Blogg

Så många blogginlägg, så lite tid

Jag har inga som helst problem att komma på saker att blogga om, tvärtom. Däremot får jag erkänna att jag har lite svårt att hitta tiden för att skriva blogginlägg om alla de där idéerna som poppar upp hela tiden. Ibland har jag någon mer utvecklad idé på gång. Då antecknar jag den på ett A4-ark, som sedan blir liggande på soffbordet, pianot eller i inkorgen på skrivbordet. När jag sedan kommer på en mindre idé så antecknar jag den på en post it-lapp som jag sätter fast på A4-arket. Nästa idé hamnar på en ny post it. Ibland tar jag en lapp därifrån och skriver ett blogginlägg, men det sker inte alls i samma takt som jag skriver nya lappar. Så till slut är det där arket helt fullklistrat med rosa och gröna lappar, och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad över alla de där oskrivna blogginläggen. Och det är ju inte meningen. Så då städar jag undan A4-arket – den hamnar i en hängmapp som jag nästan aldrig tittar i. Där blir den bortglömd och när jag hittar den nästa gång så är alla de där eminenta bloggidéerna redan överspelade, och jag har förmodligen ett nytt fullklistrat ark liggande på soffbordet. Det tycks alltid finnas fler idéer än det finns tid att skriva blogginlägg.

Och samma sak gäller ju för mina böcker: Jag har hela huvudet fullt av dem och hinner aldrig skriva så mycket som jag skulle vilja. Känner du igen dig?

Tro på det du gör!

Jag har liksom bara två lägen – jag är antingen av eller på. Att göra saker halvdant är inte min grej. I den här digitala inställningen ingår att jag alltid tror benhårt på det jag för närvarande håller på med. Om jag startar eget så tror jag på att jag kommer att kunna försörja mig på det. Och skulle jag ha ett dåligt år i firman så är jag säker på att nästa år kommer att bli bra. När jag börjar skriva en bok är jag säker på att jag kommer att slutföra den. När jag skickar ett manus till ett förlag så är jag säker på att de kommer att vilja ge ut boken.

Självklart blir det inte alltid som jag har tänkt mig. Som ni vet har mina romanmanus blivit refuserade ungefär en kvadriljon gånger. Det hindrar mig inte från att den kvadriljontiförsta gången vara helt säker på att just det här förlaget kommer att vilja ge ut det :-)  Jag menar, det finns väl ingen poäng med att göra något som man inte tror på? Tänk om jag skulle tänka ”jag kommer aldrig att kunna leva på min firma, jag får nog ge upp den snart” eller ”jag börjar väl skriva lite här, men inte kan väl lilla jag skriva en hel bok” eller ”det är ingen idé att jag skickar det här manuset till ett förlag, för det är ändå ingen som kommer att vilja ge ut det”.

Ibland blir jag besviken, men jag ser ändå ingen anledning att ändra på min inställning. På det stora hela lyckas jag med mycket av det som jag bestämmer mig för. Jag har gett ut två böcker hittills. Jag har skrivit flera som inte har kommit ut än. Jag har försörjt mig som egenföretagare i nio år. Och så vidare. Min poäng här är: tro på det du gör! Du kommer att bli besviken ibland, men du kommer att nå många av dina mål och tillvaron kommer att kännas meningsfull eftersom du ägnar dig åt sådant som du tror på. Håller du med?

Försvinner det vi skriver?

Senaste Babel innehöll ett inslag om att man har hittat noteringar som Marilyn Monroe gjorde. Det handlar om brev, recept och diverse lösa anteckningar. De har nu blivit en bok, som heter Fragment när den i höst kommer på svenska.

Herman Lindqvist, som satt i Babelstudion, kommenterade – inte så lite nedvärderande – att ”I vår tid är det Twitter och kvitter och det är elektroniskt flams som bara försvinner i rymden. Hon är säkert den sista generationen som efterlämnar handskrivna papper. Vi utplånas.”

Har han rätt? De flesta av oss skriver förstås betydligt mer på datorn än på papper numera. Men själv har jag en alldeles vanlig gammaldax pappersdagbok, som jag åtminstone någon gång ibland kommer mig för att skriva i. Och att vi kommunicerar mer elektroniskt betyder väl inte nödvändigtvis att texten försvinner. Allt i den här bloggen finns kvar, och om jag vill läsa det som jag har skrivit om ett visst ämne så är det enkelt att hitta. Hur gör du? Skriver du fortfarande på papper? Försvinner det du skriver eller kan du läsa det igen?

Tydliga texter – ny upplaga ute nu

Nu finns andra upplagan av min bok Tydliga texter. Snabba skrivtips och språkråd att köpa. Den nya upplagan innehåller några nyskrivna artiklar – om talspråk och skriftspråk, språklagen och hur man kan använda internet som hjälpmedel när man skriver. Och så är information om ordböcker och andra hjälpmedel uppdaterad.

Dessutom är korrekturfelen rättade. Om ni visste vilken hjälp man får av sina läsare med att hitta korrekturfel om man har gett ut en språkbok :-) För alla böcker, det vågar jag nog påstå, innehåller korrekturfel. Så även Tydliga texter, trots att boken hade en förläggare som är språkvetare, en redaktör som är språkkonsult och en professionell korrekturläsare. Dessutom läste jag själv, som är språkkonsult, igenom manuset ungefär sjutusen gånger. Men jag är förstås tacksam över den hjälp jag fick från läsarna, och de upptäckta felen är åtgärdade nu. Men jag kan slå vad om att det finns nya i den nya upplagan. Kanske blir det du som hittar dem? Hör gärna av dig till mig i så fall!

Otrohet som tema i litteraturen

Otrohet har jag nämnt tidigare på bloggen. Då i samband med en otrohetsdejtingsajt. Men faktum är att otrohet är ett återkommande tema i mitt skrivande. En av huvudpersonerna i Romanen A är otrogen så att det sjunger om det. Även ett par av karaktärerna i Romanen B inleder en relation med varandra trots att en av dem är gift. Dessutom har jag ibland lekt med tanken på att skriva en novellsamling på temat, och jag har skrivit några småtexter om ämnet.

Å ena sidan fördömer jag alltså gärna företeelsen, å andra sidan är den ett återkommande tema i mitt skönlitterära skrivande. Och det tänker jag inte ha dåligt samvete för :-) Medan otrohetssajten uppmanar folk att vara otrogna så uppmanar jag i stället folk att uppleva en (någon annans påhittade) otrohetsaffär via litteraturen. Och det har ju gjorts många gånger förr. Har du kanske till och med några tips till mig på bra böcker som på ett eller annat sätt berör temat otrohet?

Den snälla företagaren hos Christian Johansson

Christian Johansson har en bokblogg (länk borttagen pga trasig) som är väl värd att följa. Förutom att han skriver om böcker dyker det upp spännande gästbloggare titt som tätt, och dessutom har han precis börjat med boksläppsbloggen. Och det är där jag kommer in i bilden. I lördags besökte jag boksläppsbloggen och berättade om Den snälla företagaren.

Hur kommer det sig förresten att det är så få män som driver bokbloggar – det är väl ändå inte bara kvinnor som läser böcker?

Pseudonym som marknadsföringsknep

Jag har äntligen läst Lars Keplers Hypnotisören – en riktig bladvändare som jag kan rekommendera om du inte redan har läst den. Läsningen fick mig att reflektera kring pseudonymer. Jag minns vilket ståhej det var kring boken när den släpptes: Vem var det egentligen som stod bakom boken? Den recenserades i de stora svenska dagstidningarna. Och det var inte bara i Sverige intresset var stort. Danska Berlingske tidende hade en teori om att det var John Ajvide Lindqvist som stod bakom boken. Boken sålde stort och gjorde skäl för det feta förskottet som författarna fick (nio miljoner enligt Aftonbladet). Och till slut kom avslöjandet: det var paret Alexander och Alexandra Ahndoril som stod bakom pseudonymen.

Jaha? Vilket antiklimax! Kanske är det bara jag som är litterärt obildad, men jag hade aldrig hört talas om dem tidigare. Och om jag är obildad så är vi säkert fler som är det.

Så kanske är det så här man ska göra? Ge ut en spänningsroman under pseudonym och se till att skapa en rejäl hajp kring det. Frågan är om man måste ha ett stort förlag i ryggen för att genomföra en sådan här grej (Hypnotisören är utgiven av Bonniers) eller om man skulle kunna komma en bit på väg på egen hand, eller kanske med hjälp av en PR-konsult? För även om det är en spännande bok så menar jag att det var pseudonym-hajpen, och inte själva boken, som gjorde att den sålde så mycket. Vad tror du? Har du fler exempel – gärna från de senaste åren – på en bok som har sålt mer på grund av en pseudonym-hajp?

Öppet brev till Babel: låt oss göra världen snällare!

Ni som följer bloggen vet att litteraturprogrammet Babel är mitt favoritteveprogram och en ständig källa till blogginspiration. Drömmen vore förstås att få sitta i Babelstudion och bli intervjuad. Så hur lyckas man med det? Genom att skriva ett brev till Babelredaktionen kanske?

Hej Babelredaktionen!

Det ligger i tiden att vara snäll. SVT har tidigare varit inne på det i serien Jakten på lycka, och på flera håll i världen pågår forskning om snällhet. Och eftersom litteraturen speglar samhället så skrivs det förstås böcker om ämnet. Så vad tror ni på Babelredaktionen om att göra ett program om snällhet?

Jag har nyligen släppt boken Den snälla företagaren, en företagarhandbok som handlar om hur man kan göra affärer genom att vara snäll. Ett av bokens viktigaste budskap är att man tjänar på att vara snäll – inte bara mot sina kunder utan även mot medarbetare, samarbetspartners och faktiskt också sina konkurrenter.

I dag rör sig informationen snabbt i samhället. Rykten sprids i och med bloggar, twitter och andra sociala medier. Det innebär att det inte går att dölja vad man verkligen står för – och då är det livsviktigt att vara snäll.

Jag kommer gärna till Babelstudion och pratar om min bok och om snällhetens plats i samhället i dag. Dessutom föreslår jag att ni även bjuder in Stefan Einhorn, som ju har skrivit Konsten att vara snäll, till programmet. Och varför inte göra ett inslag om den amerikanska forskaren Stephen G Post? Han har skrivit flera böcker i ämnet. På svenska finns Generös mot andra – för din egen skull.  Enligt både Einhorn och Post finns det tydliga samband mellan goda gärningar och god hälsa. Vi mår bra av att vara snälla. Och om vi är snälla mot andra så kan vi inte undvika att samtidigt vara snälla mot oss själva.

Det absolut bästa med snällhet är dessutom att det smittar.  Om du är snäll mot någon så är chansen stor att den personen dels är snäll tillbaka, dels är snäll mot andra personer. Det finns även forskning som visar att det räcker att höra talas om snälla gärningar – varför inte se ett teveprogram som handlar om det? – för att själv få lust att göra goda handlingar. Genom att göra ett Babelprogram om snällhet kan vi alltså göra världen snällare! Hör gärna av er till mig på jenny snabel-a iklartext punkt se så diskuterar vi vidare hur vi kan göra det!

Glada hälsningar

Jenny Forsberg, författare och språkkonsult i svenska
http://www.facebook.com/densnallaforetagaren

Jag hittar ingen mejladress till Babelredaktionen, så jag försöker fånga deras uppmärksamhet på Twitter och genom att lägga upp ett länk till det här inlägget på Babels Facebooksida. Känner du någon i Babelredaktionen så hör gärna av dig med kontaktuppgifter!

Uppdatering: en Facebookvän gav mig adressen till Babelredaktionen, så nu kan jag mejla dem. Hurra! :-)

Uppdatering 2: Jamen, Babels mejladress står på Babelsidan, som en bloggläsare så snällt kommenterar till det här inlägget :-o Jag förväntade mig att hitta kontaktuppgifterna till de olika redaktionsmedlemmarna när jag hade klickat på Babelredaktionen, men så var icke fallet.

Den snälla releasefesten

Jag har ju glömt att berätta här att det är releasefest för Den snälla företagaren om en vecka! Torsdagen den 28 april i Stockholm. Vi bjuder på framträdanden på temat snällt företagande, förutom allmänt mingel förstås – med lite vin och tilltugg. Vill du vara med? Anmäl dig via evenemanget på Facebook (länk borttagen pga gammal) eller skicka ett mejl till tomas snabel-a tuk punkt se senast i morgon den 21 april.

Som ett led i den snälla marknadsföringen för boken vill vi gärna att du som kommer på festen i stället för att ta med dig en blomma berättar för din omgivning om boken eller festen. Blogga, twittra, fejsbucka, skriv ett reportage, spela in kvällen på film och lägg ut på Youtube – eller berätta helt enkelt om den för dina vänner. Även du som inte kan eller vill komma på festen får förstås gärna vara snäll och sprida informationen om boken till din omvärld. Massor av snällhet, påskpussar och god karma till dig som gör det :-)

Ska det vara med eller utan ramar?

”Jag skriver inte så som jag har tänkt att skriva, jag skriver så som jag tänker när jag skriver.” Orden är ett citat från Beate Grimsrud  i senaste Babel, men det skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av mitt bloggande. När jag skriver ett blogginlägg har jag oftast ingen direkt plan för hur det ska bli. Jag har en ungefärlig uppfattning om vad jag tror att det kommer att bli, men det blir för det mesta något helt annat. Och det gör inget. Kanske är det till och med en viktig anledning till att jag bloggar; jag vill känna mig fri att skriva det som faller mig in, utan några särskilda ramar.

Därmed inte sagt att ramar är dåliga. Tvärtom vill jag å det bestämdaste hävda motsatsen; jag som är strukturfascist skriver gärna utifrån en given synopsis eller en fast ram. Oavsett om jag skriver skönlitteratur eller facklitteratur så lägger jag mycket krut på att skriva synopsis. För en roman kan jag till och med lägga mer tid på att skriva synopsis än på att skriva själva boken.

Då blir bloggen lite av ett andningshål, en skrivandets sommaräng där jag kan springa barfota en stund innan det är dags att sätta sig vid skrivbordet igen och jobba vidare på boken som jag för närvarande håller på med. För mig finns det alltså utrymme för – och behov av – att skriva både med och utan ramar, men det är med hjälp av ramarna som mina böcker kommer till.  Hur skriver eller jobbar du – med eller utan ramar?

Pin It on Pinterest

Share This