Blogg

Anitha Östlund: Pappersskärvor

Anitha Östlund har jag nämnt tidigare här på bloggen. Det är hon som skriver en novell om dagen. Ett gäng av novellerna har hon samlat i novellsamlingen Pappersskärvor och gett ut på eget förlag. Jag gillar baksidestexten:

Istället för att bli en av dem som stoiskt inväntar förlagens dom lägger jag ett antal slantar på bordet och trycker boken själv. I den här novellsamlingen hittar du kärlek, sorger, tankeväckande ord och några dikter. Bli berörd, betänksam eller bara njut.

Jag upplever ett bra driv i Pappersskärvor. När jag har läst en novell vill jag genast läsa nästa. Kanske ligger det i formatet; en novell går ju snabbt att läsa. De flesta av novellerna ryms inom teman som kärlek, familjeliv, barn och trasiga relationer. Många av novellerna är riktigt, riktigt bra. De är tänkvärda, känsloväckande eller spännande. Eller allt på en gång. De fångar vardagen på pricken och har i många fall hög igenkänningsfaktor.

Däremot tycker jag att novellsamlingen är för ojämn. Är man så produktiv så är det förstås naturligt att allt man skriver inte blir lika bra. Jag tycker att hon skulle ha sållat hårdare bland novellerna innan hon gav ut dem. Samlingen hade vunnit mycket på att ta hjälp av en redaktör eller kloka personer i omgivningen för att stryka kanske 30 eller 40 procent av novellerna och ha kvar de bästa.

Jag tycker ändå att du ska läsa Pappersskärvor. De noveller som är bra är verkligen bra. Och de är ganska många.

Tävla och vinn e-boken Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera i sociala medier

Nu är det bestämt dags för en tävling här på bloggen! Tävlingsuppgiften är att svara på den här frågan:

Vad skulle du vilja läsa om på den här bloggen? 

Tävlingsregler:

  • Den som kommer med det bästa förslaget vinner ett ex av e-boken Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier (värde ca 125 kronor).
  • Lämna ditt bidrag senast på fredag den 23 november klockan 12.00. Du kan delta i tävlingen genom att svara med en kommentar här på bloggen eller mejla mig på jenny snabel-a iklartext punkt se.
  • Det är bra om din idé handlar om skrivande, kreativitet eller böcker, eftersom det framför allt är den här bloggens fokus.
  • Jag är envåldsjury.
  • Vinner gör det bidrag som jag bedömer som mest intressant för bloggens läsare.
  • Jag kontaktar vinnaren privat (om jag har fått en mejladress) och presenterar dessutom vinnaren  här på bloggen senast på måndag den 26 november.
  • Tips: Jag gillar roliga, kreativa och  konkreta idéer framför allmängiltiga som jag har hört eller skrivit om förut.
  • Jag har rätt att använda tävlingsbidragen som inspiration för att skriva blogginlägg. Jag har också rätt att låta bli att använda tävlingsbidragen som inspiration för att skriva blogginlägg :-)
  • Om envåldsjuryn mot förmodan inte skulle hitta några intressanta förslag bland tävlingsbidragen så förbehåller jag mig rätten att inte dela ut någon vinst.

Är ni med? Nu kör vi! Och du, om du inte själv har några förslag kanske du vill sprida det här inlägget vidare så att andra kloka människor som du känner kan vara med och tävla?

Hur viktigt är det att hålla sig inom samma genre?

För mig är det viktigare att bygga författarskap på lång sikt än att sälja den bok som jag är aktuell med just nu. Jag vill att så många som möjligt ska läsa mina böcker. Inte i första hand för att jag ska få in några kronor på varje bok, utan för att de ska bli nyfikna på mitt skrivande och mina böcker och därmed läsa även min nästa bok. Och min nästa. Och min nästa. Och någonstans där i framtiden när jag har tillräckligt många böcker ute och tillräckligt många nyfikna läsare så kommer jag att få in så mycket pengar att det kan bli en betydande del av min inkomst. Det är min plan.

Om man tänker så ska man väl helst bara skriva böcker inom samma genre. Men det gör jag inte. Helt enkelt för att jag inte bara kan tänka affärsmässigt på författandet – det viktigaste är ju att det är roligt att skriva, att jag skriver det som jag bara inte kan låta bli att skriva. Hittills har jag skrivit

  • två språkböcker (Tydliga texter – snabba skrivtips och språkråd, Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier), och det kommer definitivt att bli fler av den varan
  • en företagarhandbok (Den snälla företagaren). Det har jag just nu inga planer på att skriva flera, men det var riktigt kul att skriva den och jag har fått mycket beröm för den. Dessutom vill jag gärna ha en anledning att samarbeta med TUK Förlag igen, så det är inte alls omöjligt att det blir fler böcker i den här genren längre fram.
  • en psykologisk thriller. Den är ju inte ute än. Men ut ska den! Vi får se om det blir fler efter det. Varför inte?
  • en katastrofroman. Den är bara på utkaststadiet och kräver mycket mer arbete innan den kan bli utgiven. Men jag har idéer till fler romaner i den här genren. Och jäklar vad sugen jag är på att skriva dem!

Vad tror du? Hur viktigt är det att hålla sig inom en och samma genre och man vill bygga ett långsiktigt författarskap? (Och ja, det är förstås en fråga som kan besvaras ur många olika vinklar: läsarnas, förlagens/marknadens, författarens etc.)

Christian Unge: Turkanarapporten

Jag fick ett meddelande på Twitter från Christian Unge, som undrade om jag hade lust att blogga om hans thriller Turkanarapporten. Min första tanke var att säga nej. Jag hinner ju inte ens läsa alla böcker som folk jag känner skriver. Men så tänkte jag ett varv till. Jag gillar ju verkligen den här typen av PR-arbete: att höra av sig till någon som bloggar och fråga om hen vill skriva om ens bok. Jag jobbar själv på det sättet med Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier. Så jag sa ja.

Huvudpersonen i Turkanarapporten är den svenske kirurgen Martin. Han tar jobb för Läkare utan gränser i Kenya som ett sätt att fly från vardagen i Sverige och sitt kraschade äktenskap. I Kenya träffar han forskaren Nadine. Hon berättar att hon har stött på ett antal fall av en okänd sjukdom hos befolkningen i Turkana, som också ligger i Kenya. Strax därpå försvinner Nadine. Martin kan naturligtvis inte släppa tankarna på henne. Han måste hitta henne. Och de måste lösa den medicinska gåtan tillsammans.

Det finns ett driv i Turkanarapporten som dels skapas av spänningen mellan Martin och Nadine – man vill veta hur det går för Nadine och man vill veta om de kommer att få varandra – dels av frågan med den mystiska sjukdomen, som visar sig ha samband med en massa andra saker.

Dessutom gillar jag miljöbeskrivningarna och verklighetsförankringen. Christian Unge har själv jobbat för Läkare utan gränser och det känns som om det är på riktigt när han beskriver miljöerna och arbetet i Kenya. Och så gillar jag alltid deckare som sticker ut lite från den klassiska deckarnormen, till exempel genom att inte innehålla några poliser.

Boken innehåller många spännande scener. Allt är inte lika spännande, men de långsammare partierna känns aldrig som trista transportsträckor. Och slutet är en riktig nagelbitare. Jag tycker absolut att du ska läsa Turkanarapporten. Du kan till exempel köpa den hos Adlibris. Dessutom gör du en god gärning, eftersom allt överskott går direkt till Läkare utan gränser.

Bed & breakfast för författare i Älvdalen

Johanna Wistrand är bland annat författarcoach och spökskrivare  och driver företaget Multimanus. Just nu är hon dessutom digital nomad, vilket innebär att hon inte har någon geografisk fast punkt i tillvaron, utan jobbar där hon och hennes dator för tillfället befinner sig. Precis som jag kommer att göra på La Gomera om någon månad alltså. Just nu befinner sig Johanna i Älvdalen, där hon brukar ordna skrivarretreat, och har fått erbjudande om att hyra en lägenhet där. Eftersom lägenheten är för stor för henne är planen att hyra ut ett rum som Bed & Breadfast till författare. Så här skriver Johanna själv på Facebook:

Har blivit erbjuden att hyra femma i Älvdalen – Är SÅ sugen! Men måste gardera mig. Tänker hyra ut ett av rummen, ett stort fint rum med två fönster och parkettgolv, som Bed & breakfast till författare. Jag kommer att vara billig till en början: 1000 kr/vecka inkl frukost. Nån som vill boka in sig redan nu fr o m januari? Så att jag ser om ev intresse finns? I Älvdalen har vi kört skrivretreat i flera år, och alla har trivts väldigt bra. Det är en öppen, trevlig, social och väldigt lugn by omgiven av underbar natur. Här finns simhall med 50-metersbassäng, fiskevatten, bibliotek, apotek, systembolag, flera lunchrestauranter, pub… Lägenheten ligger längs med bygatan så det är en del timmerlaster som svishar förbi.

Blir du sugen på att sitta och skriva i Älvdalen? Kontakta Johanna på info@multimanus.se.

Varför går det trögt med PR-arbetet?

Det går faktiskt rätt trögt med PR-arbetet för Blogga, tvittra och fejsbucka. Med trögt menar jag att jag inte får lika mycket respons som jag har fått för mina tidigare böcker. Tydliga texter blev rätt så omskriven när den släpptes 2008. Och Den snälla företagaren lyckades jag också få en del uppmärksamhet för i medierna.

Jag har jobbat ungefär som jag brukar med PR: mejlat journalister på tidningar som jag tror kan vara intresserade av att skriva om språket i sociala medier.  De som har hört av sig hittills är

Och that’s it.

För ögonblicket har jag inte koll på exakt hur många journalister som jag har kontaktat, men jag har i princip nått slutet av listan på journalister som jag hade tänkt kontakta. Och fler än tre borde väl tycka att det är intressant att skriva om hur man kommunicerar i sociala medier?

Vad kan det bero på att jag inte lyckas lika bra med PR-arbetet som med mina tidigare böcker? Är det redan uttjatat med sociala medier? Har jag helt enkelt haft tur som fått så pass bra respons från journalisterna för mina tidigare böcker? Eller är det något annat jag missar?

Anitha Östlund skriver om Tydliga texter

Författaren Anitha Östlund skriver om Tydliga texter i sin blogg:

Några av texterna får mig att småle, blanda annat en där hon snyggt tillrättavisar en text som nästan är oläslig för vanliga Svenssons, men via Jennys råd blir fullt läsbar, och framförallt förståelig.
Boken är liten och nätt, ryms lätt i en stor jackficka, och är späckad av goda råd.
Hon pratar även om vikten av att anlita en professionell översättare istället för att göra en halvtafflig översättning själv.
Följer du länken hittar du ett smakprov från boken.
I mitt tycke är det här en perfekt uppslagsbok att ha på skrivbordet.
Anitha är även nyfiken på Blogga, tvittra och fejsbucka och har lovat att skriva något om den när hon har läst den. Kul!
Anitha är för övrigt extremt produktiv. Hon skriver en novell varje dag. Varje dag! Jag är glad om jag lyckas skriva varje vecka. Kolla gärna in Novellbloggen Razaha om du vill läsa. Några av novellerna har hon samlat i novellsamlingen Pappersskärvor. Jag har inte läst den än men jag planerar att göra det och får säkert anledning att återkomma till den här på bloggen.

När får man egentligen kalla sig författare?

När min andra bok kom ut sa folk ”Grattis! Nu är du författare på riktigt. Man måste väl ha släppt två böcker för att få kalla sig författare.” . Nu när jag har släppt min tredje bok pratar jag med folk som säger: ”Grattis! Man måste ha släppt tre böcker för att få kalla sig författare har jag hört. Nu är du författare på riktigt.”

Bullshit! säger jag. Om du tycker att du är författare så är du det! Själv började jag kalla mig författare när jag startade den här bloggen. Det var faktiskt en stor anledning till att jag startade bloggen: jag ville börja ta mig själv på allvar som författare. Då hade jag en bok utgiven, Tydliga texter, och skrev på den andra, Den snälla företagaren. Dessutom letade jag förlag till romanen A och hade även skrivit ett första utkast till romanen B. (Status quo med romanerna sedan dess alltså, trots att det har gått två och ett halvt år – jag har haft fullt upp med fackböckerna de senaste åren.)

Men några kriterier måste väl vara uppfyllda för att man ska få kalla sig författare? Ja, okej då, så här tycker jag:

  1. Du skriver eller har skrivit ett bokmanus.
  2. Du har ambitionen att skriva fler böcker.

Kan det vara så enkelt? Eller missar jag något viktigt här? Vad tycker du?

Sofia Hallberg: Mina fräknar

Jag har äntligen läst Sofia Hallbergs debutroman Mina fräknar. Den handlar om Karin, som är i 40-årsåldern och lever ihop med Mats, som hon träffade  under studietiden i Uppsala. Ganska snart förstår man som läsare att Karin inte är så nöjd med varken sitt liv eller relationen hon lever i. Karin har inga barn men hade velat ha det. Hon jobbar på bemanningsföretag fast hon egentligen hade högre ambitioner än så. Karin har fräknar över hela kroppen och en dag upptäcker hon att fräknarna bildar bokstäver. Hon tolkar det som att det är ett budskap. Men vad vill fräknarna säga henne?

Som jag har nämnt tidigare har jag varit nyfiken på Sofia Hallbergs debutroman Mina fräknar ett tag. När jag var på bokbloggsträff hos Damm förlag tidigare under hösten fick jag med mig ett ex av boken därifrån. Jag har hört Sofia berätta om boken och var beredd på en ganska tung och vemodig berättelse. Omedvetet hade jag nog förväntat mig att även språket skulle vara tungt och kanske lite jobbigt att läsa. Men det var det verkligen inte! Tvärtom var boken en riktig bladvändare för mig. Och det är en blandning jag uppskattar: en vemodig ton och en historia som berör kombinerat med ett framåtdrivande språk. Mycket bra skrivet, Sofia!

Intervju med Pauline Eriksson som har skrivit Ta steget till eget

Eftersom jag har gett ut en företagarhandbok är jag nyfiken på andra böcker som kommer ut i den genren. Därför är det kul att TUK Förlag – som har gett ut min bok Den snälla företagaren – nyligen har släppt ytterligare en företagarhandbok. Den heter Ta steget till eget  – handbok för unga, modiga och drivna entreprenörer och är skriven av Pauline Eriksson.

Pauline Eriksson Ta steget till eget

Jag har inte läst  Paulines bok än, men den står den står på måste-läsa-listan. Däremot har jag hunnit med att intervjua Pauline om boken:

Jenny: Jag är väldigt nyfiken på det här med målgruppen unga företagare.  Vad ska man tänka på specifikt om man är en ung företagare jämfört med om man är äldre?

Pauline: Att allt inte behöver vara svart eller vitt och att du inte behöver vänta med att starta företag tills du är äldre! Med det menar jag att du inte behöver vänta tills du t.ex. har studerat klart innan du startar, utan att du kan driva igång företaget vid sidan av dina studier istället för att ha ett traditionellt extrajobb. Då har du möjlighet att få snurr på din verksamhet under tider som du studerar eller fasar ut en deltidsanställning eller ett extrajobb.

Jenny: Hur tycker du att man ska dra nytta av det faktum att man är ung som företagare?
Pauline: När man är ung har man oftast en annan flexibilitet än när man är äldre. Man har heller oftast inte vant sig vid dyra omkostnader, utan är kanske van att leva på en studentbudget, vilket definitivt är en fördel i uppstarten. Som ung har du också oftast en helt annan kunskap om sociala medier och Internet än den äldre generationen. En stor fördel när det kommer till att marknadsföra sig och nå ut med sitt budskap till en låg kostnad!

Jenny: Om man är en inte fullt så ung företagare längre, kan man ändå ha nytta av att läsa din bok?
Pauline: Definitivt! Mycket att bokens innehåll går att applicera på dig och din verksamhet oavsett om du är 18 år eller 58 år. Det kan handla om allt från hur du ska tänka kring marknadsföring och PR till hur du kan vässa din effektivitet och snabbt ta dig ur svackor i företagandet. Det vill säga tips som inte är åldersbundna! Jag rekommenderar boken till alla som behöver en inspirationsboost och tips och trix kring sitt företagande!

Jenny: Jag är intresserad av marknadsföring i allmänhet och bokmarknadsföring i synnerhet. Dessutom har jag ju själv skrivit en bok i samma genre. Därför undrar jag: hur jobbar du med marknadsföring och PR för boken?
Pauline: Jag har jobbat mycket med att marknadsföra boken sociala medier ända sedan jag fick bokkontraktet i januari i år. Allt handlar om igenkänning, så jag har nött in titeln och innehållet hos folk redan på ett tidigt stadie! I våras satte jag också upp en förhandsbokningssajt där man kunde boka boken till ett specialpris innan sommaren slut. Det gav otroligt bra respons! Nu efter släppet har jag jobbat mycket med PR. Jag har medverkat i både tv, tidningar, radio, bloggar och andra forum. Rekommendationer är också den bästa marknadsföringen, hitta ambassadörer som kan prata för din sak!

Jenny: Vad var roligast med att skriva boken?
Pauline: Att få sätta alla tankar och idéer på pränt, samt alla nya kontakter jag knutit under tiden! Jag uppskattar att jag samlat på mig ett hundratal nya visitkort sedan jag började skriva boken. Jag har fått affärskontakter, kunder och vänner för livet under processens gång. Fantastiskt kul!

Jenny: Vilken var den mest oväntade svårigheten du stötte på när du skrev boken – eller nu när du jobbar med marknadsföring av den?
Pauline: Jag kan faktiskt säga att jag inte har stött på några svårigheter alls! Funderade länge på denna fråga, men sanningen är den att jag egentligen bara stött på möjligheter! Jag har fått massor av jobbförfrågningar och press och media har varit otroligt vänligt inställda och intresserade!

Jenny: Använder du boken för att marknadsföra dig själv och ditt företag? Hur?
Pauline: Boken har verkligen bidragit till att hjälpa mig att bygga mitt varumärke och marknadsföra mig själv. Jag använder den som ett redskap att marknadsföra mig själv i min blogg, för föreläsningar och artiklar jag skriver åt olika uppdragsgivare. Att ha en utgiven bok i ryggen har jag upplevt vara en väldigt bra referens!

Jenny: Kommer du att skriva fler böcker? I så fall, vad kommer din nästa bok att handla om?
Pauline: Jag hoppas och drömmer om det! Jag har lite idéer i huvudet som jag inte fått på pränt än, men det hoppas jag snart att jag ska få! Först ska jag landa lite i processen som varit nu. Att skriva en bok är bland det roligaste jag gjort!

Jenny: Jag känner igen det där med att det ger mersmak att skriva böcker! :-) Tack för intervjun! Jag hoppas att din bok blir en riktig kioskvältare!

Pin It on Pinterest

Share This