Blogg | Ett fritt liv

Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier

Nu, mina vänner, är det dags att avslöja vad min kommande bok handlar om! Den heter Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier. Det är en e-bok som kommer ut på Norstedts förlag den 26 september.

Blogga, tvittra och fejsbucka handlar om hur man kan använda språket effektivt i sociala medier. Den vänder sig i första hand till den som kommunicerar i sociala medier för ett företag, en myndighet eller en organisation. Boken fungerar även bra för småföretagare som vill utöka sitt nätverk och få företaget att synas i sociala medier. Den passar för den som redan använder Facebook privat och vill veta hur man kan använda det i sitt arbete. Det är en praktisk bok som man kan börja använda omedelbart och den innehåller många konkreta exempel.

Jag har delat in boken i tre delar. I den första delen får du reda på hur du kan lägga upp en strategi för hur företaget eller organisationen där du arbetar kan jobba med sociala medier. I den andra delen får du språktips. I den delen har jag plockat en del information från min första bok, Tydliga texter. För självklart gäller samma skrivregler som vanligt när du kommunicerar i sociala medier. Men jag har förstås anpassat informationen till sociala medier och plockat nya exempel från bloggar, Twitter och Facebook. I den tredje delen får du specifika tips på vad du behöver tänka på i de olika kanalerna blogg, Twitter och Facebook.

Boken är färdigskriven och just nu väntar jag på att få göra en sista korrvända innan den är helt klar. Eftersom det är en e-bok finns det ingen tryckerifas, utan det går snabbt tills boken är färdig. Den 26 september kommer den ut alltså, lagom till bokmässan.

Frågor på det? :-)

Gomeraplaner

Min plan är ju att åka till La Gomera i vinter igen. (Inte läst om när jag var där förra vintern? Under kategorin Vinter i värmen här på bloggen hittar du alla mina inlägg om det.) I augusti var det stora skogsbränder både på Teneriffa och på La Gomera, det kunde man till exempel läsa om i DN Jag har sett olika siffror som säger att mellan 10 och 20 procent av det stora vackra naturreservatet Garajonay är förstört.

Däremot har jag inte riktigt förstått vad det betyder rent praktiskt om jag vill åka till Valle Gran Rey igen. Det verkar ha varit ganska dramatiskt medan det brann , bland annat eftersom vägen inte fungerade och många blev evakuerade till La Gomeras huvudstad Sán Sebastián via båt. Jag läser ett reportage, ”Eye Witness acount of Valle Gran Rey” (länk borttagen pga trasig) och får lite ont i magen, eftersom den här berättelsen är från Casa la Seda utanför Valle Gran Rey, alltså exakt där jag bodde förra vintern.

I år ska jag dock inte bo där, utan har hyrt en lägenhet mitt i byn, och om jag förstår det här inlägget rätt (uppdatering: länk borttagen pga trasig) så är allt som det ska nere i byn. Det står att ”I Valle Gran Rey har det brunnit uppe i skogen. Men byn som ligger nere vid havet, ser ut som innan.” Jag läste också på www.canarias7.es (på spanska, så jag fuskade lite med Google översätt) att turismen gick ner kraftigt efter branden och att de gärna vill att turisterna kommer tillbaka. Det gör mig förstås extra sugen på att åka dit.

Min plan är att åka någon vecka före jul. Jag bokade flyg i dag till Teneriffas södra flygplats. Jag har även bokat en natt på hotell i Los Cristianos för att slippa åka hela vägen samma dag. Dagen efter blir det båt till Sán Sebastián på La Gomera och sedan buss till Valle Gran Rey. Lägenheten i Valle Gran Rey har jag hyrt till i slutet av januari. Däremot har jag inte bokat någon hemresa än. Jag får fundera på om jag ska passa på att se något annat på vägen hem – på Teneriffa eller någon annanstans. Det är runt jul och nyår som den verkliga högsäsongen är, så jag räknar med att det inte är några problem att hitta vare sig hotell eller flyg i slutet av januari/början av februari. Jag måste inte bestämma det just nu, helt enkelt. Jag var ju i Puerto de la Cruz ett tag innan jag åkte vidare till La Gomera, och det var inget fel alls på det. Men jag är nog mer sugen på att se något nytt. Kanske har du ett förslag på vart jag borde åka?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Passiva inkomster: lakritslaban.se

Något som jag tycker är jobbigt med att vara soloföretagare och sälja tjänster är att om jag inte har några uppdrag under en period så kommer det heller inte in några pengar. På sommaren är det alltid så. Då är det en bra kombination av att jag vill vara ledig samtidigt som det inte kommer in några uppdrag, eftersom kunderna också är lediga. Och det är förstås helt okej.

Men när det kommer en period med för lite uppdrag någon annan tid på året är det tyngre. Det är tufft att vara beroende av att kunna sälja sin tid varje vecka året runt. Eller åtminstone tio månader om året.

Ett sätt att minska beroendet av att sälja min tid är att ha passiva inkomster. Jag har redan börjat i liten skala i och med att jag har två böcker ute – Tydliga texter och Den snälla företagaren – som tickar in några kronor. Det ger inte så mycket pengar att jag är i närheten att försörja mig. Men min plan är ju att ha många böcker ute så småningom, och då blir det lite mer pengar.

Nästa sätt för mig att få passiva inkomster är att ha internetsidor som ger annonsintäkter. Den första sajten, lakritslaban.se, som jag har gjort tillsammans med Fredrik, finns ute nu. Den har inga annonser än. Tanken är att vi ska sälja in annonser när sajten har funnits i några veckor och besöksstatistiken har börjat ta fart.

Gillar du lakrits? Kolla gärna in Lakritslaban! Extra glad blir jag förstås om du hjälper till med besöksstatistiken genom att tipsa dina vänner om den också :-)

Har du några passiva inkomster? Vilka skulle du vilja ha? Vad hindrar dig från att skaffa dem?

Bästa sommarpratarna 2012

Ni som följer bloggen vet att jag gärna lyssnar på Sommar i P1. Jag har inte lyssnat på alla årets sommarvärdar i år (än), har missat ett tiotal. Med den reservationen kommer här min lista över de bästa sommarpratarna 2012, utan inbördes ordning:

Jo Nesbø – för att han behärskar konsten att berätta en historia
Ulf Ellervik – för massor av spännande fakta om lust, förälskelse, kärlek, cancer, kreativitet och kemi – och för att jag känner att jag måste lyssna på programmet en gång till eftersom det var så mycket information och jag inte kommer ihåg en bråkdel
Petter Stordalen – för att han bjöd på kärlek, entreprenörskap och känslor. Och för att han pratade om hur man kan vara miljövänlig även om man är rik. Det vill jag lära mig sedan när jag blir rik ;-)
Klara & Johanna Söderberg (First Aid Kit) – för att de påminner om att man inte måste vänta tills det börjar växa mossa på en innan man berättar sin historia
Heidi Andersson – för att hon är min idol – stark, grym, kool
Björn Lindeblad – för en spännande berättelse om att vara buddhistmunk i Thailand i 16 år
Lars Lerin – för finaste kärleksprogrammet, och för att hans värmländska gör mig alldeles varm i hjärtat
Shima Niavarani – för hennes mångsidighet och talang
Lotta Lundgren – för hennes kärlek till mat och för att hon pratar om att mat är kärlek.

När jag skriver den här listan får jag liksom lite dåligt samvete över alla som inte fick plats på listan – de var ju också så bra. Mitt bästa tips är därför: lyssna på dem allihop! Åtminstone den första kvarten eller så. Sedan får man sluta om man tröttnar ;-) Min erfarenhet är att det är de sommarpratare som man inte redan kände till innan som ger mest nya nya influenser och kunskaper.

Vilka sommarpratare gillade du bäst och varför?

Släppfest för Betvingade av Simona Ahrnstedt

Igår var det släppfest för Simona Ahrnstedts bok Betvingade. Damm förlag bjöd på en lyxig release i van der Nootska palatset, med fina snittar, rosa bubbel och dito bakelser – och en välfylld goodiebag inklusive själva boken. Vi fick höra ett intressant samtal mellan Simona och historikern Christopher O’Regan. Dessutom var alla där :-) Det var så mycket folk att jag fick köa för att komma in i lokalen. Hur kreddigt är det inte att ha kö in till sin releasefest? Simona, du är min idol!

Apropå kreddigt var en riktigt kul detalj att vi bjöds på choklad med bokomslaget som omslagspapper. Det förevigades av spökskrivaren och författarcoachen Johanna Wistrand, som är snäll och delar med sig av den här bilden:

Jag blev nästan lika imponerad som jag blir av att Simona och hennes bok pryder bussarna på stan. Men bara nästan. När jag blir stor ska jag också ha reklam för mina böcker på bussarna.

Vi var några stycken som gick ut och åt middag och fortsatte fira med Simona efteråt och det var en rolig kväll. Ni som brukar läsa bloggen vet att jag inte är någon vidare mingelbloggare, men det finns många andra som är bra på det. Du kan till exempel hitta mingelbilder hos Simona själv (länk borttagen pga trasig).

Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att jag blev totalt begeistrad i Simonas förra bok Överenskommelser. Så jag har höga förväntningar på Betvingade. Jag tror att jag ska ha den som tröstbok någon helg i höst när allting känns som så där väldigt mycket höst.

Babelbloggen: ”Daniel Sjölins Detektivbyrå AB får stororder från public servicejätte”

Ha ha, kolla in det här inlägget på Babelbloggen (länk borttagen pga trasig). Tydligen ska Daniel Sjölin vara med på ett hörn i höstens säsong av Babel. Inte som programledare men som reporter utan vara reporter om jag förstår det hela korrekt. Kul!

Nya säsongen av Babel börjar söndagen den 2 september kl 20.

Min hjärna saknar påminnelsefunktion

I dag lade jag ner böckerna i träningsväskan för att lämna tillbaka dem till biblioteket på väg till gymmet. När jag öppnade väskan i gymmets omklädningsrum låg böckerna kvar. Och när jag cyklade hem efter träningspasset hade biblioteket stängt, så nu ligger böckerna här i hallen och väntar på att jag ska komma ihåg att lämna tillbaka dem någon annan dag.

Så där gör jag alltid. Det verkar som om min hjärna saknar förmågan att komma ihåg den typen av vardagliga saker: göra ett extra ärende på väg till den egentliga destinationen, hänga upp tvätten när maskinen har slutat gå och så vidare. Om någon säger ”Kan du påminna mig om att jag ska köpa en tidning när vi kommer in till stan?” så måste jag säga att ”Nej, tyvärr, jag kan inte påminna dig; min hjärna saknar påminnelsefunktion.” Mitt liv är fullt av post it-lappar, larm i telefonen och saker som är klurigt framställda på ställen där jag snubblar över dem, så att jag ska komma ihåg det där som jag ska göra med dem.

Det är klart att jag skulle kunna träna upp den här funktionen. Lägga av med alla lappar, sluta sätta larm och lära hjärnan att komma ihåg saker alldeles av sig själv. Men ska jag verkligen det? Jag tänker att det går onödigt mycket energi åt att lära hjärnan vardagliga saker som den är dålig på. Mitt liv fungerar uppenbarligen med larm och lappar. I stället vill jag gärna använda huvudet till att bli ännu bättre på det jag är bra på och jobba mot mina mål. Skriva böcker, till exempel.

Hur gör du om du har ett vardagsproblem som det här? Ser du till att bli bättre på det, eller struntar du i det och fokuserar på annat?

Var mer ego!

I dag funderar jag på ordet ego. Ego används både som adjektiv: man kan vara mer eller mindre ego (en vardaglig förkortning av egoistisk), och som substantiv: man kan vara ett ego eller låta egot bestämma. För många är det ett negativt ord, men inte för mig. Tvärtom tycker jag att vi ska vara mer ego!

I Den snälla företagaren pratar jag om syrgasmaskerna på flygplanet. Du måste ta på dig din egen mask först; annars orkar du inte hjälpa någon annan. Så är det ofta i resten av livet också. För att orka ta hand om dina vänner, dina barn eller din familj så behöver du ta hand om dig själv först. För att orka ställa frågan ”Behöver du hjälp?” måste du vara i en sådan form att du orkar ge av dig själv. Du behöver helt enkelt vara lite ego för att bli en snäll och bra människa.

Däremot ska man förstås inte göra något på någon annans bekostnad. Om de egoistiska handlingar som vi behöver göra leder till att någon annan råkar illa ut, blir taskigt behandlad, känner sig kränkt eller förlorar något så är det fel. Då behöver vi tänka om. Målet är att vara snäll mot sig själv för att också kunna vara snäll mot andra.

Jag tycker alltså att ordet ego, precis som ordet snäll, har fått oförtjänt dåligt rykte. Det är dags att ta tillbaka ordet ego och visa att det är något bra! Vad ska du göra det närmaste dygnet som är ego på ett bra sätt?

Låt alla vara individer

Jag lyssnar på Soran Ismails Sommar i P1. Han pratar om sin och föräldrarnas flykt från Kurdistan, om sin uppväxt i Knivsta, om att vara svensk – och kurd. Berättelser som rör stora och viktiga frågor, och som berör.

Soran Ismail berättar hur han som tonåring alltid blev stämplad som invandrare eller blatte. Om att människor i hans omgivning tolkade saker i hans beteende som osvenskt:

”Jag var aldrig högljudd på tåg eller buss, trots att det nästan ligger i en tonårings natur. För jag visste att medan mina vänner fick Gud-vilka-jobbiga-tonåringar-blicken så fick jag Gud-vilken-jobbig-invandrare-blicken. För exakt samma beteende.”

Han menar att han betraktades som invandrare i första hand. Först i andra hand var han tonåring. Det här gör mig förbannad! Vad har vi för rätt att bunta ihop människor i grupper och döma dem kollektivt? Jag har skrivit om det här med etiketter förut; i just det inlägget handlade det om sexuell läggning, men det är samma sak, oavsett om vi buntar ihop folk på grund av etnicitet, ålder, kön eller något annat.

Kan vi inte bara bestämma en sak från och med nu: Kan vi inte låta var och en stå för sina egna handlingar? Om en person gör något som vi tycker är negativt, låt det handla om personen som individ. ”Vad den där personen är högljudd? Det stör mig.” Det är en stor skillnad mot ”Typiskt invandrare/tjejer/bögar/stockholmare/killar/italienare/54-åringar/whatever att vara så där högljudda.” Vi har alla fördomar. Det ger oss inte rätt att sprida dem till vår omgivning. Skippa etiketterna. Låt alla vara individer.

Läser du i regn eller sol?

”Jag hann läsa så många böcker på semestern eftersom det regnade hela tiden.” Det hör jag ofta folk säga. Själv funkar jag tvärtom, åtminstone om jag är hemma på semestern. Är det dåligt väder kommer jag på allt det där som jag behöver göra hemma. Rensa i röran, slänga gamla jobbpapper, klura på strategier och mål – eller kanske lata mig framför en film. Är det fint väder däremot så släpper jag allt det där. Då tar jag en bok och lägger mig på klippan vid vattnet hela dagen.

Det har jag gjort i dag. Jag läste Att springa av Maria Sveland. En gripande och viktig och ganska svart bok som jag verkligen kan rekommendera.

Nästa vecka blir det inte mycket läst men desto mer sjunget. Jag sjunger i sådana sammanhang där man sjunger bara för att det är skönt att sjunga. Hur det låter är oviktigt. Men det brukar låta bra. Eller ”onödigt vackert”, som Ange Turell säger. Det är han som leder sjungandet den här gången.

När läser du mest? Om det regnar eller om solen skiner?

Pin It on Pinterest