Kategoriarkiv: vinter i värmen

Tillbaka i ett vintrigt Sverige

Nu är jag tillbaka i Sverige. Det är snö i Stockholm; det gillar jag inte.

Två dagar tog det att komma hem från La Gomera. Dessutom har jag ägnat två dagar den här veckan åt att typ sortera papper och få ordning på allt som hade blivit liggande medan jag var borta. Och så har jag suttit hos en kund och jobbat en dag. En ganska hektisk vecka alltså. Men nu är det alldeles snart helg. Skönt!

En av resdagarna fick jag i alla fall till en hel del redigeringstid. Jag har gjort det mesta av researchjobbet och är äntligen igång med redigeringen ordentligt. Det blev en riktigt fokuserad redigeringsdag på flyget. I alla fall tills batterierna tog slut i datorn. Då fick jag å andra sidan lyxen att läsa skönlitteratur i ett par timmar. Inte fel det heller.

Under min vistelse på La Gomera har jag läst mer än jag normalt gör. Och det känns kul! Jag har äntligen skaffat ett konto på Goodreads också, och lagt upp mina böcker där. Det ser så fånigt ut när ingen har betygssatt – jag har ju nyligen lagt upp dem. Finns du på Goodreads? Har du läst Akrobaten – eller någon annan av mina böcker? Om du har lust att ta några minuter och sätta ett betyg på boken där så skulle jag bli glad :-)

Jag ska få till bättre rutiner för att blogga här igen. Jag får erkänna att jag prioriterade ner den här bloggen under januari för att i stället blogga mer på Gomerabloggen och rawfoodsidan (länk borttagen pga lagt ner den bloggen). Men nu är det dags att bli mer regelbunden igen. Ungefär två inlägg i veckan är ambitionen.

En trött höst

Jag är så trött! Jag vet ju att den här årstiden, ja hela vinterhalvåret, gör mig galen. Men brukar jag verkligen vara så här trött? Det känns inte normalt.

De senaste veckorna har jag haft flera dagar när jag knappt kunnat koncentrera mig på något annat än hur trött jag är. Och ja, jag vet att det jag tänker på är det som får energi men jag är för trött för att orka tänka på det.

Även de dagar som jag varit piggare har jag kroknat på eftermiddagen eller tidigt på kvällen. Fem soltimmar blev det i Stockholm under november och det är tydligen färst på över hundra år. Jag antar att det är det som påverkar mig.

De senaste åren har det ju blivit så inne att äta D-vitamintillskott på vintern, och många upplever att de blir piggare av det. Själv har jag hoppat över, eftersom jag ju inte är i Sverige hela vintern. Men nu undrar jag om jag inte måste göra ett försök ändå – den här tröttheten gör mig desperat.

Nåja, om två och en halv vecka drar jag söderut. Det blir en veckas semester på El Hierro och sedan en dryg månads vardag på La Gomera. Jag kommer att blogga därifrån på Gomerabloggen som vanligt. Lääängtar!

På tisdag åker jag

På tisdag bär det av söderut. Jag kommer att vara i Santa Cruz på Teneriffa i några dagar innan jag fortsätter till la Gomera på fredag om en vecka. Och där blir jag alltså kvar i princip hela januari. Preliminärt ser mina planer ut så här:

17-20 december: semester, resdagar, turista i Santa Cruz de Tenerife

21-31 december: mera semester, nu i Valle Gran Rey, chilla, vanda i bergen, läsa

1-6 januari: börja den sista omgången redigering av Akrobaten

från och med den 7 januari: jobba som vanligt (fast helst lite mindre än vanligt; jag vill ju hinna med att vandra i bergen och sånt. Vi får se hur det blir.).

Jag behöver väl knappast säga att det ska bli skönt att komma iväg? Jag misstänker att det kommer att bli lite lugnare än vanligt här på bloggen, eftersom mitt fokus kommer att vara att blogga på Gomerabloggen. Hoppas att du hänger på dit!

Skrivuppgift till mig själv: beskriva Valle Gran Rey-känslan

Jag skrev om det här på Gomerabloggen nyligen: när jag är i Valle Gran Rey på La Gomera så har jag en så stark känsla av att det är där jag ska vara. Och när jag inte är där så kan jag inte återskapa den känslan. Därför ska jag försöka sätta ord på den. Det är alltså inte själva platsen jag ska sätta ord till, utan känslan jag har när jag är där. Hur känns det i mig när jag är i Valle Gran Rey? Det kan bli en mening eller två, men egentligen tänker jag mig snarare några, kanske tio, ord som är fristående från varandra. Det är min läxa till mig själv under min vistelse där.

Har du någon favoritplats? Hur skulle du beskriva den med tio – eller färre – ord?

Den romantiska bilden av författaren

När jag berättar för omgivningen att jag ska åka till la Gomera i sex veckor säger många “Åååhhh, du ska åka i väg och skriiiiva.” De ser framför sig författaren som sitter och skriver vid havet i solnedgången med en flaska absint bredvid sig. När jag berättar att jag som vanligt mest kommer att jobba med mitt alldeles vanliga jobb som språkkonsult ser jag hur tankebubblan spricker och landar i ett besviket “Jaha.” Eller så lyssnar de inte ens på det örat, utan går från vårt möte med bilden av solnedgångsförfattaren kvar på näthinnan. “Det är så häftigt att du åker iväg och skriiiiver.”

Den är seglivad den där romantiska drömmen om författaren. Vilken är din favoritmyt (eller hatmyt) om författare?

Ny blogg på gång om la Gomera

Nu när jag har en paus i redigerandet borde jag förstås ägna mina författarfredagar åt att förbereda bokproduktionen, själva egenutgivningen. Men nej, jag struntar faktiskt i det. Jag behöver en paus från Akrobaten helt och hållet.

I stället gör jag research och skriver texter till en ny sajt. Den kommer att handla om la Gomera, och tanken är att jag kommer att blogga där när jag är på plats. Jag flyttar alltså mitt kontor dit även den här vintern. Jag brukar ju skriva resdagbok på den här bloggen, trots att det inte riktigt hör hit, men den här vintern blir det alltså en särskild blogg. Mer info om det snart så klart! Den nya sajten ska vara klar innan jag drar söderut, och det är bara tre veckor tills dess. Den 17 december drar jag till Teneriffa. Den 20 fortsätter jag till la Gomera, och där blir jag kvar i princip hela januari. Sa jag att jag längtar?

Vinter i värmen 2012/2013 – vad kostade det?

Förra året fick jag en del frågor om vad det kostade att tillbringa några vinterveckor på Kanarieöarna. Jag skrev om det i det här inlägget. Så här såg kostnaderna ut i år:

Flyg Stockholm/Arlanda –> Teneriffe sur: 2 447 kronor (dyr flygbiljett pga nära jul)

Två hotellnätter i Los Cristianos på Teneriffa (dubbelrum): 1 334 kronor

Båt Los Cristianos –> San Sebastián de la Gomera: 227 kronor för en person (med Naviera Armas, som är det billigaste av de två rederierna)

Lägenheten i Valle Gran Rey på La Gomera: 35 euro per natt. 18 december 2012– 2 februari 2013 = 14 619 kronor

Båt San Sebastián de la Gomera –> Los Cristianos: 123 kronor (Naviera Armas hade rea på sina biljetter under januari och februari.)

En hotellnatt i Los Cristianos på Teneriffa på vägen hem (enkelrum): 504

Förlängd reseförsäkring: 277 kronor (reseförsäkringen som jag har på min hemförsäkring gäller i 45 dagar men jag var borta i några dagar till)

Flyg Tenerife Sur –> Stockholm/Arlanda: 1 396 kronor

Ja visst ja, Gomerabussarna också. Men de är billiga. 5 euro från Valle Gran Rey till San Sebastián. Det blir 88 kronor tur och retur.

Summa för att tillbringa sju veckor i Valle Gran Rey: ca 21 000 kronor.

(Då har jag inte räknat med tvådagarstrippen till La Palma. Den gick på ca 3 000 kronor för två personer: båtbiljetter ca 2 300 kronor för 2 personer och en bil, sunkigt lägenhetshotell två nätter: ca 700  kr.)

För mig är 21 000 kronor mycket pengar, men jag prioriterar gärna bort annat för att ha råd med det. Och precis som förra året kan jag inte låta bli att göra jämförelsen med att jag för två år sedan betalade 17 000 kronor för två veckors charter till Thailand (del av dubbelrum) över jul och nyår när det är som dyrast att åka. Då känns det här betydligt mer prisvärt.

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Blir du inspirerad av att resa?

I lördags påbörjade jag min hemresa genom att ta bussen från Valle Gran Rey till San sebastián. (Därifrån tog jag båten till Teneriffa och på söndagen satte jag  mig på flyget till Sverige.) På vägen åkte bussen igenom byn Chipude, som är mål för flera vandringsleder nerifrån Valle Gran Rey. Där pågick en byfest. Det var marknad och dans och tjo och glam.

Det finns så vitt jag förstår bara en parkering i byn, och den var knökfull. Alla andra bilar stod längs vägen. Ja, det finns bara en väg. I säkert en kilometer var vägen kantad av bilar.

Bilvägarna på La Gomera är bitvis inte alls breda, särskilt inte i byarna. Bussen jag åkte i var en vanlig reguljärbuss modell större. Det var med andra ord endast med stor möda som busschauffören navigerade längs med Chipudes väg den här lördagen. Genom några vägavsnitt fick han krypköra. Och sedan tog det stopp. En bil stod några decimeter för långt ut i vägen för att bussen skulle kunna ta sig fram.

Eftersom det var fiesta var det massor av folk i närheten. Busschauffören vinkade till sig några av dem som stod närmast och klev ur bussen. Tillsammans med kanske fem andra män tog han tag i bilen, lyfte upp den och flyttade den de få decimetrarna som behövdes för att bussen skulle kunna passera. Sedan klev han in i bussen, utan att röra en min, och körde vidare.

Jag är som bekant inte så förtjust i att vara på resa, men jag får onekligen uppleva en hel del när jag är det. I efterhand brukar resdagarna vara de dagar som jag har starkast minnen från, för att det händer mycket då. Kanske har jag även sinnena lite extra vässade när jag är på resa, är lite extra beredd på att få uppleva saker. Kan det vara så? Blir du inspirerad av att resa?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Skratt bästa inledningen på ett möte

När jag vandrade i bergen förra helgen träffade jag massor av trevliga människor. Alla var så glada, hjälpsamma och snälla. Jag får alltid en känsla av att vandrare är extra snälla människor. Eller är det jag som är extra snäll när jag får vandra i La Gomeras fantastiska natur? En kombination kanske.

Ett av mina bästa möten från den dagen:

Jag är på väg ner för berget. Mina fötter och ben värker av att jag har vandrat hela dagen. För att vila dem en stund och för att fylla på energiförråden sätter jag mig på en sten några meter från stigen och tittar ner över dalen. Jag äter ur en påse med mandel.

Jag sticker ner handen i påsen. Den prasslar till och ett förskrämt ljud kommer från stigen. Där jag sitter syns jag inte från stigen, och en vandrare som kommer gående har inte sett mig utan hoppar högt när min påse prasslar. Jag börjar skratta och han också. Vi skrattar en bra stund, och sedan börjar vi förstås prata med varandra. För inte kan man låta bli att börja prata med någon som man redan har skrattat med. Vi pratar om våra respektive dagsrutter. Jag bjuder på mandel. Det gör han också – han har plockat direkt från ett mandelträd längs vägen. Vi önskar varandra en god vidare vandring ner i dalen.

Ett skratt måste väl ändå vara det bästa sättet att inleda ett möte eller en bekantskap?

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.

Separationsångest

En stor nackdel med att jag trivs så bra i Valle Gran Rey är att det känns riktigt jobbigt att behöva åka härifrån. “När kommer du hem?” frågar folk, och jag tänker: Vadå hem? Jag är ju hemma.

Sju veckor var alltså långt ifrån tillräckligt i år – jag går och funderar på vad jag behöver göra för att kunna tillbringa en ännu större del av vintrarna här. Några månader eller så.

När jag åkte hit i december handlade det mest om att åka ifrån den svenska vintern med kylan och mörkret, men nu handlar det om något annat. Nu handlar det om att det är just här i Valle Gran Rey jag vill vara. Och just nu gör det ont att jag inte får vara det mer just nu. Men jag är tacksam för att jag har kunnat vara här i sju veckor och för att jag planerar att komma hit igen.

På lördag tar jag båten till Teneriffa. Där stannar jag i Los Cristianos över natten och flyger sedan till Sverige på söndag.

Uppdatering: Du vet väl att jag bloggar om La Gomera på Gomerabloggen numera? Välkommen dit om du vill läsa mer om La Gomera och Valle Gran Rey och vad jag har för mig när jag är där.