Kategori: skrivande, skrivprocessen och kreativitet

Bestämmer du genre först eller sist?

I tisdags var jag på bokbloggsträff på Damm förlag. Tre författare pratade om sina nya böcker:

  • Simona Ahrnstedt – Betvingade
  • Sofia Hallberg – Mina fräknar
  • Björn B Jakobsson – De dödas ljus

Alla tre pratade mycket intressant om sina böcker och sitt skrivande, och vi i publiken fick ställa frågor och bli bjudna på italiensk plockmat och vin. En bra kväll alltså :-)

Simona sa något som jag har återkommit till i tankarna flera gånger under veckan. Hon menade att en av många anledningar till att hon skriver romance-böcker är att hon gillar att ha en genre att förhålla sig till. Det ger ramar att hålla sig inom, vilket gynnar kreativiteten.

Att begränsningar kan öka kreativiteten har jag varit inne på tidigare här i bloggen, men det är bra att bli påmind om. Kanske skulle jag jobba tydligare med det i kommande romaner? Romanen A har bytt genre från deckare, till vanlig roman till psykologisk thriller och jag har inte utgått från någon genre utan jobbat på och omarbetat utifrån förslag från kloka människor som har läst mitt synopsis eller manus. Förslag som jag självklart har värderat och funderat på innan jag har omarbetat manuset. Men det vore roligt att göra tvärtom: att bestämma en genre, gärna en med mycket tydliga och snäva ramar, och sedan anta den kreativa utmaningen som det innebär att hålla sig till den när jag skriver. Hur gör du? Skriver du först och bestämmer genre sedan eller tvärtom?

Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier

Nu, mina vänner, är det dags att avslöja vad min kommande bok handlar om! Den heter Blogga, tvittra och fejsbucka – kommunicera effektivt i sociala medier. Det är en e-bok som kommer ut på Norstedts förlag den 26 september.

Blogga, tvittra och fejsbucka

Blogga, tvittra och fejsbucka handlar om hur man kan använda språket effektivt i sociala medier. Den vänder sig i första hand till den som kommunicerar i sociala medier för ett företag, en myndighet eller en organisation. Boken fungerar även bra för småföretagare som vill utöka sitt nätverk och få företaget att synas i sociala medier. Den passar för den som redan använder Facebook privat och vill veta hur man kan använda det i sitt arbete. Det är en praktisk bok som man kan börja använda omedelbart och den innehåller många konkreta exempel.

Jag har delat in boken i tre delar. I den första delen får du reda på hur du kan lägga upp en strategi för hur företaget eller organisationen där du arbetar kan jobba med sociala medier. I den andra delen får du  språktips. I den delen har jag plockat en del information från min första bok, Tydliga texter. För självklart gäller samma skrivregler som vanligt när du kommunicerar i sociala medier. Men jag har förstås anpassat informationen till sociala medier och plockat nya exempel från bloggar, Twitter och Facebook. I den tredje delen får du specifika tips på vad du behöver tänka på i de olika kanalerna blogg, Twitter och Facebook.

Boken är färdigskriven och just nu väntar jag på att få göra en sista korrvända innan den är helt klar. Eftersom det är en e-bok finns det ingen tryckerifas, utan det går snabbt tills boken är färdig. Den 26 september kommer den ut alltså, lagom till bokmässan.

Frågor på det? :-)

Projicerar vi bara våra förutbestämda uppfattningar?

Jag har semester, och då tycker jag att det är skönt att koppla både av och ner. Jag har ingen koll på vad du har sagt på Facebook de senaste dagarna. Jag har ingen aning om vad som händer på Twitter. Jag har inte läst några bloggar. Inte har jag läst några tidningar heller, varken på internet eller papper. Det senare har jag lite dåligt samvete för – jag hade faktiskt tänkt köpa en dagstidning i dag, en sån där på papper ni vet, men jag glömde. Åt en glass i stället.

Lyssnat på radio har jag gjort däremot, närmare bestämt på Sommar i P1. En av mina favoritsommarpratare hittills är förstås Daniel Sjölin. Han ägnade bland annat sitt sommarprogram åt att komma ut som gubbstrutt och att insinuera att de flesta som tittar på Babel bara gör det för att att det är fint att gilla litteratur.

Dessutom pratade han om ansikten. Vad händer egentligen i våra hjärnor när vi ser ett ansikte? Sjölin menar att det vi tror är tolkningar av ansikten lika mycket handlar om att vi projicerar våra egna känslor. Vi ser det vi vill se, helt enkelt. Jag gillade Daniel Sjölins sommarprogram. Å andra sidan tycker jag att man ska lyssna på alla sommarpratarna. Om man lyssnar även på dem som man inte redan vet, eller tror, att man gillar, så är chansen större att man får höra något som vidgar ens vyer.

Vad tror du om Sjölins projiceringsteori? Stämmer det att när vi ser någon på teve så har vi redan en förutbestämd uppfattning om vem personen är och det avgör hur vi upplever personen?

Den som är smart är mindre kreativ

Dagens sommarpratare är Ulf Ellervik. Han lyckas prata om något som jag inte är det minsta intresserad av – och ändå få det att bli intressant. Det imponerar på mig! Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi och även mycket historieintresserad. Jag bryr mig varken om kemi eller historia. Men han levererar berättelse på berättelse och alla fångar mig.  Att lyckas få (den kanske till och med ointresserade) allmänheten att bli intresserad av forskning, det är populärvetenskap när den är som bäst!

Förutom berättelser ur hans liv får jag veta saker om vad som händer i människokroppen när vi känner lust, förälskelse och kärlek. Men Ellervik sysslar inte bara med kärlek; hans forskning handlar om att bota cancer. Det är sådant där som nästan ger mig dåligt samvete över mitt yrkesval. Vad betyder mitt petande i texter när det finns folk som ägnar sig åt att bota cancer?

Ulf Ellervik pratar också om kreativitet. Han menar, något förenklat att ju smartare vi är, desto mindre kreativa är vi. Om man har kommit på något smart fortsätter man oftast i samma hjulspår, eftersom det har fungerat tidigare. På så sätt provar man inte nya saker i samma utsträckning som man skulle göra om man provade korkade lösningar som inte fungerade. De flesta forskare är därför inte mer kreativa än andra – även om de kanske är något smartare. Ulf Ellervik menar därför att vi borde bli bättre på att koppla ihop konst, vetenskap och kultur. Konstnärer är kreativa, forskare är smarta. Tillsammans skulle de kunna utföra stordåd. Det här är mina ord, men ungefär så sa han. Faktum är att han sa så mycket bra saker att jag nog måste lyssna en gång till och skriva ner allt han sa.

Ulf Ellervik har skrivit boken Ond kemi – berättelser om människor, mord och molekyler. Hade jag snubblat över den här boken i något annat sammanhang hade jag inte brytt mig. Men nu vet jag ju att Ulf Ellervik kan berätta en historia, och då gissar jag att han kan fånga mig även i den här boken. Den får genast en plats på den långa listan med böcker som jag ska läsa när jag har läst den stora högen med böcker som ligger här hemma och väntar på att bli lästa.

Ulf Ellervik berättar att hans nästa bokprojekt handlar om njutning. Och det låter ju faktiskt ännu mer intressant än det där med den onda kemin.

Novelltävling – Att leva sin dröm

På sommaren dyker det alltid upp novelltävlingar. Jag blir alltid så sugen på att vara med. Det vore hur kul som helst att skriva en novell, särskilt nu när jag inte har skrivit något skönlitterärt på flera år och det suger i hittepå-tarmen. Men så skriver jag ändå inget. För mig är sommaren en tid för vila, inte för att skriva. Så jag skriver nog ingen novell den här sommaren heller.

För dig som tycker att sommaren är en bra tid för att skriva kan jag till exempel tipsa om författarcoachen Ann Ljungbergs novelltävling Att leva sin dröm. Visst är det ett spännande tema! Dessutom kan du vinna en skrivarkurs på Gran Canaria. Så här skriver Ann på sin webbplats:

Förstapristagaren vinner skrivarkurs och boende i Las Palmas, samt ett resebidrag på 1500 kr. (värde 10000 kr) De 20 bästa bidragen vinner en plats i antologin “Leva sin Dröm” som kommer ut i december och författarna får möjlighet att köpa 10 böcker var till tryckpris + frakt (= julklapparna räddade)!

Tillägg: Vinnaren av första pris får också sin novell utgiven som e-novell av Hoi Förlag.

Temat för novelltävlingen är alltså att leva sin dröm. Novellerna kan vara självbiografiska eller helt påhittade. Lev ut dina fantasier eller låt en karaktär leva ut. Huvudsaken är att det är berättelser som spritter av livsglädje och inspiration. Max 10000 ord.

Tävlingsinstruktioner:
1. Berätta för omvärlden om tävlingen! Blogga, facebooka, twittra, youtuba – eller något annat som syns – den här länken. (det blir ett FINT bonuspris för alla som har kreativa sätt att sprida tävlingen  – även om du inte skickar in någon novell.

Låt mig veta vad du gjort för att sprida informationen -senast 1 augusti. (bidrag som inte delat informationen hamnar tyvärr utom tävlan) Använd gärna hashtag #levasindröm i sociala medier
2. Skicka ditt bidrag till novelltävlingen senast 15 augusti till novell@annljungberg.se – i PDF, rtf eller Word-format

 Anledningen till novelltävlingen är att jag just idag varit längeseglare i exakt 10 år!

Blir du sugen på att vara med i tävlingen? Skriver du mer eller mindre på sommaren?

Uppdatering: länkar borttagna pga trasiga

Alla bloggar jag skulle vilja skriva

Å, alla bloggar jag skulle vilja skriva om jag hade tid! Vad sägs om de här till exempel?

  • en matblogg – massa mumsig och nyttig vegomat
  • en träningsblogg
  • en språkblogg förstås (Jag har ett språkbrev som jag skriver en gång i månaden ungefär, men det vore kul att regelbundet skriva lite längre än vad jag gör på Facebook och Twitter.)
  • en mer dagboksinriktad blogg där jag skriver om min vardag så där som jag gjorde när jag var utomlands i vintras
  • en bokblogg kanske?
  • en blogg om sociala medier – fast den skulle förstås handla om kommunikation i sociala medier, så de inläggen kan jag nog skriva i den där språkbloggen.

Och säkert ännu fler! Så fort jag får obegränsat med tid ska jag faktiskt starta alla de här bloggarna. Än så länge hinner jag ju knappt skriva på den här ens, så ni får nöja er med den :-)

Skulle du vilja blogga mer? Vad skulle du skriva om då?

Är du också mano-kreativ?

Jag har skrivit tidigare om att jag kommer in i perioder när jag är precis hur kreativ som helst. Nu har jag kommit på ett ord för det: Jag är mano-kreativ. För däremellan har jag perioder när jag inte alls har lust eller energi att skapa något alls.

Nu har jag precis haft en sådan kreativitetsperiod. Jag har tokskrivit på  kommande språkboken den senaste veckorna, den där som jag ska berätta mer om alldeles snart. I vanliga fall är jag ju bara författare på fredagar, men nu har jag under en period låtit skrivandet inkräkta både på jobbet och på helgerna, eftersom jag behövde få klart manuset.

Visserligen är det inte samma fria skapande att skriva fackböcker som att skriva  skönlitterärt, men det är ändå kreativt arbete. Jag behöver klura på struktur, formuleringar och innehåll. Under den här perioden har hjärnan även sprutat ur sig idéer inom andra områden: Det dyker upp nya bokidéer, men de får snällt ta en kölapp och vänta på att bli prioriterade. Det dyker upp nya tankar om marknadsföring och saker som jag vill dra igång i sociala medier, men nej, det har jag inte haft tid med. Några av dem har hamnat på att-göra-listan, men de flesta idéer har jag ignorerat den här gången. Jag behöver, som alltid, prioritera hårt bland allt jag vill, måste och kan göra.

Nu har jag äntligen skickat iväg ett utkast till boken till min förläggare på Norstedts, och nu är jag helt slut. Jag vill inte producera något över huvud taget utan längtar bara efter att ligga i soffan under en filt tillsammans med en bok. Och det är precis vad jag tänker ägna mig åt i morgon. Dessutom har jag ont i halsen. Kroppen talar om för mig det jag redan vet: att jag har  slitit hårt i några veckor och behöver vila nu. Så nu planerar jag att ta det lugnare. Jag vet inte riktigt hur mycket mer jobb det blir med boken nu – det beror på hur mycket förläggaren tycker att jag behöver omarbeta.

Är du också mano-kreativ? Har du, liksom jag, perioder när idéerna liksom inte går att stoppa? Och så behöver du vila ordentligt däremellan?

Prosa och marmelad med Mehmet Murat Somer

I kväll  har jag varit på Prosa och marmelad. Som jag har skrivit tidigare är det Bonniers som ordnar bloggbokcirklar med olika teman och i samarbete med olika Bonnierförlag. I dag var det nystartade förlaget 2244 var värd för träffen. 2244 ger ut översatt litteratur från Svarta havsländerna (Turkiet, Rumänien, Bulgarien, Ukraina, Ryssland och Georgien). Boken vi läste inför träffen heter Profetmorden och är något så uppfriskande som en deckare där de flesta av personerna är transvestiter.

(Den här bilden snodde jag hos förlaget 2244.)

Jag gillar sånt som utmanar tråkiga samhällsnormer och gamla könsroller, så jag gillade boken. Själva deckarhistorien var inte fantastisk, men transvestittemat gör den klart läsvärd. Boken är den första i en serie med sex böcker.

Författaren själv, Mehmet Murat Somer, besökte träffen i egen hög person:

image

Trots att han flera gånger under kvällen upprepade att han egentligen inte är någon social person var det inte det intrycket han gav. Han var en eminent talare. Rolig, utmanande och kunde prata helt obekymrat hur länge som helst. När han fick en fråga började han för det mesta med att säga ”Vill ni höra den korta eller den långa versionen?” och sedan gav han den långa versionen.

Han fick frågan om varför han hade valt att skriva om transvestiter. Den långa versionen var att han menar att transpersoner (”transgender”, blir det transpersoner på svenska?) annars alltid framställs som antingen clowner som man kan skratta åt eller så är det transpersonen som är skurken i boken. Mehmet Murat Somer ville komma bort från det här. (Den långa versionen var förstås betydligt längre än så; det här är min kortversion av den långa versionen.) Den korta versionen var att det är ett marknadsföringsknep. Ingen har skrivit om transpersoner på det här sättet tidigare. Därför blir hans böcker utgivna, trots att de kanske inte är fantastiska.

Och det här hade jag funderat över redan på vägen till kvällens träff: Mehmet Murat Somer har gjort det som alla författare drömmer om: han har hittat en egen nisch. Kan ni komma på några andra författare har en egen nisch på det sättet?

Nu har jag inte tid med er längre. Jag måste gå och fundera ut min nisch.

Skriva skriva skriva

Om ni tycker att jag bloggar alldeles för sällan för närvarande så har ni helt rätt. Det tycker jag också. I princip hela  långhelgen och hela måndagen satt jag inlåst med manuset till min kommande fackbok. Och oj, jag hade nästan glömt hur fokuserat jag kan jobba när jag verkligen behöver. Nu har jag ett utkast till hela manuset. Jag ska läsa igenom det på fredag, några kloka människor i min omgivning ska också läsa och så ska jag peta lite till och sedan ska jag skicka det till min förläggare.

Men vad är det för bok då? Nu håller ni förstås på att spricka av nyfikenhet, och tyvärr kan jag fortfarande inte berätta så mycket. Jag kan i alla fall avslöja att det är en språkbok, att den kommer att komma ut på Norstedts, precis som min förra språkbok Tydliga texter, att den kommer i höst (i oktober förmodligen) och att den bara kommer att ges ut som e-bok. Alldeles snart får jag berätta mer. Håll ut så länge!

När Fabian skulle spränga utedasset i luften

Det var natt, Fabian vaknade, han hade fått en idé. Han skulle spränga farbror Söderbloms utedass i luften. Farbror Söderblom var fiende till alla traktens pojker de hatade honom. Han förstörde alltid alla trevliga rackartyg. Som när han upptäckte att Fabian snodde plommon i hans trädgård (Farbror Söderbloms trädgård alltså.) Fabian fick ont i baken bara han tänkte på det. Men för att återgå till Fabians idé. Han fick nog vänta tills i morgon med att skaffa ”prylar” som kunde behövas. Han kunde ju tänkt ut vad som kunde behövas så länge. Utedasset var ett litet grönt hus fabror Söderblom var lite gammalmodig så han ville inte ha vattentoalett. Fabian hade många gånger stulit fabror Söderströms (ha ha, här byter jag namn på gubben!) toalettpapper. Men det här varju tidernas bus, att spränga dasset i luften. Hm… tänkte Fabian, först och främst måste man ju ha dynamit. var skulle han få det ifrån? (Ni förstår barn, på den här tiden kunde man inte bara googla sånt här) Fabian bestämde sig för att sova på saken.

När Fabian vaknade vissste han att det var något på gång, men vad? Ja, visst ja farbror Söderbloms dass! IDÉ!!!!!!! (Jo, jag har faktiskt skrivit så många utropstecken.) Han kunde ju ta en av nyårs-smällarna!! Pappa skulle säkert inte märka något, han hade ju köpt så många. Förresten måste han nog ta flera smällare.Det måste ju smälla ordentligt. Fabian hoppade ur sängen, aj! Ja, visst ja han låg ju överst i våningsängen, han hade just bytt med sin bror, så han var van att sova i understa sängen. Han klädde på sig och gick ner för att äta frukost. Han åt, rättare sagt: Han kastade i sig sin yoghurt, sedan smög han ut i garaget väl uta snubblade han på hans lillasysters dockvagn och en fotboll som ”någon” hade lagt mitt i vägen. Här skulle behöva städas, tänkte han. Fabian plöjde sig fram tills han hittade lådan med fyrverkeripjäser. Han tog en smällare som smällde som bara den.

Sedan tog han två med stjärnor som smäller i rött och gult. Nu måste han tänka ut hur han skulle göra.

Han skulle såga ut ett hål i taket på dasset, sedan skulle han vänta tills farbror Söderblom gick på dass då skulle han slå till.

Fabian började förbereda sig. Han måste ha en såg för att göra hål i taket och hur skulle han få hela dasset att paja? IDÉ!!!! Dasset är ju gammalt och skruttigt…. Den natten smög Fabian utrustad med diverse verktyg in i farbror Söderbloms trädgård. Han klättrade upp på taket (taket var väldigt lågt och det stod en stubbe bredvid) Väl uppe på taket sågade han ett litet hål mitt på. Här han var klar med det gick han fram till kanten av taket och började ta loss spikarna med en tång. När han var klar klättrade han ner nu låg taket löst där uppe. Sedan smög han in i dasset han gick fram till toaletten och öppnade locket. Han satte fast dragsmällare som skulle smälla när man öppnade locket. Efter det gick Fabian hem och lade sig. Tidigt, tidigt, nästa morgon klev Gabian ur sängen (försiktigt för att inte väcka sin bror.) Han smög sig iväg mot farbror Söderbloms trädgård. Nu satte han sig bakom en buske och väntade. Fabian var nära att somna när han hörde steg i trädgården han blev klarvaken. Det var farbror Söderblom. Han hörde hur det gnisslade när dörren gick upp och farbror Söderblom klev in på dass. Han stängde dörren  efter sig. Han smög närmare. Nu var han alldeles bredvid huset, han väntade PANG!!! Fabian slängde in nyårssmällarna: PANG, BOM, KRASCH. I nästa sekund flög taket i luften. Nu vågade Fabian inte stanna kvar längre han sprang hela vägen hem och lade sig i sängen. RESTEN FÅR NI HITTA PÅ SJÄLVA KÄRA LÄSARE

SLUT

Som jag skrev om häromveckan har jag hittat mina gamla berättelseböcker från låg- och mellanstadiet. Den här skrev jag i femman. Läraren Eva kommenterar texten så här: Jenny! Jag slår vad om att du blir nya tidens ”Astrid Lindgren”. Du är ju hur duktig som helst! Tur att du inte läst mina berättelser från årskurs 5.

Jag har alltid fått höra att jag är bra på att skriva. Jag har alltid gillat att skriva. Undrar vad som kom först? Jag blev ju både språkkonsult och författare till slut. Undrar hur mycket det beror på att jag fick beröm för skrivandet redan när jag var liten. Om jag hade varit lika bra på att skriva men ingen i min omgivning hade brytt sig om det – om mina föräldrar hade sagt: ja ja, du kan tydligen skriva, men det är bara mattebetyget som betyder något (jo, jag vet faktiskt personer vars föräldrar sa precis så) – hade jag satsat på språk, text och skrivande som yrke ändå? Hade jag vågat? Hade jag ändå tyckt att det var roligt? Vad fick du beröm för när du var liten och hur påverkade det dig?

Vilket otroligt fegt slut på berättelsen förresten. Varför påpekade inte Eva det? Och vilken ruskigt morbid historia – Fabian måste ju ha dödat gubben! Men det kunde jag förstås inte skriva, därav det fega slutet …

Pin It on Pinterest