna på teaterlektionerna i skolan, regissören gjorde amatörmässiga filmer tillsammans med kamraterna på gården.

Visst skulle jag kunna prata om att min lågstadiefröken fick mig att motvilligt läsa upp mina berättelser för klasskamraterna och deras föräldrar på skolavslutningen. Ha! Redan då visste jag att jag skulle ägna mig åt skrivande men undvika att hålla föreläsningar. Eller visste jag verkligen det? Var det inte så att jag satt och ritade i princip hela barndomen utan att idag kunna skapa något mer komplicerat än en streckgumma? Var inte sångaren förtjust i att skriva också, förutom att sjunga? Musicerade inte skådespelaren i garaget efter teaterlektionerna? Är inte alltihop bara efterhandskonstruktioner?

Vad gjorde du för kreativt när du var liten? Är det samma saker som du gör idag?

Pin It on Pinterest

Share This