Du som brukar läsa min blogg minns kanske att jag i våras hittade några av mina gamla berättelseböcker från låg- och mellanstadiet och skrev ner ett par historier här. En tredje berättelse skrev jag också in på bloggen, men jag glömde publicera den i våras. Så ni får den nu i stället. Tyvärr tycks jag ha förlagt skrivböckerna igen, så jag kan inte kolla hur gammal jag var när jag skrev den här. Men den är i alla fall från mellanstadiet; jag gissar att den är från femte eller sjätte klass.
Söderhavsön
Det var nu några dagar sedan stormen kom och båten gick sönder. Jag tror jag slog huvudet i någonting hårt. När jag vaknade låg jag på den här ön. Det är en sådan där härlig obebodd söderhavsö, men jag är inte glad.
Var är alla de andra som fanns ombord? Hade de klarat sig? Nu ska jag berätta hur de är här på ön. Det finns många palmer med kokosnötter. Vill jag ha en kokosnöt klättrar jag upp i en palm sedan knäcker jag den mot en sten … MUMS! Det finns många goda frukter här.
Ön är bara en liten ö det tar bara en kvart att gå runt den.
Vattnet här är jättevarmt man kan bada hur länge som helst.
Solen steker hela dagarna men på nätterna är det kallt. Jag har byggt en koja eller vad man ska säga av palmblad. Där är skugga på dagarna och värme på nätterna. Nu ska jag gå och lägga mig, skiver mera i morgon.
Nästa dag: inget nytt har tråkigt.
En vecka senare: inget nytt idag heller. VÄNTA! VAD ÄR DET DÄR? ETT SKEPP! DET KOMMER HITÅT! Jag vinkar. Skeppet kommer verkligen hitåt. Skeppet lägger till här på ön. Jag skulle just springa fram, då jag såg att det var ett piratskepp.
De stiger i land kliver runt på hela ön. Undrar vad de gör här tänker jag.
Jag lyssnar på vad det säger. – Det var ju på ön bredvid skatten skulle finnas.
– Ja, just det, fyra palmer i en kvadrat och i mitten finns skatten. Vi åker dit nästa vecka och hämtar den.
Nu åker de igen. Vad spännande det lät. Synt att jag inte har någon båt.
Nästa dag: Idag hände ingenting särskilt. Jag badade hela dagen.
Några dagar senare: DET KOMMER EN BÅT! Faktiskt kommer det en båt långt där ute. Den närmar sig. Nu är den väldigt nära! ……….
OJ NU SER JAG DET ÄR JU ALLA KOMPISAR SOM VAR MED PÅ BÅTEN!
Jag vinkar som en tokig. Dem har sett mig!
– Hej! vad roligt att se dig! Vi trodde nästan att du hade drunknat!
– Om du visste vad vi har letat efter dig!
– Att ni har överlevt allihop.
Vi stannade kvar en vecka på ön. Det var jätte roligt nu när kompisarna var med. Vi bestämde att semestra här varje år. När vi skulle åka hem kom jag att tänka på en sak: SKATTEN! Jag berättade för de andra och vi fick brått att åka dit. Fyra palmer i en kvadrat vi hittade det lätt för ön var ännu mindre än ”min ö”.
Vi åkte hem och blev glatt välkomnade av de där hemma. Och gissa om de blev häpna när de fick se skatten!
SLUT!
Läraren Eva kommenterar min historia så här: Ja, det blev de nog. Men jag tycker att det är konstigt att du inte tänkte på skatten på en gång. Vad innehöll skatten? Vad gjorde du med den? Du skriver toppen – bra!!!
Den här texten lämnar förstås en hel del i övrigt att önska, men jag känner mig ändå rätt nöjd med att jag faktiskt hade jag fattat en hel del saker om att skriva redan i tolvårsåldern, till exempel att en historia behöver ha någon typ av dramatisk kurva för att bli spännande. Och jag är bestämt något på spåret när det gäller miljöbeskrivningar också.
