Kategori: balans

Gör allt som om det vore det mest intressanta

Ett klokt råd från mindfulness-traditionen är att göra allting som om just det är det mest intressanta just nu. På det sättet kan du ge det du gör den uppmärksamhet som det förtjänar. Och jag lovar: när du lyckas med det här blir livet alldeles fantastiskt.

Ett annat närbesläktat sätt att tänka är att göra allt som om det vore första gången du gör det. Det ger tillfälle att göra eller betrakta något med den nyfikenhet som det förtjänar.

Nu när jag har varit i mitt paradis i några veckor har jag börjat vänja mig. Jag tappar inte längre andan varje gång jag kliver ut på balkongen bara för att det är så vackert. Det vackra har blivit vardag. Då är det dags att påminna sig om det här. Så i morse klev jag ut på balkongen med intentionen att se bergen, havet och palmerna som om det var första gången jag såg dem. Och oj, vad vackert det var!

Har du några knep för att vara med medvetet närvarande i vardagen?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Dålig arbetsdisciplin

När jag berättade i min statusrad på Facebook att jag skulle ta en veckas semester fick jag frågan ”Om man jobbar på Kanarieöarna, åker man till Sverige på semester då?” Men det gjorde jag inte; jag stannade här på La Gomera. För jag trivs ju så bra här. Bland annat har jag ägnat ett par dagar åt att se även andra delar av ön. Ska försöka hinna med att berätta om det  vid tillfälle.

Nu jobbar jag igen. I tre dagar. Sedan blir det mer semester. Sångsemester den här gången. Å, vad bra jag har det!

Men de dagar jag jobbar har jag svårt att få något gjort. Det är så mycket annat jag vill göra här, sådant jag inte kan göra hemma, som att promenera i bergen. Samtidigt vill jag inte släppa det där som jag gör till vardags hemma, gå till gymmet till exempel. Och så vill jag helst inte jobba för sent på kvällarna – jag jobbar bäst fram till kanske 19 eller 20, sedan är min hjärna trött och vill vara ledig. Som ni hör så går det här inte ihop.

Idag ville jag gymma. På söndagar har gymmet bara öppet till 14, så jag behövde börja dagen med gymbesöket. (Och även om jag gymmar på en vardag när gymmet har öppet längre vill jag helst gymma på dagtid för att slippa gå den långa promenaden hem i mörkret.)

Det där med att komma igång med saker tidigt på morgnarna är inte riktigt min grej. Och med promenaden till och från gymmet (40 minuter enkel väg), dusch, matlagning och lunchätning så hann klockan bli 16 innan jag satte mig framför datorn för att jobba. Eftersom jag minimerade datortiden under min semestervecka så fanns det lite att läsa ikapp i sociala medier. Trots att jag gallrade hårt vad jag skulle uppdatera mig om så tog det 1,5 timme. Vid 17.30 var jag alltså färdig att börja arbetsdagen. Några mejl att svara på hade förstås samlats under semestern, och ja, ni förstår, jag hann inte alls klart dagens jobb, trots att jag satt framför datorn till 22.30. Och så här blir det ofta. Ett riktigt i-landsproblem, som förstås har sin grund i att jag, när jag befinner mig här på La Gomera, inte prioriterar jobbet tillräckligt högt. Jobba kan jag väl göra hemma liksom. Undrar om det betyder att jag ska planera in mindre jobb under min nästa vistelse här. Eller om jag bara ska skärpa till mig :-)

Jag känner igen det här beteendet hemifrån också – på sommaren. Då vill jag hellre vara ute och njuta än sitta och jobba. Känner du igen dig? Har du perioder när du prioriterar jobbet lägre? Hur löser du det?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Det är i Valle Gran Rey jag ska vara om vintrarna

Jag känner mig mer och mer övertygad om att det är här i Valle Gran Rey jag ska tillbringa mina vintrar framöver. Kanske inte hela vintern. Tanken lockar men det funkar nog inte riktigt; jag behöver ha möjlighet att träffa kunder och så emellanåt. Men så fort jag börjar försörja mig som författare är det förstås inga problem ;-) Men en period som nu borde funka. Kanske lite kortare eller längre beroende på ekonomin och andra omständigheter. Någonstans mellan en och tre månader borde fungera.

För några år sedan gjorde jag också ett försök att jobba i värmen. Då var jag i Kap verde. Det fungerade inget vidare, för jag hade för dåligt med internettillgång. Sedan var min plan att fortsätta leta tills jag hittade något ställe där det fungerade bättre. Men så fick jag lite sämre ekonomi och la de där planerna på is i några år. Samtidigt som jag flera av de vintrarna ändå gjorde en resa till solen över jul och nyår som nästan kostade lika mycket som den här resan. Det där med att låta ekonomin hindra mig är alltså bara larv!

En av de här vintrarna var jag på sångresa i  hit till Valle Gran Rey utan att fatta att det ju var här jag skulle vara. Jag hade inte ögonen öppna för den möjligheten just då. Jag förstod inte. Men nu förstår jag: det är ju här jag ska vara? Varför det då?

  • Här är alldeles fantastiskt vackert – jag tror att det är omöjligt att vara olycklig här.
  • Klimatet är skönt – visst gillar jag ordentlig värme, men jag är fortfarande inte så övertygad om att jag skulle orka jobba i tropisk värme. Här sitter jag i solen och jobbar på balkongen om dagarna. Att jag behöver ha dubbla fleecetröjor på mig för att kunna äta frukost på sagda balkong på förmiddagarna innan solen hittat ner i dalen känns som ett mindre problem.
  • Människorna är snälla, öppna och trevliga. Går jag och släpar tunga matkassar nerifrån byn stannar någon sin bil och frågar om jag vill ha skjuts. Undrar om man automatiskt blir snäll av att bo på en så vacker plats?
  • Det är ett tillhåll för new age:iga människor. Det är bra av två anledningar. För det första trivs jag bland den typen av människor – de brukar vara öppna och snälla. För det andra bildar de underlag för sådant som är en viktig del av min livsstil, till exempel butiker som säljer ekologisk mat.
  •  Här finns faktiskt allt jag behöver. Igår hittade jag äntligen gymmet. Det finns en järnaffär där man kan köpa precis allt, ungefär som på Clas Ohlson hemma. Jag köpte en skärbräda – och en kökssax som är tillräckligt stor för att klippa elefanter med. Och new age-grejen gör att man kan hitta roliga fritidsaktiviteter. Jag har spanat in en dansstudio som har ”Trance Dance Meditation” ikväll. Här ska dansas!

Varken mina ord eller mina mobilbilder räcker till för att beskriva Valle Gran Rey. Du får helt enkelt komma hit och uppleva själv. Kanske nästa vinter? Förmodligen sitter jag här på min balkong då också – kom förbi så bjuder jag på lunch!

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Dags att stämma av?

Vid den här tiden på året verkar alla göra årsavstämningar. Utvärdera det som varit. Planera framtiden och sätta upp mål. Att göra det en gång om året tycker jag fungerar utmärkt, och det pratar jag också om i Den snälla företagaren.

För mig är det sommaren som är den stora avstämningspunkten. Då har jag en lång och skön semester med tid för reflektion. Sedan blir hösten en nystart med ny energi, nya mål och projekt och ofta lite nya arbetssätt.

Så här års gör jag inget särskilt för att stämma av. Men det brukar automatiskt bli en paus i och med jul och nyår – även om jag i år lägger semestern i januari i stället för precis över helgerna. En paus betyder att jag kommer ur hjulspåren en stund, vilket förstås är bra. Den här gången betyder pausen att jag går ut ur en höst där jag medvetet planerade på ett sätt som jag vet fungerar dåligt för mig. Efter en period med dåligt med jobb behövde jag nämligen klämma in alla jobb som fanns när de väl fanns. Men nu efter årsskiftet återgår jag till min vanliga struktur – den som fungerar. Det ser jag fram emot!

Hur gör du med utvärdering, planering och mål? Hur ofta gör du avstämningar? Och när på året?

Kärlek vid första ögonkastet

När jag äntligen hade irrat mig fram till min lägenhet här i Valle Gran Rey och klev in så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag kom från ett litet fult och smaklöst inrett hotellrum på Teneriffa, och det var förstås inte så svårslaget. Men det här var något helt annat. Och uthyrarna hade gjort några sådana där saker som är så enkla att fixa men som gör så mycket för det första intrycket. Det fanns två stora fruktskålar fulla med frukt, och på köksbordet stod både en vinflaska, en spritflaska och levande blommor.

Jag tyckte direkt att lägenheten kändes betydligt mer som ett riktigt hem än som ett hotellrum. Och det känns bra, eftersom jag ju ska bo här i en dryg månad. Färgerna är hemtrevligt varma. Tavlor på väggarna. Här är min arbetsplats – om jag inte sitter och jobbar på balkongen förstås :-)

Och så här ser arbetsbänken i köket ut. Jag är inte helt vän med gasspisen – har aldrig använt en sådan tidigare. Men vi ska nog bli vänner under den närmaste månaden.

Den som har inrett lägenheten är dock längre än mina 162 centimeter över havet – jag når ungefär bara till den nedersta hyllan i skåpen. Och i badrummet får jag stå på tå om jag vill se mina ögon i badrumsskåpets spegeldörr.

Men bäst är nog ändå balkongen:

Så här ser den kanske inte så spännande ut, särskilt inte som ena kanten av den även fungerar som tvättstuga. Men det ser jag som en klar bonus. En tvättmaskin var inget jag hade räknat med, och det förenklar ju onekligen tillvaron. Men balkongen är rymlig och fungerar som ett extra vardagsrum. Sedan bilden togs har jag dessutom plussat (som Ernst skulle ha sagt ;-) med stearinljus och därmed ökat mysfaktorn ytterligare.

Och, det bästa av allt, den har en utsikt som är så vacker att den tar andan ur mig. Det var fyra år sedan jag var på La Gomera förra gången, och jag hade faktiskt lyckats glömma hur vackert det är. Jag bor mellan två mäktiga berg och det här är synen som möter mig när jag kliver ut på balkongen.

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Ont om medveten närvaro

Jag är extremt dålig på mindfulness för närvarande. Det där flödet av medveten närvaro som jag var i på min sommarsemester i år känns avlägset. Jag har så mycket lättare att hitta ett sådant flöde när man inte har några jobb att tänka på.

Man skulle kunna tänka sig att nu när jag har bytt miljö och dessutom för närvarande bor nästan i havet, så skulle jag bara vara här och nu. Hela tiden. Men icke. Jag sitter visserligen och mediterar med blicken ut mot havet på mornarna (ljuvligt!), men sedan går det utför. Mina tankar går till vad jag ska göra sedan. Ska jag sitta på rummet och jobba lite nu och sedan gå till loungen och kolla mejlen och Facebook? Eller tvärtom? Och kommer jag att hinna ligga i solstolen en stund i eftermiddag eller får jag hoppa över det idag? Och hur ska jag bära mig åt för att åka till La Gomera i morgon? Vilken buss ska jag ta? Vilken båt?

Till råga på allt inbillar jag mig att det kommer att bli bättre när jag väl kommer till Gomera. Då minsann, då kommer jag inte att vara på väg någonstans, då kommer jag att vara här och nu. Men hallå! Hur dålig mindfulness är det inte att planera att man ska vara medvetet närvarande sedan?

Jobbrutiner

Har jobbat ett par dagar nu och kommit in i något slags rutin som ser ut ungefär så här:

  • Förmiddag: meditera, jogga, laga äggröra med kanarisk ost och persilja plus en fruktsallad med nötter, ingefära och kanel. Äta frukost på balkongen samtidigt som jag beundrar havet.
  • Mitt på dagen: jobba ett par timmar i hotellets lounge så att jag kan vara uppkopplad. Fixa en lunchssallad. Äta den på balkongen eller ännu hellre vid poolen så att jag får vara ute i solen.
  • Eftermiddag: Softa i en solstol någon timme med en god bok. Kanske handla mat.
  • Kväll: Jobba några timmar på rummet plus en ny runda till loungen för att kolla mejlen och hänga lite i sociala medier. Fixa någon enkel mat.
  • Sen kväll: göra lite lugn yoga. Sova.

Känns som en rutin som funkar. Det enda jag verkligen saknar är att hinna strosa runt på stan. Jag hann med en liten tur idag på väg till mataffären men det känns som om jag knappt har hunnit se mig omkring. Men i helgen är jag ledig. Då ska här strosas så det står härliga till!

Jag hade förträngt hur ont jag får i kroppen när jag inte har tillgång till en ordentlig arbetsplats :( Ont i axlarna, ryggen, nacken och huvudet. Allra sämst sitter jag i loungen där jag behöver vara för att ha internetuppkoppling. Så jag försöker undvika att sitta där för mycket, till exempel genom att skriva det här blogginlägget i ett Worddokument och sedan bara klistra in det i WordPress när jag är uppkopplad. Yogan i går kväll mjukade upp kroppen lite igen. Men hu! Hur ska jag klara av det här i sju veckor? Eller fem är det väl bara; jag har planerat ett par veckors semester i januari. Men ändå.

Kan du avvara en liten del av julklappskassan?

Det finns faktiskt, hör och häpna, en sak som jag gillar med julen. Det är att givmildheten verkar öka i juletid. Många skänker pengar till hjälporganisationer och liknande så här års, vilket så klart är behjärtansvärt. Vad sägs till exempel om Pernilla Alms insamling för att hjälpa en kompis kompis? Kanske kan du också avvara en liten del av julklappskassan till någon som behöver hjälp?

När jag säger att jag inte gillar vinter, snö, kyla och mörker så brukar jag ibland få ”uppmuntrande” tillrop av typen ”Men snart får man plocka fram adventsljusstaken, då blir allt så mysigt” eller ”Ja, det är verkligen tur att julen finns så att man har något att se fram emot.” Men se, det funkar inte på mig. Jag tycker om möjligt ännu mer illa om julen än vad jag tycker om vintern.

Jag tror på att var och en skapar den tillvaro som hon vill ha. Därför har jag de senaste kanske tretton åren eller så skapat mig en tillvaro utan jul. Oftast genom att åka utomlands. Och så blir det ju även i år. Så när ni som bäst griljerar granen eller vad ni nu gör så kommer jag bara att ignorera julen och ta mig en joggingtur på stranden eller varför inte ett glas vin på balkongen.

Det jag ogillar mest med julen är framför allt två saker. För det första för den med sig en konsumtionshets utan like; vuxna människor hetsar runt i butiker för att köpa saker till varandra som de inte behöver. För det andra är det många som stressar upp sig över allt som de ”måste” göra inför julen. Och då har vi kommit så långt ifrån den där fridfulla julstämningen som många drömmer om.

PS: Jo, det är klart att julen är mysig för barnen, men den mysigheten borde man kunna  skapa genom att tillbringa tid tillsammans med barnen i stället för att jaga runt stan efter julklappar åt dem? Men jag har inga barn själv, så vad vet jag ;-)

PS igen: Jo, åkej, det finns några (god)saker till som jag gillar med julen: knäck, lussekatter, glögg och mammas hembakade pepparkakor.

Dagdrömmeri gör dig kreativ

Intressant artikel i DN om kreativitet i dag. Bland annat står det om att dagdrömmeri är viktigt för kreativiteten. Och visst är det så. Jag behöver verkligen dagdrömma. ”Att ständigt arbeta mot deadline kan däremot hämma kreativiteten. ” står det också. Och jag känner igen mig igen. Oj, vad svårt jag har att vara kreativ samtidigt som jag är fullbokad med jobb. När jag läser det här så tänker jag att jag borde planera in tid för dagdrömmeri i almanackan – det har varit alldeles för lite sådant i mitt liv den här hösten.

Jag klickar vidare till den relaterade artikeln Så blir du mer kreativ, och häpp! Överst på listan står det ”Ge dig själv tidsutrymme. Skriv in icke-tid i almanackan, för tankar och dagdrömmeri.” Många bra tips i den listan, för övrigt. Jag fastnar också för ”Bryt rutiner”. Det ser jag nämligen som en positiv effekt av att att flytta kontoret till Kanarieöarna i sju veckor.

Vad tänker du göra den närmaste tiden för att bli mer kreativ?

En resefobikers bekännelser

Som jag skrev om häromnyss så fick jag till slut tummen ur och lyckades boka en vinterresa; det stod på min att-göra-lista sedan i våras eller så. Det finns inget som jag skjuter upp så länge som att boka resor. Jag avskyr det! Andra pratar om att det är så mysigt att sitta och leta efter hotell och planera resrutter. Jag förstår inte alls vad de snackar om. Helst åker jag charter, så att någon annan får sköta det mesta och jag bara behöver boka en enda resa och så blir jag transporterad dit där jag ska bo utan att jag behöver göra något. Me like!

Jag vet inte varför jag har sådan resebokarfobi. Kan det ha något samband med att jag avskyr att resa? Alltså själva resandet. Jag vill gärna se andra platser, uppleva andra kulturer, höra andra språk och äta andra maträtter. Men resan dit skulle jag gärna hoppa över. Det där med att tågluffa eller åka runt med ryggsäck har jag aldrig förstått tjusningen med. Att befinna sig i den där jobbiga fasen – på resa – hela semestern??! Fy! Jag vill gärna ta mig fram till målet så fort som möjligt. Väl där utforskar jag gärna omgivningarna noggrant, men ge mig ut på resa igen till en ny plats, nej, helst inte :-) Min vinterresa innehåller tre resdagar: Stockholm–Teneriffa, Teneriffa–La Gomera och La Gomera–Stockholm. Däremellan tänker jag resa så lite som möjligt.

Gillar du att resa? Eller gillar du mer att vara på andra platser? Eller trivs du kanske bäst när du får vara kvar hemma?

Pin It on Pinterest